den slutsatsen, att vi tala om allt annat, utor
om hvad vi ezentligen tala. Märk, derföre! un
der det jag anför mina andraganden, spänner ja
ögonen i boken, hvilket du ser mig äiven nu gö
ra, såsom skulle jag läsa högt för dig. Dervi
bör du pligtskyldigast emellanåt le, emellanåt gap
skratta, äfven då du vore mest färdig att gråt
Då åter du talar, bör du stundom peka på boke;
och för öfrigt jemt i miner och åtbörder visa, at
ditt tal; gäller densamma. Sålunda skola de, trot
Mercurius, alla fähundars, banditers och landstry
kares skyddspatron, fullkomligen dragas vid nä
san och insöfvas i säkerhet. Då halva vi äfver
spelet till hälften vunnet, om vi, utan att väck:
deras misstanka, fritt kunna rådpläga; ty ana d
en gång det minsta oråd, så äro vi i fållan, och f
de tag i ändan, nog reda de ut härfvan; de hafv:
väderkorn, som rapphönshundar, de hundturkarne
ge kunde icke annat än djupt beundr
Ts fintlizhet, äfvensom han icke behöfde tvin
ga sig till det löje, som den tragikomiska min oci
ton, med hvilken T fortsatte, at honom fram
lockade. oo
— Vi börja således nu vår rådplägning! Hä
är 4:o, min kära bror, fråga om, attjag inom nå
gra dagar simpliciter skall bulva antingen hängd
eller icke hängd, terliwin non datur. Huru de
förra skall tillgå, öfverlemna vi åt mina reskam
rater att uttänka; vi deremot vilja fästa oss vic
den sednare punkten af betraktelsen. För attnu
tala rätt allvarsamt, såsom sakens vigt väl for
drar, så ser jag icke mera än ett medel för mir
räddning, men det är ytterst riskabelt, och kan
om det icke lyckas, gälla ditt skinn, så väl som
mitt. Du vet att jag för hemliga papper med
mig, hvilka tillräckligt tala emot mig; annat vitt:
nesbörd göres dem ej behof. Allt beror sålede
på att undanskaffa dessa; lyckas det, så är ja
sauverad, lyckas det ej, så är jag såld och dt
med, nb. om du en gång ger dig in i saken. Se
så, gkratta nu en stump, det hör till pjesen!