fribeten för oss sjelfva, icke för våra bröder, som med oss lidit hava? Och om den fordna förvaltningen har låtit folket lida, mycket lida, är väl detta ett skäl att misskänna rättigheterna hos våra bröder? Esger icke folket nu i sin författning en garanti mot sådana missbruk? Låtom oss göra ett slut på dessa debatter, som måste verka så ofördelaktigt på millioner utländska belleners öde, hvilket vårt sändebud och vår konsul i Konstantinopel så oaflåtligt bemöda sig att mildra. Må vi icke befläcka vår politiska trosbekännelse med företrädesrättigbeter och prohibitioner, Med en princip af uteslutning, af tvedrägt! Heldre må natiooalföreamlingen i ett högtidligt dekret besluta adminisfrationens purifikation. Jag har nu sagt min mening. Sutet på de långa debatterna blef, att i konstitutionen blott vi!koren för hellenisk medborgarerätt skulle upptagas och alt genom ett serskildt dekret skuile bestämmas, hvilka kunde ega tillträde till offentliga embeten. Ect sådant dekret antogs äfven sedermera och bestämde, att med undantag af lärooch militärtjenster, inga embeten kunde gifvas åt hellener, som icke, efter omständigheterna, två eller fyra år vistats i landet, så vida de icke deltagit i befrielsekriget.