PF tt ——L ——
den han det oaktadt allt fortfarande utöfvade, var,
på grund häraf, således dubbelt vådlig. Nu var
han skickad med några högst vigtiga papper och
handlingar från svenska hufvudqvarterei till en
sidofördelning af hären. Öfver träsk och sjöar,
genom skogar och moras, dem föga någon före
honom djerfts genomtränga, tågade han med sin
gamla brunte och sin hvita omålade bondsläda
stilla och obemärkt fram, alltid undvikande, så
ofta det lät sig göra, de mera besökta vägarne,
der han lättare kunde löpa fara att af ryssarne
uppsnappas. Då han kom till L—d, kunde ban
dock icke undvika att ungefir en qvart mil fär-
das långsmed stora allmänna vägen, och hans on-
da genius ville, att just då ban var i begrepp att
från densamma åter taga af på en sidoväg, spräng-
de från samma håll, ditåt ban ämnade sig, en li-
ten truppafdelning kosacker fram, hvilka, af för
oss okänd anledning, passerade denna väg. T
förlorade icke fattningen vid detta för honom min-
dre angenäma t8te-å-tåte, utan gjorde min af att
fortsätta sin resa: dessutom hoppades han, att
hans simpla ekipage och öfverhufvud hela bans
obetydliga utstyrsel skulle från bonom aflägsna alla
misstankar. Men utan tvifvel hade de beskögga-
de ryttarne fått en noggrann beskrifning på bans
person, ty det dröjde icke tre minuter efter de-
ras sammanträffande, förrän de, efter att under
betydelsefulla åtbörder, hafva vexlat några för T
obegripliga ord, på anförarens kommando alla på
en gång rusade fram mot T med fällda lan-
sar och afskuro honom sålunda all vidare fort-
komst. Han sökte ställa sig så enfaldig och o-
kunnig som möjligt och lät genom tecken och åt-
börder förstå, att de icke ägde rätt att sätta hin-