heten och friheten i sina politiska opinioner och sin ställning inom kammaren. Man beskyller oss, sade han, för att omgifva eden med tvetydiga, sofistiska uttryck, och han förundrade sig öfver att man viile erinra honom om edens helgd, liksom icke han skulle känna den heliga beskaffenheten af detta supplement till menniskans makt. Men man begär äfven att förbinda dermed hedern och samvetet; man vill således att den skall förbinda utöfver hvad som rörer det allmänna. (Buller.) Ja! det är hedern, samvetet, som J viljen döma! Talaren hade afgifvit ed, likasom alla andra. Han hade svurit, att uppföra sig som en god och laglydig deputerad. En röst ur midten: och att vara trogen konungen. Hr Berryer. Låtom oss förstå hvarandra. (Rörelse.) Jag har ej förbundit mig mera än j gjort det. Jag har förbundit mig emot mitt land.... En röst: och kungen! Berryer. Jag fattar ej meningen af dessa afbrott. Jag är ju så tydlig som möjligt. (Nej!) Jag säger att jag förbundit mig liksom j gjort det. J hafven utfört en revolution; j hafven tillskapat en grundlag; j veten väl, att mina politiska grundsatser icke äro edra. Jag har antagit alla edens vilkor i namn af nationalintresset; ty j saden, att j ställden det framför allt annat. Sålunda bar jag förbundit mig, liksom j, och icke annorlunda än j sjellve. Då j konstituerat ailt i statsskicket — märken! — allt — hafven j öppnat en bana, som tillåter en fri diskussion, öppen för alla opinioner, ingen enda utesiuten.. (Agitation.) Så var det icke under våra förra regeringssätt. Jag vill ej tala om de trohetseder man svurit de regeringar, som föregått denna, ty dessa voro mera exklusiva i sina principer. (Agitation.) Under republiken, kejsartiden, restaurationen, var suveräniteten genom konstitutionen bestämd på ett uteslutande sätt; den princip som beberrskade den var representerad af församlingar, kejsaren, konungen; och ända till dess jag läser något sådant i våra lagar, anser jag mig förbunden af den ed jag svurit: utan den, är jag skyldig trobet... Röst i midten: åt konungen! (Agitation.) Hr Berryer. Mine herrar, detta rop är en oförrätt, sedan jag yttrat hvad jag yttrat (långvarigt buller)... Jag upprepar, att jag svurit trohet åt fransmännens konung (ab! ab!) åt kartan, och att uppföra mig såsom en god och laglydig deputerad. Jag har burit hit i denna kammare min öfvertygelse, mina önskningar, mina grundsatser, och jag tror mig kunna, bibehållande dem, sysselsätta mig med hvad jag tror vara nyttigt för mitt land. (Buller.) Var icke det eder afsigt då j instiftaden er regering? Jag besvär er, att bejaka det! Jal er lag, under den har jag trott och yrkar ännu, att få bibehålla i hela sin vidd mitt politiska lif. (Buller.) Det politiska lifvet är bevarandet, fria utöfningen af principer, af öfvertygelser, som äfven äro motsatta edra. (Ja! Nej! ytterlig agitation.) Jag skulle eljest icke kunna fatta ändamålet med hela edert verk. Skullen j väl vilja nu säga, att framtidens tillfälligheter kunna vara starkare än edra löften. (Buller.) Hvarföre skulle man ej behålla åt sig möjligheten för denna framtid? (Utbrott af rop i midten. Långvarig oreda.) M. H., för dem som tänka så, fribet, full frihet! (Nej, nej.) Sätten då i den politiska Jagen hvad j inskrifvit i tryckfrihetslagen, att j förbjuden uttrycket af de önskningar, som man kunde hysa, ända till dess att en fullständig kungörelse kommer för att verkliggöra förhoppningarna. (Nya skrik i midten.) Se der mina förklaringar; äro de tillräckliga? (Nej, nej, i midten.) Hvad angår den bandling som utgör grunden för denna diskussion... (nytt afbrott) har jag blott ett ord att säga: den andel jag deri haft är den, som anstår en man af heder, som i ingenting brutit mot sitt uppdrag. Och nu, och för att bibehålla ett helt partis rättigheter, förklarar jag högtidligt, att min rätt och min karakter icke kunna det ringaste träffas af den fras man föreslagit. Jag erkänner icke kammarens domsrätt. (Agitation.) Jag vädjar till mina kommittenter. De allena hafva rättighet att tadla mig eller att rättfärdiga mig. (Långvarigt tumult.) Ministern Hr Duchatel sökte nu visa, att man ejj kunde gifva en sådan tolkning åt eden, som Hr Berryer velat gifva. Det var ej Frankrike som 4830 brutit sin ed; det var befriadt från den, genom regeringen, som brutit kontraktet. Han tvekade icke att säga, det samma fall inträffade om nuvarande regering bröt sitt. (Bra.) Men då Reg. respekterar kartan, tillåter eden icke att förstöra regeringen och söka bereda en annan. Den tiliåter ej att erkänna två konungar på samma gång.