heten och friheten i sina politiska opinioner och
sin ställning inom kammaren. Man beskyller oss,
sade han, för att omgifva eden med tvetydiga,
sofistiska uttryck, och han förundrade sig öfver
att man viile erinra honom om edens helgd, lik-
som icke han skulle känna den heliga beskaffen-
heten af detta supplement till menniskans makt.
Men man begär äfven att förbinda dermed he-
dern och samvetet; man vill således att den skall
förbinda utöfver hvad som rörer det allmänna.
(Buller.)
Ja! det är hedern, samvetet, som J viljen döma!
Talaren hade afgifvit ed, likasom alla andra.
Han hade svurit, att uppföra sig som en god
och laglydig deputerad.
En röst ur midten: och att vara trogen ko-
nungen.
Hr Berryer. Låtom oss förstå hvarandra. (Rö-
relse.) Jag har ej förbundit mig mera än j gjort
det. Jag har förbundit mig emot mitt land....
En röst: och kungen!
Berryer. Jag fattar ej meningen af dessa af-
brott. Jag är ju så tydlig som möjligt. (Nej!)
Jag säger att jag förbundit mig liksom j gjort
det. J hafven utfört en revolution; j hafven till-
skapat en grundlag; j veten väl, att mina politi-
ska grundsatser icke äro edra. Jag har antagit
alla edens vilkor i namn af nationalintresset; ty
j saden, att j ställden det framför allt annat. Så-
lunda bar jag förbundit mig, liksom j, och icke
annorlunda än j sjellve.
Då j konstituerat ailt i statsskicket — märken!
— allt — hafven j öppnat en bana, som tillåter
en fri diskussion, öppen för alla opinioner, ingen
enda utesiuten.. (Agitation.) Så var det icke un-
der våra förra regeringssätt. Jag vill ej tala om
de trohetseder man svurit de regeringar, som fö-
regått denna, ty dessa voro mera exklusiva i si-
na principer. (Agitation.) Under republiken, kej-
sartiden, restaurationen, var suveräniteten genom
konstitutionen bestämd på ett uteslutande sätt;
den princip som beberrskade den var represente-
rad af församlingar, kejsaren, konungen; och ända
till dess jag läser något sådant i våra lagar, anser
jag mig förbunden af den ed jag svurit: utan den,
är jag skyldig trobet...
Röst i midten: åt konungen! (Agitation.)
Hr Berryer. Mine herrar, detta rop är en o-
förrätt, sedan jag yttrat hvad jag yttrat (långva-
rigt buller)... Jag upprepar, att jag svurit tro-
het åt fransmännens konung (ab! ab!) åt kartan,
och att uppföra mig såsom en god och laglydig
deputerad. Jag har burit hit i denna kammare
min öfvertygelse, mina önskningar, mina grund-
satser, och jag tror mig kunna, bibehållande dem,
sysselsätta mig med hvad jag tror vara nyttigt
för mitt land. (Buller.) Var icke det eder afsigt
då j instiftaden er regering?
Jag besvär er, att bejaka det! Jal er lag, un-
der den har jag trott och yrkar ännu, att få bi-
behålla i hela sin vidd mitt politiska lif. (Buller.)
Det politiska lifvet är bevarandet, fria utöfningen
af principer, af öfvertygelser, som äfven äro mot-
satta edra. (Ja! Nej! ytterlig agitation.) Jag skul-
le eljest icke kunna fatta ändamålet med hela e-
dert verk. Skullen j väl vilja nu säga, att fram-
tidens tillfälligheter kunna vara starkare än edra
löften. (Buller.)
Hvarföre skulle man ej behålla åt sig möjlig-
heten för denna framtid? (Utbrott af rop i mid-
ten. Långvarig oreda.) M. H., för dem som tän-
ka så, fribet, full frihet! (Nej, nej.) Sätten då i
den politiska Jagen hvad j inskrifvit i tryckfri-
hetslagen, att j förbjuden uttrycket af de önsk-
ningar, som man kunde hysa, ända till dess att en
fullständig kungörelse kommer för att verkliggöra
förhoppningarna. (Nya skrik i midten.)
Se der mina förklaringar; äro de tillräckliga?
(Nej, nej, i midten.) Hvad angår den bandling
som utgör grunden för denna diskussion... (nytt
afbrott) har jag blott ett ord att säga: den andel
jag deri haft är den, som anstår en man af he-
der, som i ingenting brutit mot sitt uppdrag. Och
nu, och för att bibehålla ett helt partis rättighe-
ter, förklarar jag högtidligt, att min rätt och min
karakter icke kunna det ringaste träffas af den
fras man föreslagit. Jag erkänner icke kamma-
rens domsrätt. (Agitation.) Jag vädjar till mina
kommittenter. De allena hafva rättighet att tad-
la mig eller att rättfärdiga mig. (Långvarigt tu-
mult.)
Ministern Hr Duchatel sökte nu visa, att man
ejj kunde gifva en sådan tolkning åt eden, som
Hr Berryer velat gifva. Det var ej Frankrike som
4830 brutit sin ed; det var befriadt från den, ge-
nom regeringen, som brutit kontraktet. Han tve-
kade icke att säga, det samma fall inträffade om
nuvarande regering bröt sitt. (Bra.) Men då Reg.
respekterar kartan, tillåter eden icke att förstöra
regeringen och söka bereda en annan. Den tiliå-
ter ej att erkänna två konungar på samma gång.