da det beslutats, att K:s omnämnda kontrakt skulle läggas till grund för parternas aftal. I anledning af hvad grosshandlaren Subert sålunda uppgifvit, erinrade käranden, att han vid juveleraren Dablströms till honom gjorda anbud om kompagniskap icke genast velat detsamma antaga, emedan han först ville göra sig försäkrad, att dermed vore allvar å Dablströms sida, äfvensom att både Subert och K. sökt på allt möjligt sätt derom öfvertyga Berggren, hvilken slutligen låtit förmå sig att ingå på Dahlströms förslag. Häruppå yttrade grosshandlaren Subert, att han vid förutnämnde tillfälle väl hört Berggren säga, att omförmälda förslag vore för honom oväntadt och att han ej ansåge sig deraf vara förtjent, men att Subert icke kunde påminna sig, att Berggren gjort några större svårigheter för detsammas antagande. Vidare anmärkte käranden, att, sedan vid meraberörde tillfälle det var aftaladt, att emellan honom och Dahlström skulle bestämmas samma vilkor, som emeilan Hr kaptenen K. och skräddaren Schultze varit öfverenskomna, enligt ctt emellan dessa uppgjordt bolagskoptrakt, hade käranden yttrat till Hr kaptenen K. och grosshandl. Subert, att han toge dem såsom vittaen och att de derföre borde påminna sig de vilkor, hvilka emellan käranden och juveleraren Dahlström sålunda öfverenskommits; hvaröfver käranden äskade, att Subert måtte tillfrågas, äfvensom huruvida han hade sig bekant något angående de ofvan omtalade protesterna. Grosshandlaren Subert, till hvilken dessa frågor framställdes, svarade, att han, i afseende å vilkoren för bolaget, icke kunde säga annat, än hvad han härutinnan redan sagt, och beträffande protesterna, så hvarken hade Subert hört omtalas några sådana emot Berggren, eller kände han, hvad uti detta fall brukades i Paris. Zz (Slutet följer.)