-Isist kunde inträffa i Travemände den 46 Oktober,
samt att imedlertid uppköpa och medtaga åtskilliga
- guldarbeten, för hvilka han skulle skyndsamligen skic-
I ka betalning, och under den 24 September öfversän-
Ida en vexel på 2263 francs till berörde (ehuru ej full-
-I komligt till) den handel jag för honom gjort, och slu-
tade sitt bref med den försäkran, att jag vore väl-
kommen till honomv.
Jag dröjde således icke med min hemresa, utan se-
dan jag åt herr D. upphandlat det begärda och afslu-
Itat mina affärer i Paris, for jag derifrån och anlände
den 6 Okt. till Stockholm.
I Efter det jag ser herr D. vill utvisa mitt tillstånd
derstädes vara dåligt, och att jag ej hade kondition,
Iskall kunna bekräftas, det jag en sådan innehade hos
herrar Linzeler Laurent, af ett nyligen från Paris
Ihitländt vittne; sjelf vet herr D. att jag under mitt
Ivistande derstädes varit uti tillfälle att så realisera
fförtjenster, att jag hemsändt smärre summor.
I Efter det jag till herr D. aflemnat upphandlade va-
Iror och han dermed förklarat sig nöjd, syntes han,
Itill min förvåning och ledsnad, ej vilja göra något
allvar med bolagsaffåren. Det af mig öppnade sam-
talet derom uppsköts den ena gången efter den an-
dra. Då jag kunde förmoda, det alla invändningar
skulle upphöra, så snart jag blefve mästare och bor-
gare i juvelerareyrket, anmälde jag mig vederbörligen
I dertill och fick mästerstycket bestämdt till förfärdi-
gande. Den beredvillighet visade mig herr D., att
han erbjöd mig göra det på hans verkstad; jag flyt-
tade derföre till honom, men nu anmodade han mig
om så många arbeten för sin räkning, som han ville
hafva färdiga till jul, att jag ej fick sysselsätta mig
med något annat.
Sedan jag sålunda till jultiden biträdt herr D. med
arbete och äfven gjort honom den tjensten, att vid
det Kongl. hofvet härstädes, såsom juvelerare från
Paris och tillärnad associt med herr D., utbjuda och
förmånligt föryttra åtskillige dyrbara juvels- och guld-
arbeten, till ett sammanlagdt värde af omkring 2500
Råar Bko, utom det jag under den tiden åt enskilja
personer försålt för ett värde af 600 Rdr Bko, och
således tvungen att utgå från verkstaden; så fick jag
först i Januari tillfälle att bearbeta mitt mästerstycke,
så att det blef färdigt, besigtigadt och godkändt, hvar-
efter jag d. 44 sistl. Febr. aflade eden såsom juvele-
raremästare och borgare här i staden.
Jag hade likväl till den 8 Februari för herr D:s
räkning fortfarit att arbeta på hans verkstad och äf-
ven med beställningars anskaffande, men då han nu,
äfven efter vunnet burskap, vid yppad fråga om bo-
lagskontrakts uppgörande, endast gaf undvikande svar
och dels föreslog, att jag skulle öppna en juvelerare-
bod, som han ville med varor förse, dels, då detta
ej af mig kunde antagas, han bestämdt nekat att med
mig bolag ingå, men skulle göra allt för mig, utom
detta (hans ord föllo, att han ej var förmögen nog
att kunna göra det, och jag ej nog stadig, hvilket han
besvarade på min förfrågan, att jag sjöng när jag ar-
betade, och deruti hela min ostadighet). Så erhöll
jag åtta dagar sednare, igenom herr kopparslagare-
äldermannen Lindskog, proposition om, ett bolag, på
de vilkor, som den af herr D. inlemnade och af he:r
Lindskog skrifna P. M. innehåller, och hvilka vilkor
ej kunde godkännas af mig, enär, tvert emot aftalet
i Paris, kontraktstiden var inskränkt till ett år, i
stället för sex, och min andel af bolagsrörelsens be-
hållna vinst till !;, i stället för hälften, samt vid
min förfrågan, huruvida D. kunde vilja nu ingå bo-
lag, då ban förnekat, och tvister uppstått, han af mig :
fått räkning å min fordran, uti hvilka de 33 Rdr 46:
sk. Bko han till mig vid jultiden öfverlemnat, jag,
såsom mitt debet till honom uppgifvit, herr ålderman (
Lindskog svarat, att han dertill blifvit af Dahlström !
ombedd, men att han den ej läst, men likväl ginge i)!
godo för, att det skulle af honom antagas. Såsom
en gång narrad, trodde jag ej mer, och har jag nöd- F
gats vidtaga utvägen att igenom rättegång vinna åt-.
minstone godtgörelse af de mig af herr D. tillskyn- ;
1
dade förluster, och fullföljer derföre nu mitt yrkande
derom, i enlighet med den ågångna stämningen.
Och torde högtärade rätten af det betydliga rörelse-
kapital, med hvilket herr D. sjelfmant uppgifvit sig!
lifva sitt yrke, finna huru högst måttlig den ersätt-(
ning är beräknad för 6 år, som jag för förlusten afll
kompagniskapet fordrat. U
Jag afbidar hvad herr Dablström kan hafva att härå dc
vara, för att sedan få tillägga hvad som kan erfor-i
dras. Stockholm den 48 April 1843. D
Fredrik N. Berggren. It
Svarandens ombud, notarien Beckman, anförde, efter
erhållen del af förestående skrift, att då större delen
af hvad käranden deruti andragit, redan vore besva-
adt, han, af sådan orsak, icke ansåg vidare svaro-
nål af nöden, utan endast ville hafva anmärkt, att
lere af de förhållanden käranden uti berörde skrift!
ippgifvit, voro sanningslösa och deribland äfven upp-9
iften, att kärandens namn skulle kommit på den så J:
allade svarta taflan, hvilken funnes uppsatt å börsen n
Paris. : T
Juveleraren Berggren åberopade, såtom vittnen, hof. )m
kräddaren, herr kapten K., grosshandlaren Subert
ch juveleraren Larsson. hi
I anledning af kärandens frågor, dels huruvida ju-lu
eleraren Dahlström vid sin ankomst till Paris, som-k!
aren 1842, betalt alla de skulder, Berggren för hans jb!
ikning sig åsamkat och hvarföre den sistnämnde blif-ra
it lagsökt, dels äfven om icke Dahlström tillsagtst
erggren att förstöra de protester. som emot honom vä
berörde afseende blifvit gjorda, förklarade Dahl-sti
röm, att han väl betalt allt, hvad Berggren uppgif-af
it sig hafva af honom att fordra eller att Dahlström fr
ore skyldig, i och för de uppköp, Berggren åt Dabl-at
röm verkställt, men att Dahlström icke kunde på-til
inna sig, att fråga varit om en eller flera prote-de
er, och ännu mindre att han tillsagt Berggren, atthv
igra sådana handlingar förstöra. Och ehuru käran- bå
en härvid erinrade Dahlström, att han äfven skulleut
satt protestkostnaderna till ett belopp af 80 francs, ke
mt jemväl sökta påminna honom om de närmare lm
ort
nständigheterna rörande omförmälda protester, vid-
ef juveleraren Dahlström likafullt det af honom nu tag
orda förklarande. sor
Grosshandlaren Sub:rl, hörd såsom vittne, berät-
le: att under sommaren 4842, då Subert vistats ia
ris, jemte herr kaptenen K. och juveleraren Dahl- lik
öm, de alla och juveleraren Berggren befunnit sig!?
en diner, derunder de allesammans varit mycket!!
prymda och glada, samt Dahlström erbjudit Berg-)!8
ed Hr oo 7 Ka