-Isist kunde inträffa i Travemände den 46 Oktober, samt att imedlertid uppköpa och medtaga åtskilliga guldarbeten, för hvilka han skulle skyndsamligen skicI ka betalning, och under den 24 September öfversänIda en vexel på 2263 francs till berörde (ehuru ej full-I komligt till) den handel jag för honom gjort, och slutade sitt bref med den försäkran, att jag vore välkommen till honomv. Jag dröjde således icke med min hemresa, utan sedan jag åt herr D. upphandlat det begärda och afsluItat mina affärer i Paris, for jag derifrån och anlände den 6 Okt. till Stockholm. I Efter det jag ser herr D. vill utvisa mitt tillstånd derstädes vara dåligt, och att jag ej hade kondition, Iskall kunna bekräftas, det jag en sådan innehade hos herrar Linzeler Laurent, af ett nyligen från Paris Ihitländt vittne; sjelf vet herr D. att jag under mitt Ivistande derstädes varit uti tillfälle att så realisera fförtjenster, att jag hemsändt smärre summor. I Efter det jag till herr D. aflemnat upphandlade vaIror och han dermed förklarat sig nöjd, syntes han, Itill min förvåning och ledsnad, ej vilja göra något allvar med bolagsaffåren. Det af mig öppnade samtalet derom uppsköts den ena gången efter den andra. Då jag kunde förmoda, det alla invändningar skulle upphöra, så snart jag blefve mästare och borgare i juvelerareyrket, anmälde jag mig vederbörligen I dertill och fick mästerstycket bestämdt till förfärdigande. Den beredvillighet visade mig herr D., att han erbjöd mig göra det på hans verkstad; jag flyttade derföre till honom, men nu anmodade han mig om så många arbeten för sin räkning, som han ville hafva färdiga till jul, att jag ej fick sysselsätta mig med något annat. Sedan jag sålunda till jultiden biträdt herr D. med arbete och äfven gjort honom den tjensten, att vid det Kongl. hofvet härstädes, såsom juvelerare från Paris och tillärnad associt med herr D., utbjuda och förmånligt föryttra åtskillige dyrbara juvelsoch guldarbeten, till ett sammanlagdt värde af omkring 2500 Råar Bko, utom det jag under den tiden åt enskilja personer försålt för ett värde af 600 Rdr Bko, och således tvungen att utgå från verkstaden; så fick jag först i Januari tillfälle att bearbeta mitt mästerstycke, så att det blef färdigt, besigtigadt och godkändt, hvarefter jag d. 44 sistl. Febr. aflade eden såsom juveleraremästare och borgare här i staden. Jag hade likväl till den 8 Februari för herr D:s räkning fortfarit att arbeta på hans verkstad och äfven med beställningars anskaffande, men då han nu, äfven efter vunnet burskap, vid yppad fråga om bolagskontrakts uppgörande, endast gaf undvikande svar och dels föreslog, att jag skulle öppna en juvelerarebod, som han ville med varor förse, dels, då detta ej af mig kunde antagas, han bestämdt nekat att med mig bolag ingå, men skulle göra allt för mig, utom detta (hans ord föllo, att han ej var förmögen nog att kunna göra det, och jag ej nog stadig, hvilket han besvarade på min förfrågan, att jag sjöng när jag arbetade, och deruti hela min ostadighet). Så erhöll jag åtta dagar sednare, igenom herr kopparslagareäldermannen Lindskog, proposition om, ett bolag, på de vilkor, som den af herr D. inlemnade och af he:r Lindskog skrifna P. M. innehåller, och hvilka vilkor ej kunde godkännas af mig, enär, tvert emot aftalet i Paris, kontraktstiden var inskränkt till ett år, i stället för sex, och min andel af bolagsrörelsens behållna vinst till !;, i stället för hälften, samt vid min förfrågan, huruvida D. kunde vilja nu ingå bolag, då ban förnekat, och tvister uppstått, han af mig : fått räkning å min fordran, uti hvilka de 33 Rdr 46: sk. Bko han till mig vid jultiden öfverlemnat, jag, såsom mitt debet till honom uppgifvit, herr ålderman ( Lindskog svarat, att han dertill blifvit af Dahlström ! ombedd, men att han den ej läst, men likväl ginge i)! godo för, att det skulle af honom antagas. Såsom en gång narrad, trodde jag ej mer, och har jag nödF gats vidtaga utvägen att igenom rättegång vinna åt-. minstone godtgörelse af de mig af herr D. tillskyn; 1 dade förluster, och fullföljer derföre nu mitt yrkande derom, i enlighet med den ågångna stämningen. Och torde högtärade rätten af det betydliga rörelsekapital, med hvilket herr D. sjelfmant uppgifvit sig! lifva sitt yrke, finna huru högst måttlig den ersätt-( ning är beräknad för 6 år, som jag för förlusten afll kompagniskapet fordrat. U Jag afbidar hvad herr Dablström kan hafva att härå dc vara, för att sedan få tillägga hvad som kan erfor-i dras. Stockholm den 48 April 1843. D Fredrik N. Berggren. It Svarandens ombud, notarien Beckman, anförde, efter erhållen del af förestående skrift, att då större delen af hvad käranden deruti andragit, redan vore besvaadt, han, af sådan orsak, icke ansåg vidare svaronål af nöden, utan endast ville hafva anmärkt, att lere af de förhållanden käranden uti berörde skrift! ippgifvit, voro sanningslösa och deribland äfven upp-9 iften, att kärandens namn skulle kommit på den så J: allade svarta taflan, hvilken funnes uppsatt å börsen n Paris. : T Juveleraren Berggren åberopade, såtom vittnen, hof. )m kräddaren, herr kapten K., grosshandlaren Subert ch juveleraren Larsson. hi I anledning af kärandens frågor, dels huruvida ju-lu eleraren Dahlström vid sin ankomst till Paris, som-k! aren 1842, betalt alla de skulder, Berggren för hans jb! ikning sig åsamkat och hvarföre den sistnämnde blif-ra it lagsökt, dels äfven om icke Dahlström tillsagtst erggren att förstöra de protester. som emot honom vä berörde afseende blifvit gjorda, förklarade Dahl-sti röm, att han väl betalt allt, hvad Berggren uppgif-af it sig hafva af honom att fordra eller att Dahlström fr ore skyldig, i och för de uppköp, Berggren åt Dabl-at röm verkställt, men att Dahlström icke kunde på-til inna sig, att fråga varit om en eller flera prote-de er, och ännu mindre att han tillsagt Berggren, atthv igra sådana handlingar förstöra. Och ehuru käranbå en härvid erinrade Dahlström, att han äfven skulleut satt protestkostnaderna till ett belopp af 80 francs, ke mt jemväl sökta påminna honom om de närmare lm ort nständigheterna rörande omförmälda protester, videf juveleraren Dahlström likafullt det af honom nu tag orda förklarande. sor Grosshandlaren Sub:rl, hörd såsom vittne, berätle: att under sommaren 4842, då Subert vistats ia ris, jemte herr kaptenen K. och juveleraren Dahllik öm, de alla och juveleraren Berggren befunnit sig!? en diner, derunder de allesammans varit mycket!! prymda och glada, samt Dahlström erbjudit Berg-)!8 ed Hr oo 7 Ka