Detta sakernas skick har efterhand förbättrat sig
genom kraften af allmän sed, genom institutionernas
pånyttfödelse och kloke mäns bemödanden: kunna
väl andra förbättringar vinnas; kunna de på bättre
sätt erhållas? Åfven jag vill förbättringar; men från
hvilket system skall man låga dem?
Talaren ingick härvid i en undersökning om vissa
myndigheters sätt att se saken och andan af Chartans
S 69, och sökte visa, att intet bättre system kunde
begagnas, än det som med moderation och uppriktig-
het organiserade frihetsprincipen, men tillika erkände
den offentliga maktens medverkan, och han kunde
ej tro det vara nyttigt, om detta arbete utfördes un-
der inflytelsen af de orättvisa fördomar, åt hvilka Hr
de Carn gifvit en öfverdrifven. till och med ogrun-
dad styrka. Hvad angick den högre undervisningen
i historiska och filosofiska studierna, ämnade att ut-
vidga området för menskliga vetandet och mennisko-
själen, hade blifvit yttradt, att de förbättringar, som
skett, just varit det som väckt oro. Man bar talat
om en filosofi, som vill sätta sig i religionens plats;
men hvarpå grundas väl detta påstående?
Det kan väl ej anses ohemult att härvid erinra om
den rörelse i sinnena som uppstått efter 1842, efter
denna kejsardömets stora tystnad. Har ej den filo-
sofiska undervisningen fått den renaste, den mest
högsinnade intlytelsen af en sådan man som Royer-
Collard? Kunnen j val tro, att detta djupa och all-
varliga förstånd som, efter den ofta villade adertonde
seklets filosofi. efter den — jag finner icke nog starkt
uttryck — filo:ofi af en annan tidpunkt, återkallade
sina samtida till beundran af Descartes ädla snille,
som återhöjde spiritualismens fana, införlifvande den
politiska friheten med den moraliska; tron j, att den
man som upplyfte själarne, hade kunnat åsyfta att i
Frankrite inviga en filosofi, som man nu vill förkasta
såsom ovärdig? (Ganska bra.) Tron j, att de män,
som efterträdt honom, skulle hafva öfvergifvit den
väg, som Descartes uppröjt, och äfven han blef (af
Pere Gavasse) anklagad för atheism, tron j att des-
se, hans lärjungar, kunna hafva sökt att återföra sin-
nena till den lära, som de sjelfva hafva brännmärkt
med namnet sensualism?
Talaren visade nu med reglementet, att den philo-
sopbiska undervisningen grundades på Descartes, Mal-
lebranche, Arnault, Bossuet, Fenelon, dessa namnkun-
niga snillen, som gifvit vetenskapen sin ärofulla rikt-
ning. Vid sidan af dessa bade man ej försummat,
att ställa andra arbeten af underordnad beskaffenhet,
men lika nyttiga: Locke, Clarke, Euler. Under en
sådan inflytelse trodde han att undervisaingen icke
skulle upphöra att förtjena förtroende.
Ministern yttrade slutligen, att de anfall, som blif-
vit gjorda mot universitetet, icke förmått honom att
misskänna det stora behofyet af en lag, som förliker
frihetens grundsatser, erkände i kartan, med statens
myndighet. Ett lagförslag i denna anda skulle fram-
läggas, troget det dubbla ändamål, som 69 af kar-
tan åsyftat: att bibehålla statsundervisningsverken och
medgifva all lättnad åt andra skolor. Han ansåg lik-
väl det icke välbetänkt för Frankrikes ära och natio-
naluppfostran, att man lättsinnigt lade handen på det
stora verk, som Napoleons organisationssnille grund-
lagt; Det kunde väl, liksom civillagen, bära en allt-
för stark pregel af kejsarens personlighet, men deri
finnes dock ännu mer, som föreställer Frankrikes na-
tionalanda och storhet. Han ville derföre, att man
vördade detta arbete under det man bemödade sig
att dermed förena garantier, hvilka man borde söka
icke genom förstörandet af hvad som fanns, men uti
det naturliga förbättrandet af uppfostringsverket, samt
önskade, att kontrarevolutionen icke måtte lyckas att
brådstörtadt göra en stor förändring i systemet för
allmänna undervisningen. .
Hr de Tracy fästadekammarens uppmärksamhet på,
att man rättast behandlade ämnet, då det lagförslag,
som ministern lofvat, förekom. Talaren ansåg, att
kartan 1830 infört lärofriheten; att denna vore ett
korollarium af samvetsfriheten och tryckfriheten —
och att den bereder allt hvad som betryggar tänke-
friheten. Alla dessa friheter stödja sig på hvarandra
och måste sammanhållas inbördes. Det är med fri-
heterna, som med kränkningarne af medborgliga rät-
tigheterna; de tölja på hvarandra, intilldess man kom-
mer till despotismen. Han trodde, att hr Villemain sjelf
bäst antydt hufvudfelet i den närvarande universitets-
organismen. Denne hade erinrat om dess ärorika ur
sprung. Just detta trodde talaren var orsaken till
bristen på öfverensstämmelse med de öfriga institu-
tionerna; och det vore denna, som borde afbjelpas.
Talaren ville derföre, att löftet i kartan skulle hållas
uppriktigt och utan alla funder, genom en liberal lag.
Under den följande debatten öfver ämnet var det
egentligen hrr Dupin och Martin de Nord, som ut-
vecklade sina åsigter med någon utförlighet, men de
ingingo i specialiteter och hr Odillon Barrot föreslog
just med anledning af det olämpliga att nu behandla
sådena, att man skulle återtaga de föreslagna amen-
dementerna, hvilket äfven skedde och 7:de punkten
antogs. ( Cr (Forts. följer.)
— te
STOCKHOLM den 13 Mars.
De utländska posterna för dagen saknas ännu