MUTADE VM SURJSGREIvV BI YTLUDUVIU på TUAIJAN ULL ULL armen hängande flor med breda fäållar. Fruntimrer bruka flanells-kläder med hvad dertill hörer, samt långa ärmar och krage; och till Hofdrägten smäck och gravor. (St. T.) — — Ett nytt exempel på huru illa en regering ofta kan blifva betjenad genom embetsmäns inskränkthet eller oskicklighet i expeditionssät! lemnar ÖOfverståthållare-embetets i Lördags utfärdade Kungörelse angående sorgdrägts enläggande efter den aflidne Konungen. Det hete nemligen deri, att, som den allsmäktige Guden obehagat i sitt allvisa råd hädankalla etc. . .. poch, vid detta beklagliga tillfälle Kongl. Moj:ts trogna undersåter böra, äfven i det yttre, ådalägga deras bjertliga och djupa sorg; så varda phufvudstadens innevånare af Ridd. och AÄdeln, Presteoch Borgarestånden samt ståndspersoner, uppå Kongl. Maj:ts nåd. befallning härmedelst Mörständigade om anläggande af sorgdrägt, i öfverensstämmelse med hvad förut stadgadt är, under sex månader, nemligen djup under de första tre månader och mindre under de tre derpå följande. Lewenhaupt, kontras. Edelstamp. Mycket kan visserligen redan invändas emot det öfverdrifna i bibehållandet af en så lång sorgetid i och för ett så långvarigt iakttagande af en tom etikett, då i sjelfva verket någon djup och frätande iare sorg ej kan finnas hos den stora mängden öfver ett dödsfall, som vid 81 år är så i naturens ordning. Kännbara förluster kunna icke uteblifva för alla de handlande och fabrikanter, hvilkas existens beror på omsättning från de förmögnare klasserna, samt för många fattiga fruntimmer, hvilkas enda lefnadsuppehälle beror af tillfälle till sömnadsarbete, förfärdigande af blommor, m. m. Denna förlust skall visserligen, åtminstone hos alla de nyssnämnda, på sitt sätt bidraga till sorgens förökande; men man har i flere andra länder ansett omtankan att ej afbryta tillfället till omsättning och arbetsförtjenst af så stor vigt, att sorgtiden, om vi ej bedrage oss, är på de flesta inskränkt i allo till ett par månader. Imedlertid bör man uppskatta den grannlaga ställning, hvari Konungen befunnit sig att häri göranågon förändring genast, helst då tiden framdeles lätt kan förkortas. Men hvad skall man säga om öfverståthållarens befallning? Man finner väl icke bifogadt något ansvar t. ex. konfiskation utaf de hattar, som tilläfventyrs ej äro försedda med sorgflor, eller böter c!ler fängelse för de trogne undersåter som skulle uraitlåta att iakttaga förständigandet; men just derfire synes det äfven mindre lämpligt, att det som egentligen icke kan eller bör vara annat än en underrättelse, utgår såsom en befallning, och vi hafva till och med hört, att man på ett eller annat ställe satt i fråga, att alls icke nyttja sorg, blott derföre, att Hr öfverståthållaren funnit godt, att vid tillfället nog mycket antaga tonen af ea pascha. Det är likväl sannolikt, att de flesta följa bruket; men såsom tecken af en verklig sorg måste detta alltid blifva mindre bebydelsefu!lt, om det sker endast på befallning eller för skam skull, som man säger, Att konceptet till förordningen utgår från Hr öfverståthållarens egen fatabur slute vi deraf, att den kungörelse, landshöfdingen i länet utgifvit, icke är lika lydande dermed, utan vida höfligare.