MUTADE VM SURJSGREIvV BI YTLUDUVIU på TUAIJAN ULL ULL
armen hängande flor med breda fäållar. Fruntimrer
bruka flanells-kläder med hvad dertill hörer, samt
långa ärmar och krage; och till Hofdrägten smäck och
gravor. (St. T.)
—
— Ett nytt exempel på huru illa en regering
ofta kan blifva betjenad genom embetsmäns in-
skränkthet eller oskicklighet i expeditionssät!
lemnar ÖOfverståthållare-embetets i Lördags ut-
färdade Kungörelse angående sorgdrägts enläg-
gande efter den aflidne Konungen. Det hete
nemligen deri, att, som den allsmäktige Guden
obehagat i sitt allvisa råd hädankalla etc. . ..
poch, vid detta beklagliga tillfälle Kongl. Moj:ts
trogna undersåter böra, äfven i det yttre, åda-
lägga deras bjertliga och djupa sorg; så varda
phufvudstadens innevånare af Ridd. och AÄdeln,
Preste- och Borgarestånden samt ståndspersoner,
uppå Kongl. Maj:ts nåd. befallning härmedelst
Mörständigade om anläggande af sorgdrägt,
i öfverensstämmelse med hvad förut stadgadt är,
under sex månader, nemligen djup under de för-
sta tre månader och mindre under de tre derpå
följande. Lewenhaupt, kontras. Edelstamp.
Mycket kan visserligen redan invändas emot
det öfverdrifna i bibehållandet af en så lång sor-
getid i och för ett så långvarigt iakttagande af
en tom etikett, då i sjelfva verket någon djup
och frätande iare sorg ej kan finnas hos den sto-
ra mängden öfver ett dödsfall, som vid 81 år
är så i naturens ordning. Kännbara förluster
kunna icke uteblifva för alla de handlande och
fabrikanter, hvilkas existens beror på omsättning
från de förmögnare klasserna, samt för många fat-
tiga fruntimmer, hvilkas enda lefnadsuppehälle be-
ror af tillfälle till sömnadsarbete, förfärdigande af
blommor, m. m. Denna förlust skall visserligen,
åtminstone hos alla de nyssnämnda, på sitt sätt
bidraga till sorgens förökande; men man har i
flere andra länder ansett omtankan att ej afbryta
tillfället till omsättning och arbetsförtjenst af så
stor vigt, att sorgtiden, om vi ej bedrage oss, är
på de flesta inskränkt i allo till ett par månader.
Imedlertid bör man uppskatta den grannlaga ställ-
ning, hvari Konungen befunnit sig att häri göranågon
förändring genast, helst då tiden framdeles lätt kan
förkortas. Men hvad skall man säga om öfverståthål-
larens befallning? Man finner väl icke bifogadt nå-
got ansvar t. ex. konfiskation utaf de hattar, som
tilläfventyrs ej äro försedda med sorgflor, eller
böter c!ler fängelse för de trogne undersåter som
skulle uraitlåta att iakttaga förständigandet; men
just derfire synes det äfven mindre lämpligt, att
det som egentligen icke kan eller bör vara an-
nat än en underrättelse, utgår såsom en befall-
ning, och vi hafva till och med hört, att man
på ett eller annat ställe satt i fråga, att alls icke
nyttja sorg, blott derföre, att Hr öfverståthållaren
funnit godt, att vid tillfället nog mycket antaga
tonen af ea pascha. Det är likväl sannolikt, att
de flesta följa bruket; men såsom tecken af en
verklig sorg måste detta alltid blifva mindre be-
bydelsefu!lt, om det sker endast på befallning el-
ler för skam skull, som man säger, Att koncep-
tet till förordningen utgår från Hr öfverståthål-
larens egen fatabur slute vi deraf, att den kun-
görelse, landshöfdingen i länet utgifvit, icke är li-
ka lydande dermed, utan vida höfligare.