misstroende och snarstickenhet, hvilkas häftighet
han ej kunde gilla, men väl fattade, emedan den
rörer det heligaste af allt, samvetet.
Ta:aren kunde ej förvånas öfver denna rörelse,
denna oro, då man har anspråk uppå att lära en
filosofi, som vill sätta sig i religionens ställe.
(Rörelse i olika syftuing.) Jal sade Han, den ti-
losofi man lär vid. universitetet, säger: jag är
identisk med religionen, jag är dess äldsta syster,
jag g.fver henne stöd; religionen bekänner, men
omgifna af mysterier, desamma sanningar som
jag förklarar i mera bestämda former, Se der
den philosopbi som råder, om ej i rådkammaren,
likväl vid universitetet. Nåväl! måste ej då en
viss rörelse väckas ibland presterskapet; och kan
den ej delas, äfven af de icke katholska? Det
handlar om en frihetens lag: för att göra den väl,
måste man glömma alla sin ungdoms antipathier;
man måste blott tänka - på att vara familjfader
och medborgare. Talaren sade :derföre till styrel-
sens män: J utsätten. regeringen för en ny reli-
gionsstrid, då j kunnat genom en uppriktig lag
afsluta den och lugna allt, gifvande en stor an-
part till den frihet, i hvars namn regeringen nu
eger sin tillvarelse. :
Vi äro här intryckte mellan två banor; den
ena är den, som följes i England och Belgien;
den andra den i hvilken Ryssland framgår med
våld och:Preussen med skenhelighet.
Väljen då lojalt och uppriktigt. Hvad talaren
sjelf angick, trodde han icke att ett land, som
gjort så mycket för verldens frihet, kunde lemna
till en korporation mera, äh till: en enda man, att
säga: Staten, det är jagi Och likväl är det
detta man säger oss alla dagar. Ja! talaren hade
hört en hög embetsman nyligen förkunna, att
staten borde hafva monopolet på allmänna under-
visningen, liksom domstolarne motiopolet på rätt-
visan och armeen på offentliga makten. (Liflig
rörelse.)
Talaren slutade med ätt upprepa, det han icke
trodde att midt i den stora frihetsrörelse, som
förmärkes i verlden, man kunde antaga- såsom
helig en princip, efter hvilken samhället skulle
styras af en här af polis och soldater och skol-
mästare.
Hr Villemnain, minister för allmänna undervis-
pingen, uppstod nu för att med några ord för-
svara en stor institution, som man kunde förbätt-
fra, som man ej ville förstöra, och som det ej en
gång var möjligt att anfalla, utan för att vinna
ett mål, som säkert ej var kammarens.
Ministernssade: Man har tänkt sig två stora
principer i strid; en af förverkligad frihet, genom
konstituerande församlingen; en annan af godtyc-
ke och träldom, invigd af kejsardömet. Den för-
ra har blott varit inskrifven i ett lagförslag, al-
drig beslutad, ej en gång förhandlad: blotta teo-
retiska allmänna. satser hafva blifvit kungjorda,
men som ej tillämpats. Då en större frihetsord-
ning blifvit svarare Jofvad, än ordnad, trycktes
samhället så förskräckligt, att all fribet var blott
skenbar. Talaren trodde ej att kejsarväldet eller
rättare konsulatet, som först åter befästade sam-
hällsordningen, haft. den, karakter man velat till-
vita det? . Han ville visa, att ej så var, men
han beklagade, att. ej, man äfven betraktat den
gamla monarkiens oordningar. -I dess starkaste
tidpunkter, då den intellektuella utvecklingen till
en. viss grad ersatte frånvaron af politiska. rättig-
heter, var redan principen statens öfvermyndig-
het och öfverinseende. r
Talaren ansåg ej.kejsaren hafva infört någon
et, som kunnat. skada landets intellektuella ut-
veckling. År 4801 gaf. han concordatet; 4802 dettas
organiska artiklar; samma år i Maj. den lag som
ordnar ett stort undervisnings-system under sta-
tens öfverinseende; 1806 slutligen universitets-or-
ganisationen, som åsyftade att på. samma gång
upplyfta .undervisningen och . uppfostran: dessa
begge ord: utgjorde då lagstiftarens tanka; och här
trodde ministern sig böra tala om en sak, som
synes hafva indeått dem förre talaren, nemligen
nödvändigheten att ställa uppfostran i öfverens-
stämmelse med statsskicket.
Samhället hade sekulariserat sig; uppfostran
måste äfven blifva sekulär, likväl städse förblif-
de religiös och:moralisk.
pk förordning af sår 4806, har: den varit
nog för : det. verk, som kejsaren ville utföra ?
Har han konstituerat en korporation al: verldsliga
munkar? Har. han förbytt den anda af: frihet,
af. framskridande och af nationalitet, som utmärk-
te denna stora tidpunkt, eller försvagat sambäl-
lets: spänstighetskraft, eller förändrat, .vanställt
Tärarnes ställning? Hvad ville kejsaren? Jo,
han ville ombilda detta samhälle, skakadt af: så
förfärliga stötar, för att. betrygga inflytelsen och
verksamheten at en upplyst medelklass: Mar
säger alt han ville af fransmännen göra en nation
af soldater och embetsmän; men ministern påstod
rer Aanh kan du tänka dig något för oss lvckl :