misstroende och snarstickenhet, hvilkas häftighet han ej kunde gilla, men väl fattade, emedan den rörer det heligaste af allt, samvetet. Ta:aren kunde ej förvånas öfver denna rörelse, denna oro, då man har anspråk uppå att lära en filosofi, som vill sätta sig i religionens ställe. (Rörelse i olika syftuing.) Jal sade Han, den tilosofi man lär vid. universitetet, säger: jag är identisk med religionen, jag är dess äldsta syster, jag g.fver henne stöd; religionen bekänner, men omgifna af mysterier, desamma sanningar som jag förklarar i mera bestämda former, Se der den philosopbi som råder, om ej i rådkammaren, likväl vid universitetet. Nåväl! måste ej då en viss rörelse väckas ibland presterskapet; och kan den ej delas, äfven af de icke katholska? Det handlar om en frihetens lag: för att göra den väl, måste man glömma alla sin ungdoms antipathier; man måste blott tänka på att vara familjfader och medborgare. Talaren sade :derföre till styrelsens män: J utsätten. regeringen för en ny religionsstrid, då j kunnat genom en uppriktig lag afsluta den och lugna allt, gifvande en stor anpart till den frihet, i hvars namn regeringen nu eger sin tillvarelse. : Vi äro här intryckte mellan två banor; den ena är den, som följes i England och Belgien; den andra den i hvilken Ryssland framgår med våld och:Preussen med skenhelighet. Väljen då lojalt och uppriktigt. Hvad talaren sjelf angick, trodde han icke att ett land, som gjort så mycket för verldens frihet, kunde lemna till en korporation mera, äh till: en enda man, att säga: Staten, det är jagi Och likväl är det detta man säger oss alla dagar. Ja! talaren hade hört en hög embetsman nyligen förkunna, att staten borde hafva monopolet på allmänna undervisningen, liksom domstolarne motiopolet på rättvisan och armeen på offentliga makten. (Liflig rörelse.) Talaren slutade med ätt upprepa, det han icke trodde att midt i den stora frihetsrörelse, som förmärkes i verlden, man kunde antagasåsom helig en princip, efter hvilken samhället skulle styras af en här af polis och soldater och skolmästare. Hr Villemnain, minister för allmänna undervispingen, uppstod nu för att med några ord försvara en stor institution, som man kunde förbättfra, som man ej ville förstöra, och som det ej en gång var möjligt att anfalla, utan för att vinna ett mål, som säkert ej var kammarens. Ministernssade: Man har tänkt sig två stora principer i strid; en af förverkligad frihet, genom konstituerande församlingen; en annan af godtycke och träldom, invigd af kejsardömet. Den förra har blott varit inskrifven i ett lagförslag, aldrig beslutad, ej en gång förhandlad: blotta teoretiska allmänna. satser hafva blifvit kungjorda, men som ej tillämpats. Då en större frihetsordning blifvit svarare Jofvad, än ordnad, trycktes samhället så förskräckligt, att all fribet var blott skenbar. Talaren trodde ej att kejsarväldet eller rättare konsulatet, som först åter befästade samhällsordningen, haft. den, karakter man velat tillvita det? . Han ville visa, att ej så var, men han beklagade, att. ej, man äfven betraktat den gamla monarkiens oordningar. -I dess starkaste tidpunkter, då den intellektuella utvecklingen till en. viss grad ersatte frånvaron af politiska. rättigheter, var redan principen statens öfvermyndighet och öfverinseende. r Talaren ansåg ej.kejsaren hafva infört någon et, som kunnat. skada landets intellektuella utveckling. År 4801 gaf. han concordatet; 4802 dettas organiska artiklar; samma år i Maj. den lag som ordnar ett stort undervisnings-system under statens öfverinseende; 1806 slutligen universitets-organisationen, som åsyftade att på. samma gång upplyfta .undervisningen och . uppfostran: dessa begge ord: utgjorde då lagstiftarens tanka; och här trodde ministern sig böra tala om en sak, som synes hafva indeått dem förre talaren, nemligen nödvändigheten att ställa uppfostran i öfverensstämmelse med statsskicket. Samhället hade sekulariserat sig; uppfostran måste äfven blifva sekulär, likväl städse förblifde religiös och:moralisk. pk förordning af sår 4806, har: den varit nog för : det. verk, som kejsaren ville utföra ? Har han konstituerat en korporation al: verldsliga munkar? Har. han förbytt den anda af: frihet, af. framskridande och af nationalitet, som utmärkte denna stora tidpunkt, eller försvagat sambällets: spänstighetskraft, eller förändrat, .vanställt Tärarnes ställning? Hvad ville kejsaren? Jo, han ville ombilda detta samhälle, skakadt af: så förfärliga stötar, för att. betrygga inflytelsen och verksamheten at en upplyst medelklass: Mar säger alt han ville af fransmännen göra en nation af soldater och embetsmän; men ministern påstod rer Aanh kan du tänka dig något för oss lvckl :