och lif upphört, hvarföre Catharina, i afsigt att dölja hela bändelsen. framdragit ett under sängen stående Lomt skrin, och der nedlagt fostret. Catharinas tillämnade fästman, Peter Andersson, vidgick inför häradsrätten, dels att han begärt Cathaina till äkta och äfven fått hennes bifall, ehuru Peter icke kommit i tillfälle att försörja hustru,och derföre sedan sin afflyttning från Skällared icke just samtalat med Catharina i ämnet, och dels att han med Catharina under 48492 års sommar lefvat på så förtrolig fot, att ban icke betviflade, det han ju Vore fader till Catbarinas ifrågavarande foster, om hon sjel! så uppgaf, hvilket vore böonom obekant, emedan Catharina aldrig anförtrott Peter det bon varit rådd, och än mindre: påfordrat någon skyndsamhet i afseende på det aftalta äktenskapets fullbordande. Har sade sig väl hafva ryktesvis hört att Catharina. vorq hafvande, men aldrig velat besvära henne med någor fråga i detta afseende, då hon icke sjelf derom nämn något, och hade han följaktligen hvarken kunnat in tala eller afråda Catharina från föresatsen att förgörs sitt foster, hvaraf ban icke någonsin ansett henne kunna intagas. En dag i April månad 4843 had Peter Andersson väl varit på besök i Skällared och då talat med så väl Catharina som hennes moder men. ej så noga gifvit akt på den förstnämnda, at! han hunnit till någon visshet om hennes tillstånd. Häradsrätten dömde Catharina Jönsdotter att hals huggas, och Götba hofrätt fastställde häradsrättens ut slag. : Uti den till Kongl. Maj:t, hvars pröfning målet a bofrätten blifvit understäl dt, från Catharina Jönsdot ter inkomna nådeansökning, ursäktar Catharina si med sin ungdom och oförstånd, skammen, och svå righeten för en fattig och värnlös qvinna, som olyck pligtvis framfödt barn, att sig sjelf och detsamma för psörja, och hvilka känslor, stegrade till högsta gra under födselsmärtorna och qvinnans då inträffad sväghet, lätteligen kunna alstra ett förtvifladt beslut hvilket, under ögonblicket verkställdt, modersbjertat pefter någorlunda återvunnen sans och styrka, genas så bitterligen ångrar och begråter. RANGEN: ör ——L — Från fattigherberget på söder afbemtades går liken efter tvenne manspersoner, som der aflidit — Inför poliskammaren hafva i dag tvenn sockerbruksarbetare vid namn Bom och Blomqvist va rit uppkallade, hvilka af en arbetskarl vid namn Ols son mottagit 80 R:dr för det de skulle uttaga Ols sons broder, hvilken såsom försvarslös Varit inmanac i häkte och dömd att försändas till Carlsborg; mer i stället att uttaga Olsson, hade Bom och Blomqvis förstört penningarne. Bom infann sig och erkände att han af penningarne emottagit 37 R:dr; men Blom qvist uteblef, hvarföre målet uppsköts till annan dag te ————— — tl