och lif upphört, hvarföre Catharina, i afsigt att dölja
hela bändelsen. framdragit ett under sängen stående
Lomt skrin, och der nedlagt fostret.
Catharinas tillämnade fästman, Peter Andersson,
vidgick inför häradsrätten, dels att han begärt Catha-
ina till äkta och äfven fått hennes bifall, ehuru Pe-
ter icke kommit i tillfälle att försörja hustru,- och der-
före sedan sin afflyttning från Skällared icke just sam-
talat med Catharina i ämnet, och dels att han med
Catharina under 48492 års sommar lefvat på så för-
trolig fot, att ban icke betviflade, det han ju Vore fa-
der till Catbarinas ifrågavarande foster, om hon sjel!
så uppgaf, hvilket vore böonom obekant, emedan Ca-
tharina aldrig anförtrott Peter det bon varit rådd,
och än mindre: påfordrat någon skyndsamhet i afse-
ende på det aftalta äktenskapets fullbordande. Har
sade sig väl hafva ryktesvis hört att Catharina. vorq
hafvande, men aldrig velat besvära henne med någor
fråga i detta afseende, då hon icke sjelf derom nämn
något, och hade han följaktligen hvarken kunnat in
tala eller afråda Catharina från föresatsen att förgörs
sitt foster, hvaraf ban icke någonsin ansett henne
kunna intagas. En dag i April månad 4843 had
Peter Andersson väl varit på besök i Skällared och
då talat med så väl Catharina som hennes moder
men. ej så noga gifvit akt på den förstnämnda, at!
han hunnit till någon visshet om hennes tillstånd.
Häradsrätten dömde Catharina Jönsdotter att hals
huggas, och Götba hofrätt fastställde häradsrättens ut
slag. :
Uti den till Kongl. Maj:t, hvars pröfning målet a
bofrätten blifvit understäl dt, från Catharina Jönsdot
ter inkomna nådeansökning, ursäktar Catharina si
med sin ungdom och oförstånd, skammen, och svå
righeten för en fattig och värnlös qvinna, som olyck
pligtvis framfödt barn, att sig sjelf och detsamma för
psörja, och hvilka känslor, stegrade till högsta gra
under födselsmärtorna och qvinnans då inträffad
sväghet, lätteligen kunna alstra ett förtvifladt beslut
hvilket, under ögonblicket verkställdt, modersbjertat
pefter någorlunda återvunnen sans och styrka, genas
så bitterligen ångrar och begråter.
RANGEN: ör ——L
— Från fattigherberget på söder afbemtades
går liken efter tvenne manspersoner, som der aflidit
— Inför poliskammaren hafva i dag tvenn
sockerbruksarbetare vid namn Bom och Blomqvist va
rit uppkallade, hvilka af en arbetskarl vid namn Ols
son mottagit 80 R:dr för det de skulle uttaga Ols
sons broder, hvilken såsom försvarslös Varit inmanac
i häkte och dömd att försändas till Carlsborg; mer
i stället att uttaga Olsson, hade Bom och Blomqvis
förstört penningarne. Bom infann sig och erkände
att han af penningarne emottagit 37 R:dr; men Blom
qvist uteblef, hvarföre målet uppsköts till annan dag
te ————— — tl