UCISLAULCDS HLATCUUV bd Jag Lalldatlllbar VM SVIS MELa
son, och sof middag. Catharina frågade honom om
han hvilat ut, och bad honom låta benne få lägga
sig der i hans ställe, på det hon någon stund måtte
få vara i bättre ro, emedan hon vore så sjuk, att hon
icke tålte bullret dernere hos gästerna. Fadren foga-
de sig efter sin dotters önskan, Catharina blef Jem-.
Der, i ensligheten, under för-
nad ensam på vinden.
färliga plågor, utan att våga höja ett klagorop af fruk-
tan att blifva röjd, framfödde Catharina ett barn....
När Olof Olsson fick höra att hans svägerska upp-
henne att ligga.
tilltalad, skyndade ned i köket till sin svärmor, Ingrid
redande, och anmodade henne att genast gå upp till
sin dotter, under yttrande, att det troligen icke stod
rätt till med Catharina. Då Ingrid Persdotter upp-
kom på vinden, och, anande sammanhanget, efterfrå-
gade barnet, blef Catharina föranlåten att anvisa
hvarest det låg, uti ett å vinden stående skrin. In-
grid öppnade skrinet och fann deruti, till sin stora
förvåning, ett fullgånget, dödt flickebarn. Catharina
uppgaf, att barnet varit dödfödt. Cathårinas mor upp-
tog genast fostret och inlindade det i ett gammalt
lintyg, men blef derpå så medtagen af vanmakt, dels
af förtrytelse deröfver att ingen tillstädesvarit vid för-
lossningsstunden, och dels af en aflägsen fruktan att
något våld å fostret möjligen blifvit föröfvadt, att hon
på en stund icke kunde tala eller företaga något; men
så snart hennes vanmakt upphört, sprang hon ned i
köket efter en grannhustru, för hvilken hon berättade
hvad som händt, och bad henne vara behjelplig med
barnets vård, emedan Ingrid sjelf var för svag dertill.
Då grannqvinnan till Catharina yttrade: blott du icke
vidrört bareet! svarade Catharina, utan åll förlägen-
het: jag har visserligen icke varit när det.,
j
Denna händelse tilldrog sig den 7 Maj sistlidet år. 3
Sedan obduktionen på barnets döda kropp blifvit verk-
ställd, börjades den 23 Maj vid Säfvedahls häradsrätt
ransakning, med Catharina Jönsdotter, såsom misstänkt
att hafva förorsakat sitt barns död.
Vid första förhöret uppgaf Catharina, att det barn
bon den 7 Moaj framfödt, varit frukten af hennes för-
troliga bekantskap med sin svågers förre dräng Peter
Andersson, hvilken lofvat henne äktenskap; att hon
vid förlossningstillfället sökt enslighet förnämligast af
den avledning att svågern samma dag gjort fadder-
skap, hvarigenom boningsrummen varit upptagna af
gäster, med hvilka Catharina velat undvika att säll-
skapa; och att då hon blifvit frågad om sitt tillstånd,
hade bon nekat sig vara hafvande, dels för att vinna
tid, utan. något bestämdt ändamål, och dels i afsigt
att förmå Peter Andersson till fullbordande ef äkten-
skapet med henne, derom hoppet dock försvunnit re-
dan 4842 års höst, då Peter flyttade. Sedan barnet
blifvit framfödt, hade Catharina efter hvad hon
uppgaf — upptagit och betraktat det:somt, då det
hvarken dervid eller förut genom något ljudeller rö-
sprungit på vinden, gick han äfven kort derefter dit-,
upp, i ändamål att förmå Catharina till att åter gå ned,
emedan ban fruktade att der vore något för kallt för
Vid ankomsten upptäckte Olof ge-
nast åtskilligt som föreföll honom misstänkt, hvarföref
han, utan att tilltala Catharina eller af henne blifva!
Persdotter, som var sysselsatt med aftonvardens till- ;
—— —
relse gifvit tecken till lif, utan påtagligen Varit död-l
födt, lagt det i det å vinden varandeskrinet. Catha-
ripa hade väl önskat att hennes mör eiler syster va-!
rit närvarande, men, hon hade icke varit förvissad att!
stunden skulle samma dag inträffa, förr än hon redan
befann sig på vinden, derefter hon icke velat genomi
rop eller klagoljud påkalla-någon, af farhåga att frem-
mande eller mindre bekanta bland de på fadderska-
pet varande gäster kunnat dervid inställa sig.
Obduktionsprotokollets och läkareattestens innehåll
gjorde Catharinas uppgift, att barnet varit dödfödt,
föga trolig, hvarföre hon uppmanades att uppriktigt
bekänna sin större eller mindre brottslighet, och före-
ställdes allvarsamt, det hon aldrig kunde hafva und-
gått att höra något Jjud ifrån barnet, eller annorle-
des upptäcka att det efter födseln haft lif och således
jemväl borde ega kunskap om dödsorsaken; men här-
till nekade Catharina, och påstod under låtsadt lugn,
hvilket dock röjde så väl fruktan som förlägenhet, det
hon icke af någon omständighet kunnat förmärka, att
hennes framfödda flickebarn gifvit något tecken till lif.
Då ransakningen påföljande dag, den 24 Maj, fort-
sattes, utlät sig Catharina, sedan hon blifvit allvarligt
anmanad att uppriktigt erkänna i hvad mån hon för-
anledt sitt fosters död, och föreställd orimligheten i
hennes föreburna okunnighet om dödsorsaken, att om
någon vållat döden, vore det väl ingen annan än hon
sjelf; och sedan Catharina härefter ömt uppmanats att
sahningsenligt berätta förhållandet och det medel, hon
användt för att döda barnet; utbrast hon först i häf-
tig gråt, och afgaf derefter under synbar ånger föl-
jande berättelse:
Sedan Catharinas tilltänkta fästman Peter Anders-
son, efter erhållen underrättelse om hennes hafvande
tillstånd, väl i början lofvat henne äktenskap, men på
slutet af tjenstetiden hos hennes svåger icke velat tala
derom, och än mindre bestämma någon tid; så, och
efter det Peter Andersson äfven vid afflyttningen, i
Oktober månad 1842 icke omnämnt ett ord i denna
angelägenhet, hade Catharina, som dessförinnan icke
anförtrott någon annan sitt tillstånd, fattat det beslut,
latt äfven derefter fördölja det, och att, om fostret
Iskulle med lif framkomma, utan att sådant af andra
lförmärktes, genast vid tödseln beröfva det lifvet. Ca-
tharina, som efter Peter Anderssons afflyttning icke
Isett eller vidtalt honom förr än åtta dagar före sin
i
nedkomst, då han på besök var inne ihennes svågers
hus, talade icke heller då vid honom i ämnet; men
då han vid detta tillfälle, på Catharinas moders ytt-
rande, att det såg ut på Catharina, som Peter snart
skulle få göra fadderskap, endast leende svarat, att
han icke kände till sådant, och tillagt: det kan väl
hända att Olof (Catharinas svåger) får göra två fad-
derskap på en gång), blef Catharina styrkt i sitt om-
förmälda gudlösa uppsåt. hvilket hon dock hvarken
omtalt för Peter Andersson eller någon annan, och
dertill hon följaktligen icke kunnat af någon uppma-
nas. Som Catharina, för att undgå eller aflägsna all
misstanka, icke ville söka enslighet förrän i yttersta
stunden, på det hon icke måtte blifva föranlåten att
alltför länge afhålla sig från sällskapet, hade hon den
I7 Maj först klockan 6—7 på: eftermiddagen begilvit
På sätt Catbarina förut uppgifvit, ha-
jd födelsen fallit mot sängkanten.
bemärkt
- sm
sig på vinden.
de hennes barn Y j t sä
Hon tillade nu, att då hon derefter likväl