UCISLAULCDS HLATCUUV bd Jag Lalldatlllbar VM SVIS MELa son, och sof middag. Catharina frågade honom om han hvilat ut, och bad honom låta benne få lägga sig der i hans ställe, på det hon någon stund måtte få vara i bättre ro, emedan hon vore så sjuk, att hon icke tålte bullret dernere hos gästerna. Fadren fogade sig efter sin dotters önskan, Catharina blef Jem-. Der, i ensligheten, under förnad ensam på vinden. färliga plågor, utan att våga höja ett klagorop af fruktan att blifva röjd, framfödde Catharina ett barn.... När Olof Olsson fick höra att hans svägerska upphenne att ligga. tilltalad, skyndade ned i köket till sin svärmor, Ingrid redande, och anmodade henne att genast gå upp till sin dotter, under yttrande, att det troligen icke stod rätt till med Catharina. Då Ingrid Persdotter uppkom på vinden, och, anande sammanhanget, efterfrågade barnet, blef Catharina föranlåten att anvisa hvarest det låg, uti ett å vinden stående skrin. Ingrid öppnade skrinet och fann deruti, till sin stora förvåning, ett fullgånget, dödt flickebarn. Catharina uppgaf, att barnet varit dödfödt. Cathårinas mor upptog genast fostret och inlindade det i ett gammalt lintyg, men blef derpå så medtagen af vanmakt, dels af förtrytelse deröfver att ingen tillstädesvarit vid förlossningsstunden, och dels af en aflägsen fruktan att något våld å fostret möjligen blifvit föröfvadt, att hon på en stund icke kunde tala eller företaga något; men så snart hennes vanmakt upphört, sprang hon ned i köket efter en grannhustru, för hvilken hon berättade hvad som händt, och bad henne vara behjelplig med barnets vård, emedan Ingrid sjelf var för svag dertill. Då grannqvinnan till Catharina yttrade: blott du icke vidrört bareet! svarade Catharina, utan åll förlägenhet: jag har visserligen icke varit när det., j Denna händelse tilldrog sig den 7 Maj sistlidet år. 3 Sedan obduktionen på barnets döda kropp blifvit verkställd, börjades den 23 Maj vid Säfvedahls häradsrätt ransakning, med Catharina Jönsdotter, såsom misstänkt att hafva förorsakat sitt barns död. Vid första förhöret uppgaf Catharina, att det barn bon den 7 Moaj framfödt, varit frukten af hennes förtroliga bekantskap med sin svågers förre dräng Peter Andersson, hvilken lofvat henne äktenskap; att hon vid förlossningstillfället sökt enslighet förnämligast af den avledning att svågern samma dag gjort fadderskap, hvarigenom boningsrummen varit upptagna af gäster, med hvilka Catharina velat undvika att sällskapa; och att då hon blifvit frågad om sitt tillstånd, hade bon nekat sig vara hafvande, dels för att vinna tid, utan. något bestämdt ändamål, och dels i afsigt att förmå Peter Andersson till fullbordande ef äktenskapet med henne, derom hoppet dock försvunnit redan 4842 års höst, då Peter flyttade. Sedan barnet blifvit framfödt, hade Catharina efter hvad hon uppgaf — upptagit och betraktat det:somt, då det hvarken dervid eller förut genom något ljudeller rösprungit på vinden, gick han äfven kort derefter dit-, upp, i ändamål att förmå Catharina till att åter gå ned, emedan ban fruktade att der vore något för kallt för Vid ankomsten upptäckte Olof genast åtskilligt som föreföll honom misstänkt, hvarföref han, utan att tilltala Catharina eller af henne blifva! Persdotter, som var sysselsatt med aftonvardens till; —— — relse gifvit tecken till lif, utan påtagligen Varit död-l födt, lagt det i det å vinden varandeskrinet. Catharipa hade väl önskat att hennes mör eiler syster va-! rit närvarande, men, hon hade icke varit förvissad att! stunden skulle samma dag inträffa, förr än hon redan befann sig på vinden, derefter hon icke velat genomi rop eller klagoljud påkalla-någon, af farhåga att fremmande eller mindre bekanta bland de på fadderskapet varande gäster kunnat dervid inställa sig. Obduktionsprotokollets och läkareattestens innehåll gjorde Catharinas uppgift, att barnet varit dödfödt, föga trolig, hvarföre hon uppmanades att uppriktigt bekänna sin större eller mindre brottslighet, och föreställdes allvarsamt, det hon aldrig kunde hafva undgått att höra något Jjud ifrån barnet, eller annorledes upptäcka att det efter födseln haft lif och således jemväl borde ega kunskap om dödsorsaken; men härtill nekade Catharina, och påstod under låtsadt lugn, hvilket dock röjde så väl fruktan som förlägenhet, det hon icke af någon omständighet kunnat förmärka, att hennes framfödda flickebarn gifvit något tecken till lif. Då ransakningen påföljande dag, den 24 Maj, fortsattes, utlät sig Catharina, sedan hon blifvit allvarligt anmanad att uppriktigt erkänna i hvad mån hon föranledt sitt fosters död, och föreställd orimligheten i hennes föreburna okunnighet om dödsorsaken, att om någon vållat döden, vore det väl ingen annan än hon sjelf; och sedan Catharina härefter ömt uppmanats att sahningsenligt berätta förhållandet och det medel, hon användt för att döda barnet; utbrast hon först i häftig gråt, och afgaf derefter under synbar ånger följande berättelse: Sedan Catharinas tilltänkta fästman Peter Andersson, efter erhållen underrättelse om hennes hafvande tillstånd, väl i början lofvat henne äktenskap, men på slutet af tjenstetiden hos hennes svåger icke velat tala derom, och än mindre bestämma någon tid; så, och efter det Peter Andersson äfven vid afflyttningen, i Oktober månad 1842 icke omnämnt ett ord i denna angelägenhet, hade Catharina, som dessförinnan icke anförtrott någon annan sitt tillstånd, fattat det beslut, latt äfven derefter fördölja det, och att, om fostret Iskulle med lif framkomma, utan att sådant af andra lförmärktes, genast vid tödseln beröfva det lifvet. Catharina, som efter Peter Anderssons afflyttning icke Isett eller vidtalt honom förr än åtta dagar före sin i nedkomst, då han på besök var inne ihennes svågers hus, talade icke heller då vid honom i ämnet; men då han vid detta tillfälle, på Catharinas moders yttrande, att det såg ut på Catharina, som Peter snart skulle få göra fadderskap, endast leende svarat, att han icke kände till sådant, och tillagt: det kan väl hända att Olof (Catharinas svåger) får göra två fadderskap på en gång), blef Catharina styrkt i sitt omförmälda gudlösa uppsåt. hvilket hon dock hvarken omtalt för Peter Andersson eller någon annan, och dertill hon följaktligen icke kunnat af någon uppmanas. Som Catharina, för att undgå eller aflägsna all misstanka, icke ville söka enslighet förrän i yttersta stunden, på det hon icke måtte blifva föranlåten att alltför länge afhålla sig från sällskapet, hade hon den I7 Maj först klockan 6—7 på: eftermiddagen begilvit På sätt Catbarina förut uppgifvit, hajd födelsen fallit mot sängkanten. bemärkt sm sig på vinden. de hennes barn Y j t sä Hon tillade nu, att då hon derefter likväl