mäktiga sig kronjuvelerne, hvilka han fört med
sig till sitt residens. Den 25 Nov. gjorde en
Dellip Singhs farbror ett försök att bortföra den
unge monarken, och ställa honom under skydd
af de trupper, öfver hvilka general Avitabile för-
ut fört befalet. Detta förebafvande misslyckades:
viziren satte efter flyktingarne, uppbann dem, och
återförde Dellip Singh till Lahore. General Ven-
tura, den ende af de utländske högre befälhafvare
1 armeen, som stadnat qvar i landet efter Dhyan
Singhs mord, hade nu älven lemnat det, och be-
gifvit sig till Engelska Ostindien. Nödvändighe-
ten at engelsk intervention, så vida anarkien skulle
kunna stäfjas, ansågs vara gifven.
AFGHANISTAN.
Dost Mohammed hade skickat sändebud till
Engelske generalguvernören i Ostindien, Lord El-
lerborouzh, med anbud af vänskap och godt för-
stånd cmellan Afghanerne och Engelsmännen.
Lorden hade med mycken stolthet, till och med
ovänligt, mottagit sändebuden, och de hade måst
återvända, utan att blifva bevärdigade med något
svar.
Det rykte, som förut varit nämndt, aått Kha-
nen i Bokhara ämnade göra en fiendtlig påhels-
ning i Afghanistan, var ozrundadt. Dost Moham-
meds största besvärligheter bestå i svårigheten
att indrifva skatterna. Alfshanerna äro icke myc-
ket fallna för att kontribuera till statsutgifterna,
här måhända också mera än billigt använda till
regentens enskilda fördel. Dost Mohammed är
således, dels i egen person, dels genom sina mi-
Litärbefälbafvare, allt som oftast sysselsatt med
expeditioner emot tröga skattebetalare.
I Kandabar hade flera chefer underkastat sig
Schackens i Persien skydd. Ett Persiskt sän-
debud var på vägen till Kabul, till Dost Mo-
hammed.