mäktiga sig kronjuvelerne, hvilka han fört med sig till sitt residens. Den 25 Nov. gjorde en Dellip Singhs farbror ett försök att bortföra den unge monarken, och ställa honom under skydd af de trupper, öfver hvilka general Avitabile förut fört befalet. Detta förebafvande misslyckades: viziren satte efter flyktingarne, uppbann dem, och återförde Dellip Singh till Lahore. General Ventura, den ende af de utländske högre befälhafvare 1 armeen, som stadnat qvar i landet efter Dhyan Singhs mord, hade nu älven lemnat det, och begifvit sig till Engelska Ostindien. Nödvändigheten at engelsk intervention, så vida anarkien skulle kunna stäfjas, ansågs vara gifven. AFGHANISTAN. Dost Mohammed hade skickat sändebud till Engelske generalguvernören i Ostindien, Lord Ellerborouzh, med anbud af vänskap och godt förstånd cmellan Afghanerne och Engelsmännen. Lorden hade med mycken stolthet, till och med ovänligt, mottagit sändebuden, och de hade måst återvända, utan att blifva bevärdigade med något svar. Det rykte, som förut varit nämndt, aått Khanen i Bokhara ämnade göra en fiendtlig påhelsning i Afghanistan, var ozrundadt. Dost Mohammeds största besvärligheter bestå i svårigheten att indrifva skatterna. Alfshanerna äro icke mycket fallna för att kontribuera till statsutgifterna, här måhända också mera än billigt använda till regentens enskilda fördel. Dost Mohammed är således, dels i egen person, dels genom sina miLitärbefälbafvare, allt som oftast sysselsatt med expeditioner emot tröga skattebetalare. I Kandabar hade flera chefer underkastat sig Schackens i Persien skydd. Ett Persiskt sändebud var på vägen till Kabul, till Dost Mohammed.