ingenting bevisa; åter dömdes han till döden. Häradsrätters sednare utslag fastställdes af hofrätten. TANDSGORTS-NYMETRR. Götheborg d. 47 Febr. Sju persoper (schåare och dylikt folk) hafva förliden lördag på isen vid nya Varfvet med fullt våld tagit några fisklass från en bonde och huggit bondens kamrat i nacken med en knif:; och en f. d. korrektionist, benämnd Johan Fredrik Eriksson (44 gånger förut tilltalad för stöld), har förliden gårdags förmiddag, på gatan midt för grosshandlaren Geijers hus rånat en bonde på 10 rdr, i hvilket brott några små tjufpojkar varit bebjelplige. (G. H.o.S. T.) Wenersborg d. 45 Febr. En piga vid namn Anna Sofia Josefsdotter från Slätthult i Bedvägs härad, är tilltalad för barnamord. Fostret har ej kunnat igenfinnas, men hon uppgifver sig hafva d. 45 sistl. Januari i förtid framfödt fostret, som då ej varit ett qvarter långt och att det ej haft lif hvarken före celler efter födelsen, hvarföre hon kastat det till svinkreaturen, som förtärt detsamma. — Den 44 sistl. Januari blef Bengt Andersson från Mjölsered i Bjerke härad, efter att hafva förtärt en betydlig qvantitet brävvin, ikullskuffed af bonden Anders Gustafsson från Torp i pämnde härad, då Bengt Andersson sleg hufvudet emot en tröskel så bårdt, att han påföljande dagen deraf afled. — Iom Åmbjörnarps socken af Kinds härad, hafva flera personer blifvit angripne af gastrisk nervfeber och rödsot. — Åtskillige skjutsskyldige invånare i Ulricehamn hafva hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjort ansökan om förhöjning. i skjutslegan från nämnde stad, till 28 sk. hko för hvarje häst, men Kongl. Maj:t har icke funnit skäl till denna ansökan lenma bifall: (W. V.) Mariestad d. 47 Febr. Kong! Maj:t bar beviljat ett af Hångers och Mårby socknar, genom deras pastor, kyrkoherden Andrån, sökt räntefritt låneunderstöd af 748 rdr bko till uppköp af utsädesspaunnmål, hvaraf dessa socknar efter förlidet år för dem inträffad missväxt äro i atsakned. Lånet skall återbetalas sednast vid slutet af nästa år, hvarföre socknarne böra gifva gemensam ansvarighet. (M. V) Örebro d. 47 Febr. Vid kämnersöätten härstädes förevar åter förliden tisdag ransakningen angåenda häktade sönerne Oscar och Carl Askers väldsamma förfarande mot föräldrarne, fanjunkaren C. G. Asker och hans hustru, hvarvid fem vittnen afhördes. Af dessa vitsordade ce flesta, att båda sönerne vid fera tillfällen fällt smädeord mot föräldrarne, såsom tjufgubbe, tjuoch rackareckona m. m. d., samt 2:ne vittnen: kammakaren Lennberg, hos hvilken Asker förlidet år bodde, att han många gärger erfarit, att Oscar Asker burit våldsam band å så väl fadren som mod;en, och deribland en gårg åsett, hurusom bemälde Oscar med dragen sabel, eller något annat tillhygge, stått över modren, under det hon på golfvet i rummet legat afdånad, utan att vittnet kunde !estämdt upplysa, om bennes sanstöshet tillkommit genom föregånget våld eller af skrämsel; samt rfigan Mina Kihlqvist, bvilken förlidet år haft tjenst hos Asker, att hon en gång sett Oscär Asker skuffa sin moder samt vil den af Lennberg omvittnade händelse tillstädesvavit i rummet och sprungit ut efter Lenonberg just i semma stund Oscar, efter uppkommen träta med modren, dragit sabel och hoiat att dermed anfalla henne. Vitltnet, då bon återkom med Lennberg, såg jemväl Oscar stående öfver den på golfvet ardånade modren ! med det dragna vapnet men kurde dock icke bestämma, om våd eller skrämnsel under hennes utevaro efter Lennberg orsakat gum means sanvslöshet, den vittnet medelst påbadning med vatten Iyckades häfva. De tilltalade förnekade rigtigheten af vittnesmålen, och Osrar Asker förmälde under häftig grät, att, ehuru modren alltifrån hans barndom hatet honom och ständigt handterat honom mycket illa, hade han likväl icke mer än en enda gång, nemligen förliden höstmarknad, då modren yklöste sönder honom i ansigtet, tagit henne, kanske något hårdt, i det finger som sårat, deraf möjligen någon, ehuru ringa, svullnad uppkommit. Han ville ingalunda förneka, att han i många fall burit sig illa åt mot föräldrarne; men om ock blott tvist uppkommit emellan honom och modren, hade bon likväl alltid sprungit ut i gårdarne och skrikit öfver våld. Vittnena kunde härom icke lemna annan upplysning, än att modren Asker icke skulle vara ar sä serdeles mi!dt och fredligt sinnelag. : — Fill Konungens befallningshafvande i länet har rapport inkommit från kronolänsmannen i Sköllersta -bärad, att klockaren och orgelnisten i Sköllersta Er. Westerdahl, efter: flere dagars supande och slutliger uppkommet slagsmål med musikanten Landin, natter till Onsdagen d. 7 dennes hastigt aflidit. Westerdahl ehuru temligen till åren kommen, var dock i hög gra lättsinnig och retsam samt serdeles brgifven på stark: drycker och låg nästan alltid i de!w med sitt prester skap och kronobetjeningen i Orten, dem han på all upptänkligt fätt gäckade och retade, ofta nox Met icke så oqvicka infall och påhitt. Denna retsamhet som gjorde Westerdahl på sätt och vis beryktad hela orten. Var ett arf efter fadren, hvilken jemvä var klockare, men i Svennevad under salig proste: Esplings tid, och derunder, vid et begrafningstitlfäll å kyrkogården, så uppretade den hetlerade prost gubben, att denne, förgätande bäde sig sjelf och sit vigtiga förehafvan de, började begrafningsceremonie med att haodgripligen tillrättayisa klockaren med et spanskt rör, medan denne sag drog sig undan io yrkan och såmedelst narrade prosten att förfölja si an för att erhålla desto större fog till den klagan