FT Husbållstämnderna (los comices) finnas väl bildade; och hade de att göra med valen, med politiska saker, så skulle usg instruktioner hagla och styrelsen sätta prefekter eller underprefekter i rörelse. Nu har jordbruket bildat dem, och de lemnas alldeles öfvergifna af regeringen och dess organer, oaktadt de egentligen blott kunna blifva af någon nytta genom den högre ledningen. Betrakte vi jordbrukslagstiftningen, finne vi samma liknöjdhet för dess förbättring. Skogsfällningen i bergstrakterna, hvars skadlighet allmänt erkännes, fordrar verksamma åtgärder; men styrelsen gör ingenting. Ängsvattningen har väl gått fram; men har ej denna kammare måst framtvinga styrelsen till att göra något: och har hon ännu gjort annat, än att lemna allt angående denna angelägenhet till departementalråden (les conseils gånåraux). Den har ej tagit någotinitiativ. Siutligen klandrade talaren traktaten med Sardinien, som uppmuntrat boskaps införsel derifrån och derigenom skulle gifvit Sardinska jordbruksindustrien en uppmuntran, utan motsvarande fördel för den franska. Hr Cunin Gridaine bad kammaren nu afbålla sig från all diskussion om tulltariffen, emedan derom blef tillfälle att tala då det ämnet förekom; äfven traktaten med Sardinien skulle serskildt behandlas. Han ville blott erinra, att han alldeles icke påstått, det välståndets ökning i landet härflöt allena från ministörens verksamhet, utan att han sjelf sagt, att det bör tillskrifvas freden och ordningen: det är denna säkerhet, som gör framtidens hopp och det närvarandes vinst. Hvem vet ej att kapita!en rigta sig heldre till den öfriga industrien än till jordbruket? Icke rår styrelsen derför. Hon bar uppmuntrat landtbrukssällskaper och framför allt hushållsnämnderna (les comices agricoles). Ministern ansåg, att jordbruket var i betydlig tillvext. Man såg nu i Frankrike boskapsracer, som aldrig förut fuanits. För ängsvattningarne hade ministeren gjort hvad den förmått; sändt skicklige vetenskapsmän till andra länder för att der grundligt underrätta sig om saken, och nedsatt en kommitte att föreslå en lag för denna angelägenhet. Man har äfven iofordrat departementalrådens utlåtanden; men dessa hafva ej motsvarat regeringens anmavingar, 36 hafva ej alls svarat. (Afbrott.) Flera påstodo att: regeringåns -skrifvelser kommit för sent — andra att prefekterna ej expedierat den, o. s. v. Hvad angick patenträtt, stämplar och betygsböcker (livrets) skuile lagförslag derom afgifvas; och ministern försäkrade, att han ej varit emot inrättningen af s.k. Prudhommes i Paris; han hade gjort förberedelser dertill och lemnat utförandet till prefekten; men penninganslaget lärer ännu hindrat sakens utförande. Efter mycket rop på proposition och flera talares afsägelser, kom man till det resultat, att de förstnämnde amendementerna åfslogos, men att ett af herr Mercier antogs, som förändrade redaktionen sålunda: Handeln och industrier hoppas att återvinna hela sin frihet och styrka. Derefter förekom Hr de Beaumonts amendement, angående förändring af 4:6:s slut., Hr de Beaumont sade sig dermed åsyfta, att bekräfta hvad redan kammaren år 1840 i sin adress uttryckt, nemligen, att Frankrike då i tio år, genom alla en revolutions vår dor, sökt vinna och bibehålla. en nationel dynasti och ett parlamentariskt styrelsesättv. Enhvar, som ville med allvar detta mål, -borde således gilla hans förslag, att insättaen försäkran derom i adressen. Han trodde att behofvet..af en sådan förklaring nu vore stö-re än någonsin. x Hr Duchatel bestred betiofvet deraf. Regeringen ville uppriktigt uppfylla Frankrikes fordran i allt afseende, men attintaga åter dessa ord i adressen, vore att beskylla styrelsen föratt ej varit parlamentarisk, och detta kunde vara oppositionens tro, men ej sanna förhållandet. Hr Billault trodde deremot, att det var rätt nödvändigt att fästa uppmärksamheten på Frankrikes önskan, att äga en parlamentarisk styrelse. Den nuvarande ministeren hade ej gifvit landet denna garanti. Den hade: hvarken haft tillräcklig inflytelse vid thronen eller i kamrarne. Han erinrade om en hop återtagna förslag; t. ex. angående hemliga fonderna och flera jernvägsanläggningar; myntlagen, socker!agen, frågan om Oceanien, m. fl: Hanbeskyllde ministrärne, att icke en: gång inom sig vara eniga, utan blott i de ögomblicky då det gällde deras ministerplatser. I budget-regleringen hade ministeren lidit täta nederlag. : Och handelstraktaterna: Huru ofta hade ej ministåren tillkännagifvit sig ämna afsluta nya sådana med England, Belgien m. fl. länder, och hvarje år hade hvarje adress-kommittå måst insätta en fras, om traktaternas uppskof.Talaren erinrade vidare om visitationsfrågan , och alla inkonseqvenserna vid dess behandling och den uteblifna ratifikationen. Likaså angående de äldre traktaternas öfverseende. Sjelfva förslaget om hemliga rådet, hvar hade det väl blifvit af? Sedan man sett förordningen utfärdad, har ministåren vändt sig. till kammaren, och inför den öfvergifvit hela sitt storverk, oaktadt kommittåen, till bvilken frågan lemnades, ägde en ministeriel pluralitet. Bevisar allt detta en ministör, som är fäst och kan genomföra sina planer för landets väl? Och slutligen dotationsfrågan! Talaren trodde att det vore vådligt leka med dylika frågor, då de rörde ew ung dynasti — och ifkväl hade man gjort den, om ej ännuw till ett riktigt öfverläggningsämne, dock till samtalsämne i kammar-byråerna. Med ett ord: ministeren hade uppoffrat alla hufvudfrågor, för att förlänga kabinettets tillvarelse, och dagen efter en omröstniog öfver en ministeriel fråga erkänner man genom en ny omröstning, att man ej haft mainritet. Ministerens egna vänner äro bedröf