FT
Husbållstämnderna (los comices) finnas väl bildade;
och hade de att göra med valen, med politiska sa-
ker, så skulle usg instruktioner hagla och styrelsen
sätta prefekter eller underprefekter i rörelse. Nu har
jordbruket bildat dem, och de lemnas alldeles öf-
vergifna af regeringen och dess organer, oaktadt de
egentligen blott kunna blifva af någon nytta genom
den högre ledningen. -
Betrakte vi jordbrukslagstiftningen, finne vi samma
liknöjdhet för dess förbättring. Skogsfällningen i bergs-
trakterna, hvars skadlighet allmänt erkännes, fordrar
verksamma åtgärder; men styrelsen gör ingenting.
Ängsvattningen har väl gått fram; men har ej denna
kammare måst framtvinga styrelsen till att göra nå-
got: och har hon ännu gjort annat, än att lemna allt
angående denna angelägenhet till departementalråden
(les conseils gånåraux). Den har ej tagit någotinitia-
tiv. Siutligen klandrade talaren traktaten med Sar-
dinien, som uppmuntrat boskaps införsel derifrån och
derigenom skulle gifvit Sardinska jordbruksindustrien
en uppmuntran, utan motsvarande fördel för den
franska.
Hr Cunin Gridaine bad kammaren nu afbålla sig
från all diskussion om tulltariffen, emedan derom blef
tillfälle att tala då det ämnet förekom; äfven trakta-
ten med Sardinien skulle serskildt behandlas. Han
ville blott erinra, att han alldeles icke påstått,
det välståndets ökning i landet härflöt allena
från ministörens verksamhet, utan att han sjelf sagt,
att det bör tillskrifvas freden och ordningen: det är
denna säkerhet, som gör framtidens hopp och det när-
varandes vinst. Hvem vet ej att kapita!en rigta sig
heldre till den öfriga industrien än till jordbruket?
Icke rår styrelsen derför. Hon bar uppmuntrat landt-
brukssällskaper och framför allt hushållsnämnderna
(les comices agricoles). Ministern ansåg, att jordbru-
ket var i betydlig tillvext. Man såg nu i Frankrike
boskapsracer, som aldrig förut fuanits. För ängsvatt-
ningarne hade ministeren gjort hvad den förmått;
sändt skicklige vetenskapsmän till andra länder för att
der grundligt underrätta sig om saken, och nedsatt en
kommitte att föreslå en lag för denna angelägenhet.
Man har äfven iofordrat departementalrådens utlåtan-
den; men dessa hafva ej motsvarat regeringens anma-
vingar, 36 hafva ej alls svarat. (Afbrott.) Flera på-
stodo att: regeringåns -skrifvelser kommit för sent —
andra att prefekterna ej expedierat den, o. s. v.
Hvad angick patenträtt, stämplar och betygsböcker
(livrets) skuile lagförslag derom afgifvas; och ministern
försäkrade, att han ej varit emot inrättningen af s.k.
Prudhommes i Paris; han hade gjort förberedelser
dertill och lemnat utförandet till prefekten; men pen-
ninganslaget lärer ännu hindrat sakens utförande.
Efter mycket rop på proposition och flera talares
afsägelser, kom man till det resultat, att de förstnämn-
de amendementerna åfslogos, men att ett af herr Mer-
cier antogs, som förändrade redaktionen sålunda:
Handeln och industrier hoppas att återvinna hela
sin frihet och styrka.
Derefter förekom Hr de Beaumonts amendement,
angående förändring af 4:6:s slut., Hr de Beaumont
sade sig dermed åsyfta, att bekräfta hvad redan kam-
maren år 1840 i sin adress uttryckt, nemligen, att
Frankrike då i tio år, genom alla en revolutions vår
dor, sökt vinna och bibehålla. en nationel dynasti
och ett parlamentariskt styrelsesättv. Enhvar, som
ville med allvar detta mål, -borde således gilla hans
förslag, att insätta- en försäkran derom i adressen.
Han trodde att behofvet..af en sådan förklaring nu
vore stö-re än någonsin. x
Hr Duchatel bestred betiofvet deraf. Regeringen
ville uppriktigt uppfylla Frankrikes fordran i allt af-
seende, men attintaga åter dessa ord i adressen, vore
att beskylla styrelsen föratt ej varit parlamentarisk,
och detta kunde vara oppositionens tro, men ej san-
na förhållandet.
Hr Billault trodde deremot, att det var rätt nöd-
vändigt att fästa uppmärksamheten på Frankrikes ön-
skan, att äga en parlamentarisk styrelse. Den nu-
varande ministeren hade ej gifvit landet denna ga-
ranti. Den hade: hvarken haft tillräcklig inflytelse
vid thronen eller i kamrarne. Han erinrade om
en hop återtagna förslag; t. ex. angående hemliga
fonderna och flera jernvägsanläggningar; myntlagen,
socker!agen, frågan om Oceanien, m. fl: Hanbe-
skyllde ministrärne, att icke en: gång inom sig vara
eniga, utan blott i de ögomblicky då det gällde de-
ras ministerplatser. I budget-regleringen hade mi-
nisteren lidit täta nederlag. : Och handelstraktater-
na: Huru ofta hade ej ministåren tillkännagifvit sig
ämna afsluta nya sådana med England, Belgien m. fl.
länder, och hvarje år hade hvarje adress-kommittå måst
insätta en fras, om traktaternas uppskof.- Talaren er-
inrade vidare om visitationsfrågan , och alla inkonse-
qvenserna vid dess behandling och den uteblifna ra-
tifikationen. Likaså angående de äldre traktaternas
öfverseende. Sjelfva förslaget om hemliga rådet, hvar
hade det väl blifvit af? Sedan man sett förordnin-
gen utfärdad, har ministåren vändt sig. till kamma-
ren, och inför den öfvergifvit hela sitt storverk, o-
aktadt kommittåen, till bvilken frågan lemnades, ägde
en ministeriel pluralitet. Bevisar allt detta en mi-
nistör, som är fäst och kan genomföra sina planer
för landets väl? Och slutligen dotationsfrågan! Ta-
laren trodde att det vore vådligt leka med dylika
frågor, då de rörde ew ung dynasti — och ifkväl hade
man gjort den, om ej ännuw till ett riktigt öfverlägg-
ningsämne, dock till samtalsämne i kammar-byråerna.
Med ett ord: ministeren hade uppoffrat alla hufvud-
frågor, för att förlänga kabinettets tillvarelse, och da-
gen efter en omröstniog öfver en ministeriel fråga
erkänner man genom en ny omröstning, att man ej
haft mainritet. Ministerens egna vänner äro bedröf-