öfver ala offentliga inrättningar, så vet hvar och att fängelset är stäldt under domaren, som ensan derom äger förordna, men alls icke under fångvak mästares eller andra dylika personers godtycke. -Uto andra skäl till grund härför, ligger äfven det, att i gen må straffas förr än ban blifvit lagligen dömd oc af denna grundsats beror helt och hållet möj!ighete af en kriminal!agskipning. Ty i samma ögonblic som gripande eller inmanande i häkte blir liktydi med att till lif och lemmar ställas under godtycke skulle samhället resa sig mot en sådan lagskipning oc grundsatsen att hafva lag och ej slag med androm förkastas. Slutligen är af de stränga protektoriale som skydda äfven de ringaste tjenstemän och stundoi belägga en skuffaiog med urbota straff, alldeles kla att lagstiftarn föreställt sig, att dessatjenstemän skol vara underkastade en motsvarande allvarsam mnäp när de missbruka detta skydd och vanära sin eger skap af det allmännas tjenare. Det ligger stor vis derpå, att de, som äro i det allmännas tjenst, icke gi va efterdömen af vildsinthet och ett sådant niding sinne, som icke skyr att missbandla en afväpnad oc värnlös. Den råa lättsinnigheten, som tycker att de man lyckligen gripit, den kan man ock saklöst pisk: begriper icke detta, utan ropar att man tar brottslir gars försvar, då man ifrar för ordning och skick ä ven i fängelserne; men andre, som se hvilken pe: af råbet och demoralisation fängelserne utbreda böra icke underlåta att tillse, det fröet dertill åtmin stone icke nedläggts af statens egne tjenare. Dag bladet berättelse lyder som följer: Seden Hultman under ransakning dels erkänt, de blifvit öfverbevist om att hafva våldfört sig mot fler af ifrågavarande arrestanter, dömde Kämnersrätte honom, genom utslag af d. 17 Sept. 1841, att för 3 slag med åkommor, i tveböte, efter 1 rdr 16 sk. fö hvardera slaget, plikta 50 rdr 32 sk., samt för 3 ör filar och ett hårdrag tillhopa böta 4 rdr, allt bko, e ler, vid bristande ti!lgång dertill, i stället straffas me 28 dagars fangelse vid vatten och bröd, äfvensom ha förpligtades att ersätta tre af de häktade, för sved och lidande, med tillsammans 46 rdr 32 sk.; hvar emot Hultmans rekonventions-påstående ogillades. Här öfver besvärade sig H. i Svea Hofrätt, som, genon utslag af d. 21 Mars 1842, dömde honom, att för 5. slag med åkommor plikta 70 rdr 32 sk., samt för et hårdrag och 6 slag 7 rår, eller, vid bristande till gång dertill, undergå 28 dagars fängelse vid vatte och bröd; för öfrigt stadfästades Kämnersrättens ut slag, utom att klaganden ålades att, för sveda och Ii danden ytterligare till en fjerde af de häktade utbe tala 6 rdr. 32 sk. bko. Deruti sökte H. ändring ho E. M., eller ock att af nåd varda från ädömda ansvart förskonad; men K. M. har, medelst utslag af d. 4 sistl. Jan., förklarat sig hvarken finna skäl vara an fördt, som kunde verka ändring i Hofrättens öfverkla gade utslag, eller anledning förekomma, att bevilj H. någon nåd.n — På åtal af stadsfiskalen, assessor A. Salo monsson, hade Kämnersrätten, genom utslag af d. 2 Juni 1840, dömt förre fångvaktknekten C. G. Söder berg, att, såsom vållande till 3 fångars rymning u Rådstuguhäktet härstädes, böta 33 rdr 46 sk. bko eller, vid bristande tillgång dertill, straffas med 24 dagars fängelse vid vatten och bröd. Häåröfver an förde Söderberg besvär i Svea Hofrätt; men som har pj i föreskrifven tid uttog handlingarna, förklarade Hofrätten, medelst utslag af 22 Febr. 4842, att be ;vären icke kunde till pröfning upptagas; deruti 8 sökte ändring, med de:jemte gjord anhållan om res ning, eller ock att K. M. täcktes af nåd förskona ho nom från undergående af det ådömda straffet. Mer som S. ej i laga tid till Justitie-revisions-expeditior inlemnat sina besvär, fann K. M. dem icke kunna ill pröfning upptagas, ej heller fann K. M. skäl att ill ansökningen om resning lemna bifall, eller bevilja 5. annan nåd, än att han, i saknad af tillgång till de honom ådömda böter, må undergå endast 23 dagars fängelse vid vatten och bröd. (Dagbl.) — En ung herre, klädd i hvit paletot och bärande ett knyte, infann sig i Måndags hos en foder marsk boende vid Tyska stallplan, och begärde awt pi en timma få hyra en häst och släda, under uppgif att han var jurist. Han erhöll äfven en häst jemt kappsläda med svart björnhud, och antecknade såson brukligt är sitt namn på en tafla samt aflagsnade sig sedan han likväl förut utsuddat namnet, utan att det ta observerades. Som likväl sedermera hvarken herrr i paletoten eller hästen elter slädan åter visat sig, ha fodermarsken funnit sig föranlåten att utitidningarnt efterlysa så väl den förre som de sednare.