öfver ala offentliga inrättningar, så vet hvar och
att fängelset är stäldt under domaren, som ensan
derom äger förordna, men alls icke under fångvak
mästares eller andra dylika personers godtycke. -Uto
andra skäl till grund härför, ligger äfven det, att i
gen må straffas förr än ban blifvit lagligen dömd oc
af denna grundsats beror helt och hållet möj!ighete
af en kriminal!agskipning. Ty i samma ögonblic
som gripande eller inmanande i häkte blir liktydi
med att till lif och lemmar ställas under godtycke
skulle samhället resa sig mot en sådan lagskipning oc
grundsatsen att hafva lag och ej slag med androm
förkastas. Slutligen är af de stränga protektoriale
som skydda äfven de ringaste tjenstemän och stundoi
belägga en skuffaiog med urbota straff, alldeles kla
att lagstiftarn föreställt sig, att dessatjenstemän skol
vara underkastade en motsvarande allvarsam mnäp
när de missbruka detta skydd och vanära sin eger
skap af det allmännas tjenare. Det ligger stor vis
derpå, att de, som äro i det allmännas tjenst, icke gi
va efterdömen af vildsinthet och ett sådant niding
sinne, som icke skyr att missbandla en afväpnad oc
värnlös. Den råa lättsinnigheten, som tycker att de
man lyckligen gripit, den kan man ock saklöst pisk:
begriper icke detta, utan ropar att man tar brottslir
gars försvar, då man ifrar för ordning och skick ä
ven i fängelserne; men andre, som se hvilken pe:
af råbet och demoralisation fängelserne utbreda
böra icke underlåta att tillse, det fröet dertill åtmin
stone icke nedläggts af statens egne tjenare. Dag
bladet berättelse lyder som följer:
Seden Hultman under ransakning dels erkänt, de
blifvit öfverbevist om att hafva våldfört sig mot fler
af ifrågavarande arrestanter, dömde Kämnersrätte
honom, genom utslag af d. 17 Sept. 1841, att för 3
slag med åkommor, i tveböte, efter 1 rdr 16 sk. fö
hvardera slaget, plikta 50 rdr 32 sk., samt för 3 ör
filar och ett hårdrag tillhopa böta 4 rdr, allt bko, e
ler, vid bristande ti!lgång dertill, i stället straffas me
28 dagars fangelse vid vatten och bröd, äfvensom ha
förpligtades att ersätta tre af de häktade, för sved
och lidande, med tillsammans 46 rdr 32 sk.; hvar
emot Hultmans rekonventions-påstående ogillades. Här
öfver besvärade sig H. i Svea Hofrätt, som, genon
utslag af d. 21 Mars 1842, dömde honom, att för 5.
slag med åkommor plikta 70 rdr 32 sk., samt för et
hårdrag och 6 slag 7 rår, eller, vid bristande till
gång dertill, undergå 28 dagars fängelse vid vatte
och bröd; för öfrigt stadfästades Kämnersrättens ut
slag, utom att klaganden ålades att, för sveda och Ii
danden ytterligare till en fjerde af de häktade utbe
tala 6 rdr. 32 sk. bko. Deruti sökte H. ändring ho
E. M., eller ock att af nåd varda från ädömda ansvart
förskonad; men K. M. har, medelst utslag af d. 4
sistl. Jan., förklarat sig hvarken finna skäl vara an
fördt, som kunde verka ändring i Hofrättens öfverkla
gade utslag, eller anledning förekomma, att bevilj
H. någon nåd.n
— På åtal af stadsfiskalen, assessor A. Salo
monsson, hade Kämnersrätten, genom utslag af d. 2
Juni 1840, dömt förre fångvaktknekten C. G. Söder
berg, att, såsom vållande till 3 fångars rymning u
Rådstuguhäktet härstädes, böta 33 rdr 46 sk. bko
eller, vid bristande tillgång dertill, straffas med 24
dagars fängelse vid vatten och bröd. Häåröfver an
förde Söderberg besvär i Svea Hofrätt; men som har
pj i föreskrifven tid uttog handlingarna, förklarade
Hofrätten, medelst utslag af 22 Febr. 4842, att be
;vären icke kunde till pröfning upptagas; deruti 8
sökte ändring, med de:jemte gjord anhållan om res
ning, eller ock att K. M. täcktes af nåd förskona ho
nom från undergående af det ådömda straffet. Mer
som S. ej i laga tid till Justitie-revisions-expeditior
inlemnat sina besvär, fann K. M. dem icke kunna
ill pröfning upptagas, ej heller fann K. M. skäl att
ill ansökningen om resning lemna bifall, eller bevilja
5. annan nåd, än att han, i saknad af tillgång till
de honom ådömda böter, må undergå endast 23 da-
gars fängelse vid vatten och bröd. (Dagbl.)
— En ung herre, klädd i hvit paletot och bä-
rande ett knyte, infann sig i Måndags hos en foder
marsk boende vid Tyska stallplan, och begärde awt pi
en timma få hyra en häst och släda, under uppgif
att han var jurist. Han erhöll äfven en häst jemt
kappsläda med svart björnhud, och antecknade såson
brukligt är sitt namn på en tafla samt aflagsnade sig
sedan han likväl förut utsuddat namnet, utan att det
ta observerades. Som likväl sedermera hvarken herrr
i paletoten eller hästen elter slädan åter visat sig, ha
fodermarsken funnit sig föranlåten att utitidningarnt
efterlysa så väl den förre som de sednare.