diga korporationers, afsöndrade från det allmän-
nas eller i strid dermed. Men detta svar, hvars
riktighet väl ej torde kunna nekas med framgång,
leder genast till några nya frågor: Hurudan tror
man väl att utgången skulle bafva blifvit, om
Greklands lägstiftande församling icke hade varit
sammansatt på detta sätt, utan i stället hade ut-
gjorts af en samling riksstånd? Månne ej bor-
gareståndet skulle då ba funnit statens mellan-
komst till privatbankernas förmån, eller med an-
dra ord bela folkets semmanskott till enskilda
hbandelsintressens understöd, kunna komma stån-
det till mycken nytta, och åtminstone förtjena
att tagas allvarsamt i öfvervägande? Minne ej
detta stånds enskilda representanter från Athen,
Egina, Hydra, Spezia, Kalamata, Navarino, Meso-
longhi, Patras, Lepanto o. s. v., skulle tyckt att
Om borgerskapet i Nauplion lyekades att få liqvi-
dera sina enskilda skulder på allmän bekostnad,
så vore detta ett intressant prejudikat, som kunde
komma alla andra städers innevånare till gagn i
sinom tid? — Och om Grekiska presterskapet,
redan nu så enigt i anspråk på allmänna uppoff-
ringar till kleresiets fördel, hade, i stället för en
petitionerande korporation, kunnat uppträda såsom
ett motionerande prestestånd, med. en fjerdedels
röst vid riksdagsbesluten, så skulle man ej nu
behöfva fråga, utan man kunde antaga såsom gif-
vet på förhand, att de orimliga försök, som nu
blefvo så knapphändigt afvisade, skulle blifvit fram-
lagda i form af ståndsbeslut, och att de öfriga
stånden kanske nödgats bifalla dem, för att i ve-
derlag kunna påräkna presteståndets medverkan,
eller åtminstone medgörlighet, för dessa andra
stånds lika ensidiga anspråk vid andra tillfällen.
Att alla de egoistiska försöken nu fingo vidkän-
nas ett helt annat öde och biefvo bedömda ej ef-
ter konsiderationer, utan efter rättvisa och billig-
het, har man följaktligen endast att härleda från
Grekiska nationalförsamlingens tillkomst genom all-
männa val och ej såsom delegationer af stånd.
Det fenomen, som konservatismen hastat att ex-
ploitera till stöd för sina läror, har sålunda, när
det skärskådas nogare, råkat ge ett utslag i allde-
les: motsatt rigtning och lemnat ett nytt faktiskt
bevis på en allmän representations företräden
framför en ståndsrepresentalion, så snart menin-
gen är att bereda ett helt folks bästa, och ej att
gynna enskilda korporationers privilegiianspråk på
folkets bekostnad.
En annan praktisk lärdom erbjuder sig åt po-
litiken vid betraktandet af den brist på begrepp
om det sant konstitutionella systemets id, som
i alla fall rikat framskymta bland en talrik del
af Grekerna, genom ifrågavarande orimliga anspråk.
Efter hvad ofvan blifvit anmärkt, är det väl icke
nationen i massa, som vidkännes denna brist, då
nationens representanter i nationalförsamlingen haft
det förståndet att lärga alla dessa petitioner till
handlingarne; men det blir det oaktadt icke min-
dre apmärkningsvärdt, att elt så pass stort antal
ibland Grekiska befolkningen kunnat visa det oför-
ståndet att komma fram med dem. I fall Gre-
kernas fordna herrar, Turkarne, fått sig sjelfva en
representatif förfaltning i bast, och utan att förut
hvarken ha tänkt derpå eller önskat det, så skul-
le dylika misstag om - en nationalrepresentations
attributer icke förefallit oväntade; men det låter
nästan som en saga eller ett förtal att förutsätta
sådant om någon enda fraktion af det spirituella
Grekiska foiket, samma folk, som man nyss
förut sett så snart blifva förtroget med en mängd
andra institutioner af Europeisk härkomst; t: ex.
bankinrättningaår, kommunalbestyr, reguliera trop-
par, universitetsanstalter och andra offentliga lä-
roverk, tryckfrihet och tidningsdiskussion, lagskip-
ning genom jury, 0. s. v. Grekernas förmåga att
skyndsamt uppfatta och i allmänhet ganska väl
tillegna sig dessa för dem till största delen allde-
les nya samhällselementer, bildar vid första påse-
endet en alideles oförktarlig kontrast emot de in-
skränkta eller förvirrade begrepp om det konsti-
tutionella systemet, hvilka nu förrådt sig hos en
del ibland dem. Erfterforskar man likväl källan
till denna sällsamma kontrast, så träffar man deri
ett faktiskt och ganska talande prof på sofisteriet
i en ibland reformfiendernas käraste satser: den
sats, som vanligen utgör deras sista förskansning
när de se sig utdrifoa ur alla andra. Har man
steg för steg bragt dem derhän, att ej längre kun-
na förneka hvarken rättvisan, förnuftsenligheten
eller nyttan af det konstitutionella systemet, så
plåga de åtminstone söka att vinna tid — hvar-
med så mycket annat oftast är vunnet — genom
föregifvandet att folken måste helt småningom
och långsamt vänjas vid friheten: att de måste
mogna derför, som konstordet lyder: att emellan
absolutismen och det verkligt konstitutionella sy-
stemet nödvändigt måste finnas ett mellantill-
stånd, som hvarken är det ena eller andra: nå:
gonting halft. om halft, hvarken kallt eller varmt,
utan ljumt. Denna behagliga ljumhet är den så
källade rationeila despotismen,, som påstås upp-
rigtigt eftersträfva sina blindt lydande undersåta-
res väl, men bar till sitt Valspråk den bekanta
grundsatsen: allt för folket, men ingenting genom
folket,, Under denna öfvergångsperiod, mena de
kanserfvativa unnfactras Nationerna för friheten;