mördare på öppen gata och på landsbygden finnas, proportionsvis till folkmängden, vida flera i Stockholm och i Sverge, än uti Frankrike och England; att detta kommer sig deraf, att polismakten derstädes är talrikare och bättre ordAad, än i Sverge och att man der icke filantroppiserar om och för skurkar, såsom man här ofta ser och hör, Den första af dessa uppgifter är Påtagligen oriktig — måhända föranledd af Insändarens, lika med många andras, ej utan skäl uppskrämda inbillning. Vill man gå till verkliga förhållandet, så har det visat sig, att vid de ohyggliga illgerningar, som periodiskt satt hufvudstaden i förskräckelse, såsom personers öfverfallande med knif, rånande m. m., hafva vanligtvis flere sådana efter hvarandra föröfvats af två, tre -eller fyra rymda korrektionister; och nu sednast har det ju blifvit kunnigt, att rånet å bankobokhållaren Almgren föröfvats af samma personer, som mordet på kammarjunkaren Lagerstråle. När dessa kommit i förvar, har det vanligen åter en tid varit tyst. Detta förminskar ingalunda gerningens ohygglighet eller behofvet af en bättre nattbevakning, men är dock ett bevis emot Insändarens uppgift, och vi kunne ej finna, att det är nödigt uppskrämma sinnena mera, än hvartill förhållandet nog ändå kan föranleda. Hvad polisen och bevakningen angår, så är i det afseendet Stockholm ej att i något afseende jemföra med Paris och London. Hvarföre vill man då icke hellre jemföra det med Köpenhamn, Hamburg, Mänchen, Rouen, Bordeaux, hvilka alla ändock äro vida folkrikare än Stockholm, och hafva vida starkare rörelse? — Uttrycket, att man icke der (i England och Frankrike) filantropiserar om och för skurkar, såsom man här ofta ser och hör, är än mera märkvärdigt. Det bevisar en hög grad af okunnighet hos Insändaren, som sålunda icke vet, att de Engelska tidningarna i åratal varit uppfyllda af afhandlingar om fattigvården och medlen att förbättra de lägre klassernas moralitet, samt återföra brottslingar ifrån förderfvet; och att en hel vidsträckt litteratur öfver detta ämne uppväxt i nyssnämnde länder, samt sysselsätter deras förnämsta tänkare och lagkloke. Men märkvärdigast af allt är, att Insändaren genom det citerade uttrycket indirekt yttrat sin ovilia mot H. K. H. Kronprinsen, för det H. K. H. ecnat sin tid åt studier i detta ämne -och sjelf utgifvit ett filantropiskt arbete i skriften: Om Straff och Sth affanstalter. Vi för vår del, och säkert-äfven större delen af allmänheten, tveka deremot ej, att hålla ITans Kongl. Höghet räkning för detta arbete, och våga till och med anse sjelfva de humana och filantropiska grundsatserna, som deri framträda, såsom något i hög grad -hedrande för en person på hans upphöjda plats. Insändaren klagar derefter öfver uselheten af vår fångvård och fångbevakning, och bäruti kunna vi gerna instämma; men säkert är, alt rätta medlet till en förbättring deraf, icke ligger i det förslag, som man läst i Biet, att ställa den inre fångbevaknivgen på militärisk fot och alltsammans under polismaktens befäl; ty utan att klandra någon, är det en rezel, att man icke bör un-derlätta tillfället och frestelsen till missbruk. Lika osmakligt och snart sagdt vidrigt måste ett annat uttryck förefalla: att man i andra länder pej låter dåra sig hvarken af den juridiska eller den liberala filantropien, som vill behandla polisåtgärder efter samma grunder som öro lagda för lagskipning i allmänhet. Om vi få lof att fråga Minerva och insändaren: Efter hvilka grunder skola då polisåtgärder bebandlas? Är det måhända meningen, att hela detta element skall stå utom statens öfriga lagbundna förhållanden, och att terrorismen skall utgöra dess egentliga och enda bas och drifkraft, samt öfverståthållare-embetet i Stockholm med sina underlydande utgöra ett serskildt paschalikat, eller en Svensk Janitscharcorps med sin chef? Att polisen så betraktas i det despotiska Ryssland är sannt; men vi vete just icke, om Svenska folket i allmänhet bar lust att se sina institutioner inrättade efter Ryskt mönster: det kan i detta afseende vara nog med militärernas uniformer; och i synnerhet tro vi icke att det närvarande ögonblicket är precist så väl afpassadt för slika försök. Hvad åter t. ex. England beträffar, så kunna vi berätta, att sjelfva polisbevakningen och polisdomstolarna der äro i helt olika. händer, och att de sednare anse sig förpligtade att gå tillväga just efter de grunder, som insändaren förkastar. Detta går så långt, att i England t. ex. undersökas till och med disciplinarmål angående oordningar på arbetsoch korrektionshusen, vid polisdormstolarna och afdömas der, och offentligheten vid dessa domstolar lemnar der ett stort skydd emot missbruk. Minerva-insändaren skulle till och med fasa för, om han finge se, huru omsorgsfuilt personlighetsprincipen, d.v.s. aktningen för enskild menniskorätt, der vårdas ända derhän, attman kan: få se alla de engelska bladen sysselsätta sig i ledande artiklar med sådana mål, som att ett fattighjon fått stryk af föreståndaren och dylikt, som bär anses nästan aldeles som sig bör, åtminstone af: det slags folk, hvartill Minerva-insändaren synes höra. Vi anmoda derföre vänligen Minerva, att råda sin insändare att litet bättre studera de engelska och fransyska polisförhondlingarna innan han nä:sta gång kommer fram med utgjutelserna af sin vishet. S——L 3 rnse RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAÅKER. Dagbladet meddelar i dag berättelsen om LT. SS oofaosanAda an