ugn, iera lugn vill jag gå lut doden; alvensom ha
yttrat: jag gjorde i alla fall ej mer än rätt, ty de
skurken (Westerlund) har gjort mig ondt under fl
ra år.
Collns kamrater, timmermännen Hagblom,. Olsso
och Widerström, hafva sammanstämmande upplys
att den tilltalade, under den tid de arbetat tillsam
mans med honom, ofta, särdeles på eftermiddagarnt
plägat öfverlasta sig med starka drycker, så att d
trodde sig med säkerbet kunna intyga, att Colln o!
tare i rusigt än nyktert tillstånd lemnat arbetsställe
Under den tid de arbetat tillsammans med Colln oc
Westerlund, hade de aldrig förmärkt någon uppenba
osämja dem emellan, mer än en gång i sistlidne Ju
månad, då Colln knuffat Westerlund för bröstet, me
väl hört Colln vid flera tillfällen kalla Westerlun
blyoxe, och yttra, hvad Collen jemväl inför kämners
rätten på fråga erkänt, att Westerlund ville blifva s
kallad Bas eller tillsyningsman. i stället för Coller
som sådan befattning. innehaft. Då Colln den 2Aut
gusti på morgonen ankom till arbetsstället, var ha
nykter, men innan middagstiden befann han sig synbar
ligen af starka drycker öfverlastad. Klockan omkrin
411 besökte hans hustru honom och medförde en kor
med mat. Han. var då mycket vresig emot henne
och bad- henne draga för fanders; i anledning hvar
af hustrun yttrade: jaså, är du nu full igen, din fyll
racka, hvarefter hön gick sin väg. Då bon en stun;
derefter återkom till arbetsstället, var Collen icke de:
Hustrun tog då matkorgen med sig hem. Straxt der
efter kom Collen tillbaka, och när ban då saknad
korgen samt fick veta att hustrun varit der och hem
tat densamma, blef han mycket ond och yttrade: ja;
skall väl då gå hem till käringen, hvarefter han be
gaf sig hem. Omkring klockan 4 återkom han, änn
mer berusad än förut, omtalade att han varit i grå
med sin hustru, samt gifvit henne en örfil och e
spark, men att, då i följd af oväsendet, som derigenor
uppstått, en myckenhet folk samlat sig, han gått si
väg. På eftermiddagen, under ett samtal om volon
tären Breitfelts samma dag på morgonen skedda af
rättning, yttrade Colln: hvad är det för strunt?
dag mig, i morgon dig. Omkring kl. 5 lade Coll
sig att sofva, först i ett hörn uti vagnshuset, der Hag
blom och Olsson arbetade, och sedan ute på gården
Westerlund uppväckte honom efter någon stunds för
lopp, och omtalade, att kapten Rehborg; som ha!
uppsigt öfver arbetet, imedlertid varit på stället oc
sett -Collen sofva, Colln -steg då upp och frågad
timmermannen Widerström om Westerlunds uppgif
vore sann, tilläggande: säger du det så tror jag det
men icke bryr jag mig om hvad den blyoxen säger
Häröfver förtörnad och under yttrande: kallar du mi
för blyoxe? rusade Westerlund på Colln och ga
honom två örfilar samt knuffade honom för bröstet
Colln slog icke igen, men utropade: kom gossar, tc
vi oss en sup, jag bjuder öfver lag! hvartill Wester
lund svarade: ja, det är bra, då dricka vi försoning
derpå Westerlund och de öfriga kamraterna åtföljd
Collen till en krog vid Clara vestra kyrkogata. Collåi
begärde derstädes fem storå supar. Westerlund, Hag
blom, Olsson: och Widerström förtärde hvar sin sup
men Collen — som, enligt skänkjungfrun Nyberg
vittnesberättelse, efter det de andra förtärt sinasupar
yttrat: ja så, ni vilja icke skåla med mig — utsloj
sin sup på golfvet, utfor i svordomar, skar tänder ocI
stampade i golfvet, samt bad krögerskan gifva sig eI
annan sup, den han förtärde, hvarefter han: begärd
ett qvarter svagdricka, deraf kamraterna förtärde nå
got. Då Collns kamrater derpå gått, hade Collå!
(efter hvad skänkjungfrun berättade) knutit hander
och yttrat: du har icke-sluppit ifrån mig än, sam
utslagit det återstående drickat på golfvet, betalt sir
förtäring och derefter utgått från krogen.
Någon stund derefter, under det Hagblom och
Olsson voro sysselsatte med sitt arbete i vagnshuset,
infann sig Collen der, och bad dem vara vittnen der-
till, att alla hans verktyg::voro i behåll. På i anled-
ning deraf framställdfråga om han ämnade redan gå
sin väg, svarade Colien: ja, jag tror visst att jag
ej längre kommer att arbeta tillsammans med er.
Häruppå eftersökte han sina verktyg, hvarvid han till
en början saknade sin yxa, men, då den återfanns,
ställde Colln densamma vid dörren och gick derefter
ut. Straxt: derpå inkommo Westerlund och Wider-
ström i vagnshuset, och satte sig på en derstädes stå-
ende sågbock föratt hvila, Widerström närmast dör-
ren, med ryggen vänd utåt, och Westerlund ett styc-
ke derifrån med ansigtet emot väggen, hvaremot Hag-
blom, som samtalade med- Westerlund, stod helt nära
denne;: men: Olsson uppekHöll:sig längre in i vagnshu-
set. Efter det mågra ögonblick:Törflutit; hördes: en
häftig..smäll, hvarvid timmermännen vände sig om och
varseblefvo .Collen, som .under..tiden, utan att blifva
bemärkt, inkommit; stående bakom Westerlund med
en yxa i handen, och Westerlund fallande framstupa
ned på golfvet, med blodet forsande- från hufvudet:
Då: pekåde Colln på yxan, som var -blodig;: och bort-
kastade sedan densamma, såmt ställde sig med ar:
marneci korscöfver :bröstet, mycket lugn,: och under
utrop:rdet är jag, som; gjort det! 232 AE
uHagblont och Widerström:sprungd: genasto uty för
utt uppsöka polisbetjening och fältskär. -Olssonoskyn-
lade framstill Westerlund och uppreste.. bonom , ifrån
solfvet, der.han låg.blodig, satte .sig bredvid Konom
ch, sökte hålla honom uppe med ena armen, hvar-
eimte Ölsson, som; märkte att blod:utstfömmåde ur
tt hål i Westerländs hufvud, satte tummen: för hå-
et, i :ändamål: att stämma blodflödet. :Sedan Olssöp
utit i.dennå ställnibg vid: pass en fjerdedels timma;
erunder, bland andre; polisuppsyningsmannen. Berg-
und stillkommit, ankom: Hagblom till stället , åtföljd
f en-föltskär.. Efter det fältskären tvättat och för-
undit. såret å Westerlunds. hufvud ,, blef. Westerlund
en anskaffåd bår buren till lasarettet.
Collns. hustru har berättat, att emellan henne och
iennes man, med hvilken bon jultiden 4840 blifvit
ammanvigd, ett godt:förhållande i allmänhet egt
um, endast någon gång stördt derigenom, ätt Collen;
om vid äktenskäpets ingående icke. brukat supa brän-
in, men för omkring två år tillbaka återtagit bruket
leraf,, samt i sitt rusiga tillstånd .- varit af ett retsamt
innelag; illa upptagit .hustruns, honora.gifne uppma-
ingar -att återgå- till. sitt. förra nyktra lefnadssätt.
Yazoen innan det ifrågavarande hrattet af Callen fär