ugn, iera lugn vill jag gå lut doden; alvensom ha yttrat: jag gjorde i alla fall ej mer än rätt, ty de skurken (Westerlund) har gjort mig ondt under fl ra år. Collns kamrater, timmermännen Hagblom,. Olsso och Widerström, hafva sammanstämmande upplys att den tilltalade, under den tid de arbetat tillsam mans med honom, ofta, särdeles på eftermiddagarnt plägat öfverlasta sig med starka drycker, så att d trodde sig med säkerbet kunna intyga, att Colln o! tare i rusigt än nyktert tillstånd lemnat arbetsställe Under den tid de arbetat tillsammans med Colln oc Westerlund, hade de aldrig förmärkt någon uppenba osämja dem emellan, mer än en gång i sistlidne Ju månad, då Colln knuffat Westerlund för bröstet, me väl hört Colln vid flera tillfällen kalla Westerlun blyoxe, och yttra, hvad Collen jemväl inför kämners rätten på fråga erkänt, att Westerlund ville blifva s kallad Bas eller tillsyningsman. i stället för Coller som sådan befattning. innehaft. Då Colln den 2Aut gusti på morgonen ankom till arbetsstället, var ha nykter, men innan middagstiden befann han sig synbar ligen af starka drycker öfverlastad. Klockan omkrin 411 besökte hans hustru honom och medförde en kor med mat. Han. var då mycket vresig emot henne och badhenne draga för fanders; i anledning hvar af hustrun yttrade: jaså, är du nu full igen, din fyll racka, hvarefter hön gick sin väg. Då bon en stun; derefter återkom till arbetsstället, var Collen icke de: Hustrun tog då matkorgen med sig hem. Straxt der efter kom Collen tillbaka, och när ban då saknad korgen samt fick veta att hustrun varit der och hem tat densamma, blef han mycket ond och yttrade: ja; skall väl då gå hem till käringen, hvarefter han be gaf sig hem. Omkring klockan 4 återkom han, änn mer berusad än förut, omtalade att han varit i grå med sin hustru, samt gifvit henne en örfil och e spark, men att, då i följd af oväsendet, som derigenor uppstått, en myckenhet folk samlat sig, han gått si väg. På eftermiddagen, under ett samtal om volon tären Breitfelts samma dag på morgonen skedda af rättning, yttrade Colln: hvad är det för strunt? dag mig, i morgon dig. Omkring kl. 5 lade Coll sig att sofva, först i ett hörn uti vagnshuset, der Hag blom och Olsson arbetade, och sedan ute på gården Westerlund uppväckte honom efter någon stunds för lopp, och omtalade, att kapten Rehborg; som ha! uppsigt öfver arbetet, imedlertid varit på stället oc sett -Collen sofva, Colln -steg då upp och frågad timmermannen Widerström om Westerlunds uppgif vore sann, tilläggande: säger du det så tror jag det men icke bryr jag mig om hvad den blyoxen säger Häröfver förtörnad och under yttrande: kallar du mi för blyoxe? rusade Westerlund på Colln och ga honom två örfilar samt knuffade honom för bröstet Colln slog icke igen, men utropade: kom gossar, tc vi oss en sup, jag bjuder öfver lag! hvartill Wester lund svarade: ja, det är bra, då dricka vi försoning derpå Westerlund och de öfriga kamraterna åtföljd Collen till en krog vid Clara vestra kyrkogata. Collåi begärde derstädes fem storå supar. Westerlund, Hag blom, Olsson: och Widerström förtärde hvar sin sup men Collen — som, enligt skänkjungfrun Nyberg vittnesberättelse, efter det de andra förtärt sinasupar yttrat: ja så, ni vilja icke skåla med mig — utsloj sin sup på golfvet, utfor i svordomar, skar tänder ocI stampade i golfvet, samt bad krögerskan gifva sig eI annan sup, den han förtärde, hvarefter han: begärd ett qvarter svagdricka, deraf kamraterna förtärde nå got. Då Collns kamrater derpå gått, hade Collå! (efter hvad skänkjungfrun berättade) knutit hander och yttrat: du har icke-sluppit ifrån mig än, sam utslagit det återstående drickat på golfvet, betalt sir förtäring och derefter utgått från krogen. Någon stund derefter, under det Hagblom och Olsson voro sysselsatte med sitt arbete i vagnshuset, infann sig Collen der, och bad dem vara vittnen dertill, att alla hans verktyg::voro i behåll. På i anledning deraf framställdfråga om han ämnade redan gå sin väg, svarade Colien: ja, jag tror visst att jag ej längre kommer att arbeta tillsammans med er. Häruppå eftersökte han sina verktyg, hvarvid han till en början saknade sin yxa, men, då den återfanns, ställde Colln densamma vid dörren och gick derefter ut. Straxt: derpå inkommo Westerlund och Widerström i vagnshuset, och satte sig på en derstädes stående sågbock föratt hvila, Widerström närmast dörren, med ryggen vänd utåt, och Westerlund ett stycke derifrån med ansigtet emot väggen, hvaremot Hagblom, som samtalade medWesterlund, stod helt nära denne;: men: Olsson uppekHöll:sig längre in i vagnshuset. Efter det mågra ögonblick:Törflutit; hördes: en häftig..smäll, hvarvid timmermännen vände sig om och varseblefvo .Collen, som .under..tiden, utan att blifva bemärkt, inkommit; stående bakom Westerlund med en yxa i handen, och Westerlund fallande framstupa ned på golfvet, med blodet forsandefrån hufvudet: Då: pekåde Colln på yxan, som var -blodig;: och bortkastade sedan densamma, såmt ställde sig med ar: marneci korscöfver :bröstet, mycket lugn,: och under utrop:rdet är jag, som; gjort det! 232 AE uHagblont och Widerström:sprungd: genasto uty för utt uppsöka polisbetjening och fältskär. -Olssonoskynlade framstill Westerlund och uppreste.. bonom , ifrån solfvet, der.han låg.blodig, satte .sig bredvid Konom ch, sökte hålla honom uppe med ena armen, hvareimte Ölsson, som; märkte att blod:utstfömmåde ur tt hål i Westerländs hufvud, satte tummen: för hået, i :ändamål: att stämma blodflödet. :Sedan Olssöp utit i.dennå ställnibg vid: pass en fjerdedels timma; erunder, bland andre; polisuppsyningsmannen. Bergund stillkommit, ankom: Hagblom till stället , åtföljd f en-föltskär.. Efter det fältskären tvättat och förundit. såret å Westerlunds. hufvud ,, blef. Westerlund en anskaffåd bår buren till lasarettet. Collns. hustru har berättat, att emellan henne och iennes man, med hvilken bon jultiden 4840 blifvit ammanvigd, ett godt:förhållande i allmänhet egt um, endast någon gång stördt derigenom, ätt Collen; om vid äktenskäpets ingående icke. brukat supa bränin, men för omkring två år tillbaka återtagit bruket leraf,, samt i sitt rusiga tillstånd .varit af ett retsamt innelag; illa upptagit .hustruns, honora.gifne uppmaingar -att återgåtill. sitt. förra nyktra lefnadssätt. Yazoen innan det ifrågavarande hrattet af Callen fär