— DÖDEN FADDER ). o SAGONOVELL AF. (DR. H. SCHIFF. ANDRA BOKEN. Fortsältning af den märkvärdiga historien om en krona. Bland de många gycklare och komedianter, som man västade till: detta års karneval, var äfven en berömdmagiers och ålkemists ankorost utlofvad, den lärde doktor Alguaraxa från Afrika. På slottet visste man med säkerhet, att han kunde bereda guld, och bland folket berättade man, att hån lofvat lefverera så mycket åt konungen. som hela hans lands inkomster uppgingo till för ett år. Presterskapet motsade icke dessa rykten måtända derföre vatt tron på en alkemists kons! icke bribgar fröfiyma kristna i någon själafara. Oftare simlade sig nä folk? och borgare på de offentliga platserga och talade öm de förestående Justbarheterna och gyllne förhoppningarna, och på krogar. och berbergen offrade man gerna sin: skillingar för ätt dricka en bägare för kommande bättre tider. Möed hvarje dag fick staden ett festligare ut seende, och -ält fler höga och ädla gäster infun no sig och droto med ståtliga sviter genom dÅ smyckade gatorna. Gref Eberhard von Hohen horst förde öfverbefälet i staden, och närmade si: en furstlig person stadens område och han me sina ryttare red honom till mötes, helsade honon hvarje gång menigheten, högt jublande: Gu välsigne er, berr grefve, och för OSS snart de vise doktor Alguaxara från Afrika hit till staden! Detta förtröt herr Eberhard icke ringa, ty ha hade väl bättre att göra, än föränstalta hederstå åt charlataner. ; Imedlertid började fastlagen, och de ridderlig maskraderna och binketterna, upptågen och alle goriska föreställningarna omvexlade i lysande föl) der med hvarandra; endast doktor Alguaxara kon icke, och på slottet hade man redan förgätit honom EN Tar uppstod dock skri och tumult på ga 4 b är Larmet trängde sig ända in i salen, de Fö Se Aftåpbl. N:is 17, 18, 19, 20, 21,22, 21, 26, 9: 49, 30 och 31. ;