—
DÖDEN FADDER ).
o
SAGONOVELL AF. (DR. H. SCHIFF.
ANDRA BOKEN.
Fortsältning af den märkvärdiga historien om
en krona.
Bland de många gycklare och komedianter, som
man västade till: detta års karneval, var äfven
en berömdmagiers och ålkemists ankorost utlof-
vad, den lärde doktor Alguaraxa från Afrika.
På slottet visste man med säkerhet, att han kun-
de bereda guld, och bland folket berättade man,
att hån lofvat lefverera så mycket åt konungen.
som hela hans lands inkomster uppgingo till för
ett år. Presterskapet motsade icke dessa rykten
måtända derföre vatt tron på en alkemists kons!
icke bribgar fröfiyma kristna i någon själafara.
Oftare simlade sig nä folk? och borgare på de
offentliga platserga och talade öm de förestående
Justbarheterna och gyllne förhoppningarna, och
på krogar. och berbergen offrade man gerna sin:
skillingar för ätt dricka en bägare för kommande
bättre tider.
Möed hvarje dag fick staden ett festligare ut
seende, och -ält fler höga och ädla gäster infun
no sig och droto med ståtliga sviter genom dÅ
smyckade gatorna. Gref Eberhard von Hohen
horst förde öfverbefälet i staden, och närmade si:
en furstlig person stadens område och han me
sina ryttare red honom till mötes, helsade honon
hvarje gång menigheten, högt jublande: Gu
välsigne er, berr grefve, och för OSS snart de
vise doktor Alguaxara från Afrika hit till staden!
Detta förtröt herr Eberhard icke ringa, ty ha
hade väl bättre att göra, än föränstalta hederstå
åt charlataner. ;
Imedlertid började fastlagen, och de ridderlig
maskraderna och binketterna, upptågen och alle
goriska föreställningarna omvexlade i lysande föl)
der med hvarandra; endast doktor Alguaxara kon
icke, och på slottet hade man redan förgätit honom
EN Tar uppstod dock skri och tumult på ga
4 b är Larmet trängde sig ända in i salen, de
Fö Se Aftåpbl. N:is 17, 18, 19, 20, 21,22, 21, 26, 9:
49, 30 och 31. ;