Sveriges jordbruk den för detsamma förnadrande år liga skatten till. utländningen för dylika varor, upp gående till flera millioner riksdaler om äret. . Också hafva bushållningssällskapen i en mängd län inkommi till. Kongl. Maj:t med ansökningar i dylik syftning och: då Akademiens skrifvelse till Kong!. Maj:t i Aka demien föredrogs och gillades, yttrade en af dess le damöter, känd som sansad oppositionsman och spar sam hushållare med statens medel, men tillika som utmärkt landtbushållare, all om Akademin endas yckades att vinna verkställighet åt detta förslag, så hade hon ej existerat förgäfves.n Allt detta skulle nu, enligt Rec:s tanka, vara öf verflödigt, sedan Hrr J. Å. Rosenblad på Kumla och Hr Hoageistam på Lisma inköpt race-boskap och bru sit isen, som det heter. — Jag. högaktar dessa her rärs nyttiga bemödanden, och önskar att deras ifve för boskapsskötselns förbättring vore allmän, men til den omförmälta isbrytningen äro de sannerligen oskyl dige. I hvad hänseende skulle de hafva brutit isen Voro de de förste, som införskrifvit utländsk boskapf Eller Hr Rosenblad den förste, som införskrifvit kort. horns-race? Jag har sett korthornsboskap i Sverige för 20 år sedan, och den har sedan för några år tillbaka blifvit införd på ett stort antal herrgårdar i Skå. ne och i fltra andra provinser. I 9:ne århundraden hafva, tid efter annan, förnyade privata införskrifningar skett, af snart ssgdt alla möjliga utländska racer, och utan Regeringens inblandning eller några Statsapparater, men resultaterna ligga för öppen dag, i det vår boskapsskötsel icke utbärdar den ringaste jemförelse med främmande länders, och någon, ens 4 ett härad eller län, allmänt spridd race icke finnes. Ej ett enda Stamholiänderi har under denna tid bildat sig, och recencentens recept är derföre både försökt och overksamt befunnet. Den enda åtgärd bland fordna tiders. som verkat varaktigt, var anläggningen af-Strömsholms stamholländeri, ceh dess upphäfvande var en olycka. De enskildta inköpen verkställas oftast utan kännedom i ämnet, och utan beräkning af den utländska stammens tjenlighet för den nya lokal der den skall placeras; och der detta fel cj skett, der den nya stammen varit god och passande, der den blifvit väl vårdad och förnuftigt acclimaterad — der bar detta vanligen räckt i anläggarens lifstid, men sällan eller aldrig längre, och den nya ägaren har merändeis försålt, utsvält, eller förskingrat den gamla stammen, så att om några få år ej ett spår varit deraf till finnandes. Dessutom fordras, ifall en god stam skall kunna bibehållas och förädlas, utom tjenligt underhåll och vård, äfven och hufvudsakligen ett indamålsenligt urval af afvelsdjur. Dock huru välja bland en stam af 9 å 3 djur? Här blir ju ett val omöjligt. Men om stammen ock håller det nödiga antalet af djur, huru ofta träffar man väl de kunskaper och det öfvade öga, som endast kan försäkra om framgång? — Bland hubdradetals Jandtmän finner man sällan mer än en, som förstår boskapsförädlingen, ehuru vanligtvis alla tro sig förstå den. Resultaterna visa dock snart huru stort förståndet varit, Och om något i verlden liknat ösandet i Danaidernas såll; så är det den Svenska boskapsförädlingen, sådan den, hittills bedrifvits. Så talar erfarenheten. Nästan illa Tysklands Regeringar hafva insett detta, och genom direkta, verksamma bemödanden sökt befordra Doskapsskötseln. Flera af dem hafva deri rönt en ysande framgång. Hvad hos dem prisas som kraftullt och vist, bör väl ej tadlas då det företages af rår egen Regering. Jag slutar med Thaers ord: Man uträttar aldrig stora ting med små medel — mm icke slumpen gyanar — och införandet af e Idel race, eller dess högre förädling, är dessutom cke så lätt som många föreställa sig. Stockholm I. 3 Febr. 4844. FY J. Th. Nathhorst.