Sveriges jordbruk den för detsamma förnadrande år
liga skatten till. utländningen för dylika varor, upp
gående till flera millioner riksdaler om äret. . Också
hafva bushållningssällskapen i en mängd län inkommi
till. Kongl. Maj:t med ansökningar i dylik syftning
och: då Akademiens skrifvelse till Kong!. Maj:t i Aka
demien föredrogs och gillades, yttrade en af dess le
damöter, känd som sansad oppositionsman och spar
sam hushållare med statens medel, men tillika som
utmärkt landtbushållare, all om Akademin endas
yckades att vinna verkställighet åt detta förslag, så
hade hon ej existerat förgäfves.n
Allt detta skulle nu, enligt Rec:s tanka, vara öf
verflödigt, sedan Hrr J. Å. Rosenblad på Kumla och
Hr Hoageistam på Lisma inköpt race-boskap och bru
sit isen, som det heter. — Jag. högaktar dessa her
rärs nyttiga bemödanden, och önskar att deras ifve
för boskapsskötselns förbättring vore allmän, men til
den omförmälta isbrytningen äro de sannerligen oskyl
dige. I hvad hänseende skulle de hafva brutit isen
Voro de de förste, som införskrifvit utländsk boskapf
Eller Hr Rosenblad den förste, som införskrifvit kort.
horns-race? Jag har sett korthornsboskap i Sverige
för 20 år sedan, och den har sedan för några år till-
baka blifvit införd på ett stort antal herrgårdar i Skå.
ne och i fltra andra provinser. I 9:ne århundraden
hafva, tid efter annan, förnyade privata införskrifnin-
gar skett, af snart ssgdt alla möjliga utländska racer,
och utan Regeringens inblandning eller några Stats-
apparater, men resultaterna ligga för öppen dag, i
det vår boskapsskötsel icke utbärdar den ringaste
jemförelse med främmande länders, och någon, ens 4
ett härad eller län, allmänt spridd race icke finnes.
Ej ett enda Stamholiänderi har under denna tid bil-
dat sig, och recencentens recept är derföre både för-
sökt och overksamt befunnet. Den enda åtgärd bland
fordna tiders. som verkat varaktigt, var anläggningen
af-Strömsholms stamholländeri, ceh dess upphäfvande
var en olycka. De enskildta inköpen verkställas of-
tast utan kännedom i ämnet, och utan beräkning af
den utländska stammens tjenlighet för den nya lokal
der den skall placeras; och der detta fel cj skett, der
den nya stammen varit god och passande, der den
blifvit väl vårdad och förnuftigt acclimaterad — der
bar detta vanligen räckt i anläggarens lifstid, men
sällan eller aldrig längre, och den nya ägaren har
merändeis försålt, utsvält, eller förskingrat den gam-
la stammen, så att om några få år ej ett spår varit
deraf till finnandes. Dessutom fordras, ifall en god
stam skall kunna bibehållas och förädlas, utom tjen-
ligt underhåll och vård, äfven och hufvudsakligen ett
indamålsenligt urval af afvelsdjur. Dock huru välja
bland en stam af 9 å 3 djur? Här blir ju ett val
omöjligt. Men om stammen ock håller det nödiga
antalet af djur, huru ofta träffar man väl de kunska-
per och det öfvade öga, som endast kan försäkra om
framgång? — Bland hubdradetals Jandtmän finner
man sällan mer än en, som förstår boskapsförädlin-
gen, ehuru vanligtvis alla tro sig förstå den. Resul-
taterna visa dock snart huru stort förståndet varit,
Och om något i verlden liknat ösandet i Danaidernas
såll; så är det den Svenska boskapsförädlingen, sådan
den, hittills bedrifvits. Så talar erfarenheten. Nästan
illa Tysklands Regeringar hafva insett detta, och ge-
nom direkta, - verksamma bemödanden sökt befordra
Doskapsskötseln. Flera af dem hafva deri rönt en
ysande framgång. Hvad hos dem prisas som kraft-
ullt och vist, bör väl ej tadlas då det företages af
rår egen Regering. Jag slutar med Thaers ord:
Man uträttar aldrig stora ting med små medel —
mm icke slumpen gyanar — och införandet af e
Idel race, eller dess högre förädling, är dessutom
cke så lätt som många föreställa sig. Stockholm
I. 3 Febr. 4844. FY J. Th. Nathhorst.