Fjerde exemplet består i Biets ord angående
ILandshöfdingen: Bergenstråle, då Ouchterlonyska
I inangilvelsen först framträdde i Aftonbladet och
I jninonan säkrare facta upplyst, att denna saknade
fog. Härvid är åter det serskilda förhållandet, att
sympatien för Hr Landsb. Bergenstråle, annars
en af Biets synnerliga gynnare, den gången kom
i något för stark kollision med det Angeldorff-
ska vitet för pietismen och läsaresekten. Nu är
saken den, att Hr Bergenstråle är känd både så-
som en hederlig man och välvillig för allmo-
Igens bästa, men som till sin nu innebafvande
-Icivila embetsmannaplats medfört något för starka
I traditioner från den fordna garnisons-tjenstgörin-
Igen i Stockholm samt tyckes betrakta all aukto-
TIritet och mskt något när så som ett militärkom-
I mando, och derföre även vid irågavarande till-
fälle eller vid det ryktbara kansliförböret i kyr-
kan råkade gå litet längre i myndighetens til-
lämpning in casu, ån lag och författningar medsif-
va. Detta lärer väl vid första läsningen af Hr
Ouchterlonys anmärkningsskrift hafva slagit B.-
ets andeliga medarbetare något för hufvudet och
derföre ritade ban äfven ut i några onekligen
strenga men visligen vilkorligt framställda an-
märkningar öfver Hr B:s förfarande. Men buru
gick det väl sedan? Antingen Biet fått någon
direkt skrapa för det ögonblickliga uppblossandet,
eller ångren att hafva nog strängt behandlat en
gynnare och: aktie-egare kom af sig sjelf: nog af,
så snart Hr B. inskickade en artikel till Biet,
hvarigenom Hr Ouchterlonys angifvelse motsades
till vissa delar, så kröp ungmodet genast åt si-
dan för den vanliga undergifvenheten och innan
saken ännu var med något bevis utagerad, hade
Biet redan fällt sitt utslag till förmån ör Hr
Bersenstråle in amplissima forma.
Femte exemplet: Behagar Aftonbladet kan-
hända erinra sig artikelserien i Biet mot styrel-
sen af Civil-statens pensionsinrättning, der sjelf-
va H. Ex. Grefve Rosenblad, hvilken i Afion-
bladet uppäfvits som Bets Ibondocani, är ord-
pörande?, — Härmed lärer syftas på några ic-
sända artiklar i Biet, hvaraf det skulle bevisas,
att Civil-statens pensionsinrättning om den ;iort-
for att förvaltas efter nuvarande grunder, skulle!
blifva bankru:t inom fyratio år. Utom det att
slutsatserna i dessa artiklar hvilade på ett miss-
tag, hvilket Aftonbladet äfven den tidea sökte
ådagalivga, så voro de alldetes icke af pobtisk
natur och innefattade för öfrigt intet klander,
som på något sält kunde vara förnärmande mot
grefve Rosenblad; ja, det kunde til och med gått
lika väl an,-att han förenat sig i insändarens
åsister.
Dessa äro då de exempel, Bi-redaktionen utur
samtlige sina årgån:ar haft att framdraga såsom
bevis på sitt oberoende och sia frimodishet att
våga framkomma med anmärkningar mot reze-
rinsen, når något vigtigst beho framkallat dem.
Vi hafva måhända nog länge pröfvat läsarens 1tå-
lamod med ett närmare be!ysande af deras verk-
liga beskaffenbet; men det har synts oss icke va-
ra ur vägen, att få saken utredd litet mera full-
ständigt, och icke mindre vi, än äfven publiken,
stådaa i en verklig förbindelse hos Biredaktionen,
som genom sjelfva nu!liteten af de exempel den
sökt framiletå, för att visa si3 icke hafva varit i
absojiut saknad af någoa åtminstone ö onblickligt
öfversående skymt af sjelistindigbetskänsla, hatt
ien artigheten att sjelf bekräfta vårt påstående om
motsatsen lånst amplare och mera ojäfvigt, än om
letta påstående förblifvit obesvaradt. Läsger man
ur härtill Biets sednaste märk värdisa omvändelse
och ståtliga afbön i fråga om de Hualländska
tyrkohemmanen, åstadkommen, såsom det före-
;afs, genom en insänd artikel, hvilken likväl icke
wunde inverka på hufvudfrågan för tillfället, som
adast ansick undersöknings företasande vid dom-
to!, för att utreda den sak hvarom tvistas, och
n undersökning som alla sukioriteterna til:styrkt.
å har Biet härivenom sjeli å sin sida gjort allt
vad det kunnat, för att icke lemna allmänheten
något tvifvel om sin servila ställning. Denna
lir dock ännu tydligare när man jemnför be-
kaffeuheten af de få saker, röranda hvilka ett
indrigt men sålunda framdrazes, med andra miss-
ruk af vida allvarsamare beskaffenhet, som Biet
els förtegat, dels också ernaellanåt försvarat, hvil-
et är en så allmänt känd sak, att det icke vi-
are behöfver upprepas.
För att ej missförstås, erinra vi, att meningen
ärmed ingalunda är att angripa Biredaktionen
ör sjelfva den omständigheten, att den befinner
g i en servil ställning; det rår den ju icke för
ch det kan ej vara annorlunda, då redaktörerne
ro tagne i tjenst af ett bolag, som väl tillåter
em att följa egen öfverty;ese, men endast med
et vilkoret, att denna öfvertygelse ej får afvi-
a från bolagets egen och att den skall odeladt
ena till försvar för ett visst ändamål och vissa
itressen: kastväsendets, prohibitifsystemets, mili-
irdespoiismens, allenastyrandets, m. m., som man
rgylier med namn af det konservativa. Det sy-
;s oss blott, att anständigbeten fordrade en sak,
:mligen att Bired:n hederligt och öppet erkände
tta förhållande, heldst då troligen inzen bland
la allmänheten derom är okunniz. Bet blefve
icke ansedt sämre, än hvar och en annan som
pet säger: dens bröd jag äter, dens visa sjun-
r jag, och häri ligger ingenting fördömligt i och
r sig sjelf: det blefve ungefär detsamma som
ed Statstidningen, hvilken visserligen icke klan-
oe oo ooo KE ooo FF oo fem om
a Rn mV