cension öfver de tvärne första numrorna af tidningen
Svensle Patrioten, på hvilken denna tidnings Utg.
svarat uti sitt 5:te nummer. Detta svar framkallar
af förf. till nämnde recension ett genmäle.
Hvad anfallet emot Hr Hjerta, i hans egenskap af
Aftonbladets utgifvare angår, så har ban sjelf redan
derpå svarat, och Rec. kan icke annat än bekräfta
Hr Hjertas uppgift. att Rec. ingalunda varit ombedd
af Hr Hjerta, samt att Rec. för öfrigt aldrig hvarken
stått eller står i något förhållande till tidningen Af-
tonbladet.
Så mycket om Rec. förmodade -agentskap för Af-
tonbladet. Recensionen hade en annan orsak till
sin åtgärd, och. den skall Rec. så mycket mindre
fördö!ja, som den redan ligger för öppen dag i sjelfva
recensionen.
Förut får Rec. blott i förbigående nämna, att uti
Svenske Patrioten JM 5 nyttjas ett språk, som Rec.
med någon stolthet erkänner sig icke kunna tala.
En bok, en skrift eller en tidning, med ett ord
hvarje, vare sig vittert eller vetenskapligt arbete, är,
i och med detsamma det öfverlemnas åt offentlighe-
ten, äfven underkastadt offentlig granskning af hvar
och en, som vill eller kan verkställa en sådan. År
nu arbetet af det slag, att dess innehåll, eller åtmir-
stone hvad det borde innehålla, kan vara af vigt, att
spridas och allmännare kännas, så är en sådan gransk-
ning icke endast tillbörlig, utan äfven nödvändig. År
granskningen noggrann, så är det ganska bra, är den
rättvis, så mycket bättre. : Både saken och arbetets
författare skola alltid vinna dervid. År granskoingen
orättvis, så mycket sämre för dess upphofsman: klokt
folk skola icke tro honom en annan gång. Arbetets
författare eller utgifvare bar härvid endast en sak att
göra, endast en väg att gå, nemligen den raka vä-
gen, att låta facta tala, att sätta skäl mot oskäl, att
värja sin rätt med vett, icke med ovett; med ett ord,
att följa den Tyske professorns exempel, som sade,
när några missnöjda studenter inslogo hans fönster:
pen sten är ett dåligt argument... I motsatt fall, el-
ler när man strider under blind yra, anfaller person
i stället för att angripa sak, försvarar sig med oqvä-
dinsord och antastar andras heder, så långt iirån
att hafva bevisat sin saks rättmätighet, har man en-
dast bekrätat det gamla ordspråket, att hvar fågel
sjunger efter sin näbb.
Dessa äro allmänna satser; och nu till deras til-
lämpning. Redan före Jul utkom ett profnummer af
tidningen Svenske Patrioten, för hvilken ett par tid-
ningar hade berömmande artiklar, hviska Rec. visser-
ligen icke kunde gilla, då de. buro alltför synbara
märken af att vara beställda; dock ecmedan företaget
att utgifva en vetenskaplig och industriell tidning
var prisvärdt. så räknade Rec. icke så noga med den
saken. När Sv nske Patriot-ns a 2 utkom, stämde
den ena lofrångaren sin harpa ännu några oktaver
högre; och när Rec. jemförde detta. oförskräckta puf-
fande samt sjelfva tidningens stolta ton med det dels
magra, dels origtiga, dels plagierade innehållet, så be-
slöt han att stäfja charlataneriet, och visa så väl Pa-
trioten, att en mindre anspråksfull ton bättre kunde
anstå en så klent utrustad tidning, som Svenska Biet,
att det haft oförskräcktheten att berömma hvad det
ej förstod att bedöma, Med ett ord: Rec. ville säga
till dessa båda detsamma på prosa hvad som förut
en gång är sagdt på vers, nemligen:
Att till Corinthus hinna
gör ej begäret nog;
j— -—-— — — — -
Rec. skref sålunda en recension men icke densam-
ma, som stod iaförd i Aftonbladet, utan en annan,
som var allvarsam. Men han fann snart huru löjligt
det skulle vara, att behand!a en sådan sak allvarsamt.
Det vore ungefärligen detsamma, som att söka upp
ett svärd, för att jaga bort en fluga, när det fanns
en flugsmälla i huset. Rec. skref derföre om sin re-
cension uti en för dess föremål mera lämplig ton.
Men ehuru han raljerade den arme Patrioten, så för-
summade han dock icke, att samvetsgrannt citera till
och med sidan hvarest han förut, dels för några, dels
för många år sedan, sett i Svenskt tryck hvad Ssvenp-
ske Patrioten haft den oörskräcktheten att utgifva
såsom nyare uppfinningar och upptäckter af värden.
Vid sådana artiklar i Patrioten, hvilkas origtighet
härrörde af okunnighet, Visade Rec. hvaruti okunnig-
heten låg; med ett ord, ban lät facta tala. Hanha-
de sig noga bekant, att ju mindre redbar kunskap
och verklig förtjenst finnes hos personer, ju mera ta-
ga de munnen ful! med väder och på ju högre styl-
tor vilja de klifva, och det finnes emot sådana intet
bättre vapen än löjet. Derföre t. ex. skrattade Rec.
åt Patlriotens högst enkla barometer, men visade
tillika hvarföre en så beskaffad tillställning icke rim-
ligen kunde blifva en barometer, äfven i den händel-
se, att Patrioten förstått att rigtigt afskrifva det mer
än 20 år gemla receptet. Hvad rår nu Rec. för, att
Patriotens okunnighet förbjöd honom, att inse detta
hvarföre? — Det hade ja varit Patriotens skyldig-
het, att veta sådant, innan han företog sig att utgif-
vo en vetenskaplig och indästriell tidningp, så vida
han vilie gå i land med detta försök; ty —.
Att till Corinthus hinna
pgör ej begäret nog;
J— — — -—- —
pt — — — —
Huru svarar Patrioten nu på de anmärkningar, som
blifvit gjorda? — I stället att vederlägga dem, an-
riper han Aftonbladets utgifvares person. I sak fin-
nes uti Patriotens svar upptaget blott ett enda factum,
nemligen att mamsell Nylander säger, att kött som
hon saltat på Engelska håller. sig endast 6 veckor.
Mamsell Nylander är onekligen en ganska god auk-
toritet, och Rec. är långt ifrån att vilja bestrida den-
AA AN Mr. 29 Rå aan Kntmärkt AfvanNNÄämnde