Iatt UCD SKYIVUIBNCIVS MG of OIV UTV RSJILaS d UC pli-
son, som vår morbror i lifstiden utser och förordnar
till Lisa Olofsdotters målsman; försäkras. Norra Skoga
li Wermland den 6 Okt. 4835. Olof Pettersson och
bustru Brita Magnusdotter i Norra Skoga.
Att Olof Pettersson och hustru med fri och otvun-
Igen vilja låtit underskriffa sine namn bevittna B.
ID. Pallin, N. Larsson i Norra Skoga.
I Och dels ett testamentariskt förordnande af denna
TI lydelse:
Uppvist hos Stockholms stads Justitieckoll. och För-
Imyndarekamm, vid förhör med vittnen d. 34 Martii
14840.
Testamente.
Som jag Olof Forssberg ej äger några bröstarfvin-
gar och jag ensam förvärfvat den egendom, som efter
mig kan finnas, förklarar jag härmedelst min yttersta
vilja i afseende derpå vara, att all min qvarlåtenskap
skall efter min död tillfalla min systersons, Olof Pet-
terssons dotter, Lisa från Wermland, som för närva-
rande njuter vård och uppfostran hos demoiselle Jo-
hanna Sophia Wennersten, samt att, derest denna min
systersons dotter skulle före mamsell Wennersten af-
lida, mamsell Wennersten kommer i sådant fall att
alltsammans områda; ägande jag det förtroende för
mamsell Wennersten, alt jag härjemte tillägger benne
rättigheten, att, utan någon säkerhets stä lande, emot-
taga och i sin lifstid förvalta allt hvad som genom
detta mitt testamente kan tillfalla min ofvannämnde
systersons dotter.
Häremot förordnar jag, Johanna Sophia Wenner-
sten, att efter min död skall all min egendom tillhö-
ra ofvanbemälda Lisa Olof Petterssons dotter, och i
händelse af hennes frånfälle hr Olof Forssberg, så vi-
da han henne öfverlefver, hvarjemto hr Forssberg be-
rältigas, att om bänder taga och för sin systersons
dutters räkning förvalta den egendom, som henne så-
lunda kan tillkomma, utan att hr Forssberg är. under
sin lifstid för densamma någon redovisning underka-
stad.
Till visso häraf varder detta testamente af oss i ne-
danskrifna, af oss tillkallade vittnens. närvaro egenbän-
digt undertecknadt, som skedde i Stockholm den 22
Mars 1840. Olof Forssberg, Johanna Sophia Wen-
nersten, nipperhandlerska.
Att hr. Oijof Forssberg och mamsell Johanna Sophia
Wennersten, som vi personligen känna, efter upplä-
sandet. af ofvanstående testamente, detsamma med
sundt förnuft och fri vilja godkänt samt egenhändigt
undertecknat, det varder af oss, på en gång närvaran-
de vittnen intygadt. Stockholm som ofvan. Ol, Ham-
breus, curator ad litem. Gustaf Adolf Lundn, kam-
makaremästare. Johan Erik Winge, vagnmakareålder-
man.
Sedan dessa handlingar blifvit upplästa, anhöll tit.
Hauffman, under åberopande af stadgandet i 3 art
20 af tjenstebjonsstadgan, det öfverståthåtlareembe-
tet, enär mamsell Wennerstens rätt till flickan sålun-
da skulle vara i allo ådagalagd och styrkt, måtte i
främsta rummet meddela handräckning, för att i Wen
nerstens vård återställa flickan.
Detta yrkande bestreds deremot af svaranderne, af
hvilka bokhållaren Löanberg, till stöd derför, att en-
kan Forssberg numera skulle hafva erhållit Lisas för-
äldrars uppdrag, att om hence taga vård, iulemnade
ett bref, som efter Lönnbergs uppgift skulle vara a-
dres-eradt till bemälde Forssberg. - Breivet var af den-
na lydelse:
Min goda moster! För något mera än en vecka
sedan äro vi hemkomna från hufvudstäden och må väl,
och mitt första göromål är nu, att afligga min öd-
mjuka tacksamhet för all bevisad godhet emot mig
under mitt vistande i Stockholm: Min högsta önskan
ä ven och blir alltid densamma, att moster n:ätte
våra så god och emottaga min dotter Lisa och upp-
fostra herne, ty under inga vilkor får hon stadna hos
en menniska, som i moraliskt hånseende är så djupt
sjunken, äfven om hon kunde lofva henne aldrig så
stora fördelar, ty hvad gagnade det henne, om hor
vunne hela verlden och dock toge skada till sin själ!
Sedan ville jag bedja moster skrifva och säga hvart
den fullmakten tog vägen, som sändes till Stockholm
härifrån under min frånvaro. Det har aldrig varit
meningen att taga hem flic.an, utan är min arhål-
lan, alt moster tager henne om hand, så att jag må
vara trygg för henne. Ty att- hon nu komme hem
anser jag vore olämpligt, sedan hon nu så länge va-
rit der, och anhåller jag ödmjukast, att hr handlan-
den Lönnberg ville förkunna Lisa hvad jag härmed
sagt, att under inga vilkor jag eller hennes fader till-
städjer henne att qvarstadna hos mamsell Wennersten.
Att vi uti detta afseende följa kloka menniskors råd,
som alla anse, att den som Jlik:om hon kunnat så illa
belöna mosters godhet mot henne uti hennes yngre år,
icke är tjenlig att handleda ett barn. Och är det mig
först och sist om hjertat att få denna sak snart afgjord. I
Sist får jag bedja om min vördnads ulla helsving
till fru Lönnberg och hennes man och min dotter Li-
sa och önskar jag dem alla allt godt, de små flickor-
na Lönnberg helsas så mycket från mig. Hvyarjemte
jag anhåller att få snart svar härå, och framhärda vi
vördnadsfullt och aldraödmjukast Olof Petterson och
Brita Magnusdotter. Ekshärad ?3,,43 i Sohlberg.,
Och anförde bokhållaren Lönnberg, såsom ytterliga-
re skäl för sitt bestridande af det framställda yrkan-
det om Lisa Olofsdotters återlemnande till mamsell
Wennersten, dels att Lisa skulle blifvit al Wennersten
hårdt behandlad, såsom exempel hvarpå Lönnöerg upp-
gaf, att mamsell Wennersten understundom hållit Lisa
halfva dagarne instängd uti en källare, och des av
hon blifvit illa vårdad och under sitt vistande hos
Wennersten ådragit sig sjuklighet, till bestyrkande
hvaraf Lönnberg ingaf en attest, så lydande:
Flickan Lisa Oisdotter, hvilken af den starka köl
den uti dessa dagar fätt sina knän svullna och bläå-
frusna, bör tills vidare hålla sig inne uti varma rum,
så vida hon icke för framtiden skall få giktvärk och
strama knän, hvilket intygas af-J. Nybleus. M. Dr.
Stockholm d. 42 Jan. 1844.
Curator ad litem Haulfman bestred allt afseende ä
berörde attest, under förmälan, att Lisa, som uti mam-
sell Wennerstens bod biträdde vid försälj.ingen, väl
kunde hafva lidit något af den nu inträffade starka
sölden, men ingalunda blifvit af Wennersten miss-:
jårdad.
För Lisas hörande ujpskjöts målet till påföljande
lag, den 43 Januari, då Li-a på gifven anledning för-
darade, att hon vid det öfverklagade tillfället blitvit
emot sin vilja med våld förd ifrån mamsell Wenner-
tens salubod; att Lisa icke hade något att klaga öf-
jer den behandling hon hos Wennersten åtnjutit el-
er hos henne lidit någon nöd, men att Lisa ansäg