Iatt UCD SKYIVUIBNCIVS MG of OIV UTV RSJILaS d UC plison, som vår morbror i lifstiden utser och förordnar till Lisa Olofsdotters målsman; försäkras. Norra Skoga li Wermland den 6 Okt. 4835. Olof Pettersson och bustru Brita Magnusdotter i Norra Skoga. Att Olof Pettersson och hustru med fri och otvunIgen vilja låtit underskriffa sine namn bevittna B. ID. Pallin, N. Larsson i Norra Skoga. I Och dels ett testamentariskt förordnande af denna TI lydelse: Uppvist hos Stockholms stads Justitieckoll. och FörImyndarekamm, vid förhör med vittnen d. 34 Martii 14840. Testamente. Som jag Olof Forssberg ej äger några bröstarfvingar och jag ensam förvärfvat den egendom, som efter mig kan finnas, förklarar jag härmedelst min yttersta vilja i afseende derpå vara, att all min qvarlåtenskap skall efter min död tillfalla min systersons, Olof Petterssons dotter, Lisa från Wermland, som för närvarande njuter vård och uppfostran hos demoiselle Johanna Sophia Wennersten, samt att, derest denna min systersons dotter skulle före mamsell Wennersten aflida, mamsell Wennersten kommer i sådant fall att alltsammans områda; ägande jag det förtroende för mamsell Wennersten, alt jag härjemte tillägger benne rättigheten, att, utan någon säkerhets stä lande, emottaga och i sin lifstid förvalta allt hvad som genom detta mitt testamente kan tillfalla min ofvannämnde systersons dotter. Häremot förordnar jag, Johanna Sophia Wennersten, att efter min död skall all min egendom tillhöra ofvanbemälda Lisa Olof Petterssons dotter, och i händelse af hennes frånfälle hr Olof Forssberg, så vida han henne öfverlefver, hvarjemto hr Forssberg berältigas, att om bänder taga och för sin systersons dutters räkning förvalta den egendom, som henne sålunda kan tillkomma, utan att hr Forssberg är. under sin lifstid för densamma någon redovisning underkastad. Till visso häraf varder detta testamente af oss i nedanskrifna, af oss tillkallade vittnens. närvaro egenbändigt undertecknadt, som skedde i Stockholm den 22 Mars 1840. Olof Forssberg, Johanna Sophia Wennersten, nipperhandlerska. Att hr. Oijof Forssberg och mamsell Johanna Sophia Wennersten, som vi personligen känna, efter uppläsandet. af ofvanstående testamente, detsamma med sundt förnuft och fri vilja godkänt samt egenhändigt undertecknat, det varder af oss, på en gång närvarande vittnen intygadt. Stockholm som ofvan. Ol, Hambreus, curator ad litem. Gustaf Adolf Lundn, kammakaremästare. Johan Erik Winge, vagnmakareålderman. Sedan dessa handlingar blifvit upplästa, anhöll tit. Hauffman, under åberopande af stadgandet i 3 art 20 af tjenstebjonsstadgan, det öfverståthåtlareembetet, enär mamsell Wennerstens rätt till flickan sålunda skulle vara i allo ådagalagd och styrkt, måtte i främsta rummet meddela handräckning, för att i Wen nerstens vård återställa flickan. Detta yrkande bestreds deremot af svaranderne, af hvilka bokhållaren Löanberg, till stöd derför, att enkan Forssberg numera skulle hafva erhållit Lisas föräldrars uppdrag, att om hence taga vård, iulemnade ett bref, som efter Lönnbergs uppgift skulle vara adres-eradt till bemälde Forssberg. Breivet var af denna lydelse: Min goda moster! För något mera än en vecka sedan äro vi hemkomna från hufvudstäden och må väl, och mitt första göromål är nu, att afligga min ödmjuka tacksamhet för all bevisad godhet emot mig under mitt vistande i Stockholm: Min högsta önskan ä ven och blir alltid densamma, att moster n:ätte våra så god och emottaga min dotter Lisa och uppfostra herne, ty under inga vilkor får hon stadna hos en menniska, som i moraliskt hånseende är så djupt sjunken, äfven om hon kunde lofva henne aldrig så stora fördelar, ty hvad gagnade det henne, om hor vunne hela verlden och dock toge skada till sin själ! Sedan ville jag bedja moster skrifva och säga hvart den fullmakten tog vägen, som sändes till Stockholm härifrån under min frånvaro. Det har aldrig varit meningen att taga hem flic.an, utan är min arhållan, alt moster tager henne om hand, så att jag må vara trygg för henne. Ty atthon nu komme hem anser jag vore olämpligt, sedan hon nu så länge varit der, och anhåller jag ödmjukast, att hr handlanden Lönnberg ville förkunna Lisa hvad jag härmed sagt, att under inga vilkor jag eller hennes fader tillstädjer henne att qvarstadna hos mamsell Wennersten. Att vi uti detta afseende följa kloka menniskors råd, som alla anse, att den som Jlik:om hon kunnat så illa belöna mosters godhet mot henne uti hennes yngre år, icke är tjenlig att handleda ett barn. Och är det mig först och sist om hjertat att få denna sak snart afgjord. I Sist får jag bedja om min vördnads ulla helsving till fru Lönnberg och hennes man och min dotter Lisa och önskar jag dem alla allt godt, de små flickorna Lönnberg helsas så mycket från mig. Hvyarjemte jag anhåller att få snart svar härå, och framhärda vi vördnadsfullt och aldraödmjukast Olof Petterson och Brita Magnusdotter. Ekshärad ?3,,43 i Sohlberg., Och anförde bokhållaren Lönnberg, såsom ytterligare skäl för sitt bestridande af det framställda yrkandet om Lisa Olofsdotters återlemnande till mamsell Wennersten, dels att Lisa skulle blifvit al Wennersten hårdt behandlad, såsom exempel hvarpå Lönnöerg uppgaf, att mamsell Wennersten understundom hållit Lisa halfva dagarne instängd uti en källare, och des av hon blifvit illa vårdad och under sitt vistande hos Wennersten ådragit sig sjuklighet, till bestyrkande hvaraf Lönnberg ingaf en attest, så lydande: Flickan Lisa Oisdotter, hvilken af den starka köl den uti dessa dagar fätt sina knän svullna och bläåfrusna, bör tills vidare hålla sig inne uti varma rum, så vida hon icke för framtiden skall få giktvärk och strama knän, hvilket intygas af-J. Nybleus. M. Dr. Stockholm d. 42 Jan. 1844. Curator ad litem Haulfman bestred allt afseende ä berörde attest, under förmälan, att Lisa, som uti mamsell Wennerstens bod biträdde vid försälj.ingen, väl kunde hafva lidit något af den nu inträffade starka sölden, men ingalunda blifvit af Wennersten miss-: jårdad. För Lisas hörande ujpskjöts målet till påföljande lag, den 43 Januari, då Li-a på gifven anledning fördarade, att hon vid det öfverklagade tillfället blitvit emot sin vilja med våld förd ifrån mamsell Wennertens salubod; att Lisa icke hade något att klaga öfjer den behandling hon hos Wennersten åtnjutit eler hos henne lidit någon nöd, men att Lisa ansäg