framför de qväkaresamfund jag besökte. Övinnörnaå
äro bättre klädda och af ett friskare och lifligare ut-
seende; men ty värr lära de ej vara mycket klokare.
Herr Rapp utöfvar ett oinskränkt välde öfver sina
anhängare. De få ej lära något avnat språk än ty-
ska; allt umgänge med fremlingar är förbudet. Ö-
veruppsynisgsmannen jakttager i detta afseende den
strängaste vaksamhet. Den som vill bli medlem af
sällskapet, måste förut geromgå ett så kalladt tjenst-
år. Förestingarne tala mycket om sin farhåga, att få
att göra med unga menniskor, hvilka ej äro till-
räckligt stadgade., hvilket med andra ord vill säga:
sick? nog undergifna.
Jag var nyfiken att se, huru det gick till att
fersbundra personer kunde hålas i undergivenhet för
en endas vilja. Herr Rapp tyckes taga saken helt
enkelt: han gör nemligen allt för att hålla sitt folk i
okunnicket och ingifva dem fåfänga. Han drifver be-
ständigt den satsen, att de hava företräde framför
håla den övriga menskligheten; till slut tro de det
fullkoml!ist, liksom att hela deras salighet ligger i bans
händer. Att börja med, kände jag så väl för rappi-
ster som dansande qväkare en viss vördnad, i an-
ledning af den sjelfförsakelse och sjelibeherrskning
genom bhviket. det blef möjligt för de förre att af-
bålla sig fi allt umgänge med fremlingar, och för
de sodnare, att, åtminstone med ett sken af andakt,
utföra de religiösa dansöfningarna; snart nog märkte
jag, att en sådan vördnad ingalunda var på sin plats.
De känna igen motvilja för dessa egenheter: tvärt-
om sätta de sin ära i deras utöfning. Fåfängan är
den driftraft, han begagnar för att styra dem.n
Herr Rapp, som nu mera är af hög ålder, har
genom döden förlorat sin enda son. Utgången skall
visa, hvad det blir af ett sällskap, med så omätliga
rikedomar, när det en gång förlorar sitt öfverhufvud.
I närvarande skick tyckes det, utan en oinskränkt
styresman, ej kuana äga bestånd. Herr Owens för-
slag att ingå på den grundsatsvidriga inrättning.
f
som vi kalla äktenskap, väcker endast åtlöje. Önsk-
ligt vore om de, med bibehållande af gemensam egen-
dom, funne sig i denna förändring, hvaraf förbättring
i ungdomens u-pfostran skulle bli första följden. Så-
dan är den avikelse, som ligger till grund för ett:
samfund, stiftadt ej långt från Economy af några a
sällskapets fordoa medlemmar, hvilka lockades till
affall af grefve Leon: en fremling, hvilken om herr
Bapp utspridde lika många sanningar, som osannin-
gar om siv sjelf. Man har skäl att beklaga, att gref-
ve Leon var en bedragare, ty han öppnade visserli-
gen folkets ögon för många sanningar, och skulle haf-
wa uträttat allt hvad som behöfts, om han varit he-
derlig karl. Han lockade sjuttio personer från säll-
skapet och förmådde dem att fordra sina andelar af
den gemessamma egendomen af herr Rapp; då denne
afslog deras begäran, börjades en process mot ho-
nom, ty i hans namn är hela anläggningen inköpt.
Advokater oe tillvägabragte en förlikning, genom hvil-
ken herr Ropp förband sig att utbetala en summa af
420.000 soltlars, hvilken överlemnades åt grefve Leon.
Denne försvann sedan med nästan hela beloppet och
dog någon tid derefter i Texas, hvarest så många
bans gelikar ligga begrafna. För återstoden af kapi-
talet köptes en sträcka jord, be!ägen midt emot Bea-
ver, bredvid Ohiofloden; dessa sjuttio personer lefva
och hushålla nu tillsammans. Aktenskapet är hos
dem åter avtaget; många amerikanare hafva ingått i
förbundet ; tiden skall visa, huru företaget kommer att
lycka-.n
Ehuru medlemmarne af dessa, till sin beskaffen
het så högst egna sällskaper ingalunda äro de enda
hos hvicka man finner egendomsherro och arbetarer
förenade i en person, så innehåller denna förening
hos dem så många egenheter, att den med skäl kar
anses som en länk mellan egendomsherrp, om hvilket
vi redan talat, och jordbrukaren, till hvilken vi nm
komma.n
— mmm se