4 2 fort någongång, troligen af misstag, en skymt af sådant oberoende och försvar för rättvisan kunvat visa sig, och någon annan tidning med beröm anmärkt detta sållsynta fenomen, har Biet nästan alltid genast varit färdigt, att afbedja ett sådant sjelfsvåld genom förklarande, att det nändrat öfvertygelsen. Detta bevisas bäst af sjelfva de exempel, dem Biet med mycken möda framletat, för att besvara A tonbladets fråga: när det någon sin vågat en anmärkning emot de maktegande? och Fvilka vi skola i korthet genomgå. 7 i (Forts. följer.) — Herr —x— i Dagligt Allehanda för i dag har, i det s. k. måndagsbrefvet, som alltid är en af de intressantaste artiklarne i D. A., yttrat om Aftonbladet något, som tarfvar en liten anmärkning. Deraf, att Aftonbladets Red. i Lördags förklarade sig med nöje införa en der befintlig artikel om bulletinernax, slutar D. A., att Aftonbladets Red. väl måtte anse sig hafva erkänt, att den förut baft orätt, att jurare in verba Minerve. Häruti ligga tvänne små misstag. Altonbladet har nembgen fcke ansett sig hafva haft orätt, emedan det ej behöft det, och A!ttonbladet numquam juravit in verba Minerva. (Vi hoppas det ursäktas, att vi svara herr —X— i den sista punkten hka lärdt som han yttrat sig, på latin.) Men Aftonbladet bar funnit en del at Minervas anmärkninzar ganska riktiga och reproducerade dem derföre, och i den delen är vår tanka oförändrad. Herr —x— har förmodligen förbisett en så lydande mening i förra Tisdagens Aftonblad, som visar tydligt huru mycket Aitonbladet deltagit i anmärkningarna: Vi inse visserligen billigheten deraf, att, allmänheten, ehuru ,mycket den intresserar sig alt få veta så noggrannt som möjligt, huru det är med Konungen, vicke kan fordra, att Konungens lifmedikus skall upptaga någon större del af sin tid med en deptaljerad redogörelse — —; men några ords tillägg kunde vara tillräckliga att göra berättelserna vida tydligare. Nu deremot, ehuru det står, att Konungen varit mer eiler mindre redig och !eberfri, har det blott en enda gång förmälts, huruvida Hans Maj:t kunnat tala, röra sig i sängen, 9. S Vv., och detta vore väl ej för mycket besärdt att få veta.n Det enda, hvaruti Aftonbladet möjligen sträckt sin begäran för långt, och hvari vi kunna bafva orätt, är, att det en annan dag i viss mån äfven deltagit i anmärkningen deröfver, att bul:etinerna ej närmare angåfvo sjukdomens medicinska karakter, och i det afseendet erkänne vi, att artikeln i Lördagsbladet gifvit goda skäl för en motsatt åsigt. Deremot förblifve vi vid den tavken, att då bulletinernas hela ändamål är, att all!mänheten skall få veta huru det står till med Konunzen, så kunde något deri få inflyta om, huru det står till med krafterna. Man kan vara redig och feberfri likaväl vid dödsstunden som under ett konvalescent eller friskt tillstånd; likaså kan man i båda fallen förtära något stärkande födan. Sådana underrättelser lemna derföre rum för den allra största ovisshet. Men om det t. ex. heter: Patienten har i dag kunnat sitta uppe i sängen så och så många timmar och tala med full sinnesstyrka; eller: patienten har i dag varit ieberfri, men mycket matt, så att han endast med svårighet kunnat röra sig och blott yttrat några ord med svag röst, så kan man deraf bilda sig ett totalomdöme om sjukdomen, och sådana underrättelser kunna icke kompromettera TIäkaren; han ställer icke derizenom något boro-kop angående lif eller död. Så mycket är det derföre som Aftonbladet tror, att allmänheten kunnat och ännu: kan hafva rätt att begära. För öfrigt torde efterföljande reflexion i Herr —x:s bref kunna anses såsom det mest obestridliga och träffande, som blifvit sagdt öfver H. M:s sjukdom: ,Hvad eljest Konungens sjukdom beträffar, så är den, som du ser, visst icke ännu öfverstånden, så att den Höge patienten kan med visshet anses utan all fara; dock bör man hoppas det bästan. M—HEE nn