4
2
fort någongång, troligen af misstag, en skymt af
sådant oberoende och försvar för rättvisan kun-
vat visa sig, och någon annan tidning med be-
röm anmärkt detta sållsynta fenomen, har Biet
nästan alltid genast varit färdigt, att afbedja ett
sådant sjelfsvåld genom förklarande, att det nän-
drat öfvertygelsen. Detta bevisas bäst af sjelfva de
exempel, dem Biet med mycken möda framletat,
för att besvara A tonbladets fråga: när det någon
sin vågat en anmärkning emot de maktegande?
och Fvilka vi skola i korthet genomgå.
7 i (Forts. följer.)
— Herr —x— i Dagligt Allehanda för i dag
har, i det s. k. måndagsbrefvet, som alltid är en
af de intressantaste artiklarne i D. A., yttrat om
Aftonbladet något, som tarfvar en liten anmärk-
ning. Deraf, att Aftonbladets Red. i Lördags för-
klarade sig med nöje införa en der befintlig ar-
tikel om bulletinernax, slutar D. A., att Afton-
bladets Red. väl måtte anse sig hafva erkänt,
att den förut baft orätt, att jurare in verba Mi-
nerve. Häruti ligga tvänne små misstag. Al-
tonbladet har nembgen fcke ansett sig hafva haft
orätt, emedan det ej behöft det, och A!ttonbladet
numquam juravit in verba Minerva. (Vi hop-
pas det ursäktas, att vi svara herr —X— i den
sista punkten hka lärdt som han yttrat sig, på
latin.) Men Aftonbladet bar funnit en del at
Minervas anmärkninzar ganska riktiga och repro-
ducerade dem derföre, och i den delen är vår
tanka oförändrad. Herr —x— har förmodligen
förbisett en så lydande mening i förra Tisdagens
Aftonblad, som visar tydligt huru mycket Aiton-
bladet deltagit i anmärkningarna: Vi inse visser-
ligen billigheten deraf, att, allmänheten, ehuru
,mycket den intresserar sig alt få veta så nog-
grannt som möjligt, huru det är med Konungen,
vicke kan fordra, att Konungens lifmedikus skall
upptaga någon större del af sin tid med en de-
ptaljerad redogörelse — —; men några ords til-
lägg kunde vara tillräckliga att göra berättelserna
vida tydligare. Nu deremot, ehuru det står, att
Konungen varit mer eiler mindre redig och !e-
berfri, har det blott en enda gång förmälts, huru-
vida Hans Maj:t kunnat tala, röra sig i sängen,
9. S Vv., och detta vore väl ej för mycket be-
särdt att få veta.n
Det enda, hvaruti Aftonbladet möjligen sträckt
sin begäran för långt, och hvari vi kunna bafva
orätt, är, att det en annan dag i viss mån äfven
deltagit i anmärkningen deröfver, att bul:etinerna
ej närmare angåfvo sjukdomens medicinska karak-
ter, och i det afseendet erkänne vi, att artikeln
i Lördagsbladet gifvit goda skäl för en motsatt
åsigt. Deremot förblifve vi vid den tavken, att
då bulletinernas hela ändamål är, att all!mänheten
skall få veta huru det står till med Konunzen,
så kunde något deri få inflyta om, huru det står
till med krafterna. Man kan vara redig och fe-
berfri likaväl vid dödsstunden som under ett
konvalescent eller friskt tillstånd; likaså kan man
i båda fallen förtära något stärkande födan. Så-
dana underrättelser lemna derföre rum för den
allra största ovisshet. Men om det t. ex. heter:
Patienten har i dag kunnat sitta uppe i sängen
så och så många timmar och tala med full sin-
nesstyrka; eller: patienten har i dag varit ieber-
fri, men mycket matt, så att han endast med
svårighet kunnat röra sig och blott yttrat
några ord med svag röst, så kan man deraf bilda
sig ett totalomdöme om sjukdomen, och sådana
underrättelser kunna icke kompromettera TIäka-
ren; han ställer icke derizenom något boro-kop
angående lif eller död. Så mycket är det der-
före som Aftonbladet tror, att allmänheten kun-
nat och ännu: kan hafva rätt att begära.
För öfrigt torde efterföljande reflexion i Herr
—x:s bref kunna anses såsom det mest obe-
stridliga och träffande, som blifvit sagdt öfver
H. M:s sjukdom: ,Hvad eljest Konungens sjuk-
dom beträffar, så är den, som du ser, visst icke
ännu öfverstånden, så att den Höge patienten kan
med visshet anses utan all fara; dock bör man
hoppas det bästan.
M—HEE nn