— Red. fäster med nöje läsarens uppmärksam het på nedanstående insända, visserligen mnågo skarpa, men välförtjenta tillrättavisning af ett ser. deles märkvärdigt prof på intolerans och råhe uti andeliga ämnen. I Nordisk Kyrkotidning JM 25, pag. 288, fö. rekommer under rubrik: Afl. biskop Lundblads minnesvård, följande: Att afl. biskop Lundblad i Skara var en lärd allvarig och ordningsälskande man, derom är blott en röst; men också vet hvar och en, att han, med bibebållande af Lutherska namnet och oaktadt embetsed och offentlig bekännelse, likväl i sin tro icke allenast hemligen var den Svedenborgska villfarelsen tillgifven, utan ock offentligen lärde densamma, hvaraf hans skrifter bära tydliga spår. Icke destomindre har Skara stifts presterskap beslutat uppförandet: af en minnesvård öfver honom. Ibland detta presterskap torde dock väl finnas några, som vid kontribuerandet härtill mött betydliga inkast af samvetet, ty hvad innebär en sådan ärebetygelse annat än ett godkännande af villfarelsen? Annorlunda bandlade den äldsta apostoliska kyrkan, som dock borde vara ett ped och en förebild för kyrkan i alla tider. Gjorfö sig någon biskop, bresbyter eller diakonus då känd r irrlärighet och kätteri, så vardt han excommunicerad och utesluten ur kyrkans gemenskap. Nu åter bg man åt dem ärestoder! Huru hafva icke ti re förändrats! Antingen hafver således den äldAe yrkan handlat orätt, eller ock är det presterskap allet, som så hedrar män, hvilkas lära står i strid med. Christi evangelium. Det hårda omdöme och den lömska smädelse, Redaktionen af ofvannämnde tidning, i den här örekommande uppsats, så oförtjent låter vederaras ech hvila öfver afl. biskop Lundblads min-Å