— Red. fäster med nöje läsarens uppmärksam
het på nedanstående insända, visserligen mnågo
skarpa, men välförtjenta tillrättavisning af ett ser.
deles märkvärdigt prof på intolerans och råhe
uti andeliga ämnen.
I Nordisk Kyrkotidning JM 25, pag. 288, fö.
rekommer under rubrik: Afl. biskop Lundblads
minnesvård, följande:
Att afl. biskop Lundblad i Skara var en lärd
allvarig och ordningsälskande man, derom är blott en
röst; men också vet hvar och en, att han, med bi-
bebållande af Lutherska namnet och oaktadt embets-
ed och offentlig bekännelse, likväl i sin tro icke al-
lenast hemligen var den Svedenborgska villfarelsen
tillgifven, utan ock offentligen lärde densamma, hvar-
af hans skrifter bära tydliga spår. Icke destomindre
har Skara stifts presterskap beslutat uppförandet: af
en minnesvård öfver honom. Ibland detta prester-
skap torde dock väl finnas några, som vid kontribue-
randet härtill mött betydliga inkast af samvetet, ty
hvad innebär en sådan ärebetygelse annat än ett god-
kännande af villfarelsen? Annorlunda bandlade den
äldsta apostoliska kyrkan, som dock borde vara ett
ped och en förebild för kyrkan i alla tider. Gjor-
fö sig någon biskop, bresbyter eller diakonus då känd
r irrlärighet och kätteri, så vardt han excommuni-
cerad och utesluten ur kyrkans gemenskap. Nu åter
bg man åt dem ärestoder! Huru hafva icke
ti re förändrats! Antingen hafver således den äld-
Ae yrkan handlat orätt, eller ock är det presterskap
allet, som så hedrar män, hvilkas lära står i strid
med. Christi evangelium.
Det hårda omdöme och den lömska smädelse,
Redaktionen af ofvannämnde tidning, i den här
örekommande uppsats, så oförtjent låter veder-
aras ech hvila öfver afl. biskop Lundblads min-Å