jag i de systematiska sjukdomsböckerna ej funnit
något namn, som passar för denna attack. Men
man vill ändå prompt hafva ett namn, annars
dömer man mig af med hela min läkareära. Nå
väll Ins. har redan uttalat det hvarmed han lå-
ter sig nöja, och hvarmed han vågar tro att den
vördade allmänheten äfven nu kan åtnöja sig, un-
der försäkran att det är ett ganska betänkligt till-
stånd, som dermed afses, änskönt namnet är svenskt,
nemligen blodtryckning på hjernan. Vill man å-
ter hafva något begrepp om saken, så skall Ins.
tjena med den enkla förklaring, som tillfredsstältt
bonom. Hos ålderstigne personer inträffar lätt ef-
ter häftiga sinnesrörelser, öfverflöd i mat och
dryck m. m., att blodet med våldsamhet rusar
till hufvudet (i mitt fall uppgafs sorg och vrede
hafva föregått); bjernan, medelpunkten för allt
både kropps- och själslif, lider deraf ett ovanligt
tryck; ej mindre själsnärvaron, än rörelseförmå-
gan med flera funktioner störas eller delvis upp-
bälvas; deraf yrsel, vanmakt, domning, för-
svårad respiration, och, om det går till ut-
gjutning af blod i hjernans substans eller ca-
viteter (slag — apoplexia — hemorrhagia cerebri),
lamhet eller död. Till denna sista ytterlighet
kom det dock icke här, emedan, som det vill
synas, åderlåtrningen kom i rält tid att minska
blodmassan och dess hotande tryck på bjernan;
hvilket tryck likväl varit starkt nog att fram-
kalla en fortfarande sjuklig retning, hvaraf feber
och yrsel uppstod, och ändtligen, när Ins. såg lä-
kekonsten föga båta, och nästan uppgilfvit allt
hepp om den sjukes vederfående, kom naturen
till oförmodad hjelp med sin undergörande kraft,
genom en af dessa mindre vanliga, dock ej heller
så sällsynta kastningar (metastaser), hvarigenom ett
allmänt lidande af betänklig art liksom concentrerar
sig i en enda punkt (här en abscess i ena benet)
och uttönmer sig genom en lokal åkomma... Hvad
del åderlåtningen och den öfriga behandlingen,
som :Ins. tror, enligt rationela grunder verkstäldt,
haft i tillfriskningen, lemnas ; sitt värde, men
det är mer än sannolikt, att om metastasen ute-
blifvit och affektionen åt bjernan fortfarit, så hade
patienten aflidit, om än TIns. baft Hrr lifmedici,
eiler den, som af Freja auses för mer än de, till
bjelp. — Man :torde häraf kunna inse, dels-att
läkaren kan begripa och rätt bebandla en sjuk-
domsattack, änskönt han icke alltid har tillhands
ett Namn, och dels att underkurer kunna ske,
NB. genom den allsmäktiga naturens hand, äfven
sedan läkarens förmåga är uttömd, och hans prak-
tiska blick ej mera varsnar en stråle af hopp.
:Man ondgöres på H. M:ts läkare för det de-icke
varit nog omständliga i sin sjukbeskrifning, och intet
meddelat om bebandlingen. Hvad det första an-
går, så tyckes åtminstone tid ejböra hafva sak-
nats, att tillfredsställa detta allmänhetens begär
efter mer, hvilket dock svårligen skulle bidragit
att lugna sinnena; hvad det sednoare beträffar, är
allmänheten säkert bäst betjenad dermed, att de-
taljerne af de medicinska och öfriga åtgärderna
blifvit utelemnade.
äns. förmodar dock, att det insynnerhetinquie-
terat Hrr publicister, att man icke yttrat någon
förmodan om sjukdomens utgång. Det hade de
visserligen -kanrnat göra; men då de haft betänk-
lighet dervid, så hyser Ias. deremot ingen -sådan,
emedan han tilltror sig att med samma säkerhet
proegnosticera, nemligen att sjukdomen antingen
ölvergår i helsa, fortfarande : sjuklighet eller död.
Men om ingen blir lugmad af en sådan prognos,
så är ej mödan värdt att efterfråga någon; ty
någen annan afgifver ingen klok läkare i så vig-
tiga fall. Huru mycket läkarne hoppats, det sy-
nes tillräckligt för den, som vill se. Ins. har
endast uti ett JM af Sv. Biet funnit tillståndet
tillfredsställande.
Hvarför Svenska Minerva :och Freja slagit sig
på att skymfa :Hrr lifmedici, begriper Ins. icke;
ty han har aldrig hört något tvifvel anföras mot
dessa Hrrs kunskaper och skicklighet som läkare,
eller oförvitlighet som män. Det tycks ock, som
skulle man snarare böra tro, att de läkare, som
några decennier utan tadel bestridt det Kongl.
Husets läkarevård, ega och förtjena ej mindre .de
kongl. personernas, än allmänhetens förtroende.
Men cbikanen är gifven, ech packet jublar, .det
ir finessen och hela vinsten af denna politik.
Minerva suckar ock öfver, alt blott en praktise-
ande läkare blifvit tillkallad, liksom vore hon
jell. minst en titulär-lifmedikus, som ansåg sig
örbigången vid ett så lysande tillfälle. Två tjenst-
örande Nfmedici, jemte öfverkirurger och öfver-
ikaren vid K. Serafimerlasarettet, summa 4 lä-
are, tyckas väl böra medhinra en sjuk persons
ehandling. Det skulle vara roligt höra hur Sv.
finecva bevisar att öfverkirurgen vid Kongl.
asarettet icke är praktiserande läkare, änskönt
an både i afseende på tjenstebefattning och i sitl
hfl. IA AM . PN RE a RR