att ganska svåra obehag häraf kunna uppstå är
klart icke blott deraf att hvar och en, som har
något andragande hos Regeringen, behöfver få
sin sak afgjord så snart som möjligt, utan ser-
skildt och isynnerhet deraf, att, såsom hvar
och en finner, sådana allmänna ärender kunna fö-
rekomma, hvilka röra t. ex. sjöfarten för en in-
stundande årstid, försvarsverket, allmänna arbets-
företag, helsovården m. m., hvilka alldeles icke
tåla något uppskof. Af denna anledning blir det
utan tvifvel i allmänhet af yttersta vigt, att vid
en instundande riksdag antingen få en förändring
i det nuvarande stadgandet eller ock serskildt
reglera, huru det under en Konungen påkom-
mande sjukdom skall förhållas, intilldess det Nor-
ska Statsrådet hinner hitkomma.
Som imediertid ingenting för närvarande finnes
föreskrifvet härom, så måste det blifva en dub-
bel pligt för Konungens rådgifvare härstädes, att,
såvida icke läkarne kunna gifva en bestämd för-
klaring. att Konungens helsa innan kort åter kan
anses vara återställd, anmoda de Norske Statsrå-
derne, att begifva sig till Stockholm, och göra
detta i så god tid, att icke något längre inter-
regnum må uppstå till men för det allmänna.
EERO
— Den anmärkningsvärda skillnaden emellan
tonen i Norge och i Sverge, isynnerhet vid uni-
versiteterne, visade sig den 26 dennes, då uni-
versitetet i Christiania firade sin vanliga fest å
storthingssalen: Hr professor Munch höll nemli-
gen dervid ett tal om — de fördelar, Norge för
sin del må anses hafva skördat af franska re-
volutionen. Det finnes visserligen ingen i Sve-
rige, lika litet som i Norge, som enskildt gör nå-
gon bemlighet af sin öfvertygelse, att nämnde re-
volution tillskyndat och tillskyndar folken stora
fördelar; men det officiella skrymteri, hvars iakt-
tagande systemet här i landet ålagt alla statens
myndigheter, gör det nära nog otänkbart, att ett
sådant ämne, som det nyssnämnde, skulle kunna
offentligen afhandlas vid våra universiteter, aldra-
minst på en kunglig födelsedag. Icke mindre
märkvärdigt lärer det förefalla, att professor Munch
i berörde tal framställde Konungen, såsom en re-
presentant af ifrågavarande revolution, och derifrån
hos honom härledde icke blett förakt för mili-
tärvälde och legitimiteten, utan ock en böjelse
att göra afseende på folkviljan,. I Norge, der
man hemtar sina föreställningar om konungamak-
ten från grundlagens bestämmelser derom och
från folkets makt att gifva dessa bestämmelser
verklighet, kan det gå an att göra en sådan fram-
ställning om Konungens person; men här i Sve-
rige skulle ett försök att påbörda Konungen fran-
ska revolutionens grundsatser, icke blott stöta mot
all erfarenhet, utan ock sannolikt betraktas som
det lasteligaste tal mot Konungens person, våra
devuerade någonsin kunde upptänka.
fn o—