jrär, som våldsverkarne begagnat, af hvilka den en
var afslagen. i
Den 7 Mars 1842 börjades vid Lahne häradsrät
ransakningen om ifrågavarande rån. Peter Ström oc
Magnus Olsson hade blifvit häktade och inställdes. —
Målet uppskjöts till d. 30 Mars, för att då behandla
i sammanhang med ett annat från d. 22 förutgångne
Januari uppskjutet mål, rörande väckt åtal emot Pe
ter Ström, för det han d. 27 November 4844 skull
hafva å landsvägen vid hemmanet Kållebråten frä
bonden Anders Elofsson på Lunden stulit en fjerde
dels tunna salt uti en större Dy säck, samt deri för.
varade fyra stycken fiskar.
Den 30 Mars inställdes ånyo Peter Ström och Mag
nus Olsson, äfvensom Johannes Arvidsson, hvilken un
der tiden blifvit gripen och häktad, hvarjemte Magnus
Olssons; föräldrar, hemmansåboen Olof Olsson oci
Anna Börjesdotter, hvilka på goda skäl ansågos hafy:
någon delaktighet i rånet på Nyröd, blifvit kallade
Ströms hustru, Inger Christensdotter, inställde sig fri
villigt.
Det upplystes att Lars Nilsson förut varit två gån.
ger straffad för stöld, att Magnus Olsson och Johan.
nes Arvidsson en gång hvardera varit straffade för
dylikt brott, den sistnamnde dessutom för snatteri
samt att Ström, Olof Olsson och Anna Börjesdotter
väl icke lidit straff för någon förbrytelse, men i all-
mänhet varit mindre väl kände. Inger Christensdot-
ters frejd var deremot oklandrad. :
De tilltalade förklarade att de voro fullkomligt o-
skyldige. :
Sedan soldaten Olaus Skräll och flickan Johanna
Larsdetter aflagt sina vittnesmål, hördes en korporal
vid namn Fält, hvilken berättåde, att han, som bivi-
stat liqvidationsmöte i Uddevalla stad, och under
hemvägen besökte Peter Ströms hus, omkring klockan
41 på aftoneh d. 44 Februari, icke träffade Ström
hemma, men väl hans hustru, som på vitt:ets fråga
uppgaf, att hennes man var på arbete hos sin bror,
Anders Ström i Kållebråtenr, men att, sedan vittnet
uttryckt sin förundran deröfver, att Ström, såsom bo-
ende nära Kåällebråten icke gick hem om qvällen och
frågat om icke vittnet kunde invänta hans återkomst,
hustru Inger Christensdotter svarade, att fan visste
om kan nånsin komme hem: mera, eller om han icke
blefve om natten thjelskjulen, emedan han var ute
på rof, och yttrade derjemte, att ban alldeles blifvit
rasande detta år att stjäla, hvarifrån han, oaktadt
hennes böner och varningar, icke kunnat afhålla sig.
Hemmansägaren Anders Olsson hade samma qväll.
som rånet föröfvades, hört folk tala och hvissla uti
hans skog, sedan det blifvit mörkt, men han såg in-
gen, och kände icke målet eller ljudet. Anders Ols-
sons skog låg i den väg, som 1eder till Nyröd.
Inger Christensdotter erkände sanningsenligheten af
korporalen Fälts vittnesmål. Hennes :man hade den
14 Februari icke varit på arbete, utan vistats hem-
ma hela. dagen. I skymningen begaf han sig hem-
ifrån till Kållebråten, der, efter hans uppgift, några
hos Olof Olsson funnos, som väntade på honom, af
hvilka han namngaf Lars Nilsson i Rålseröd, men icke
de öfrige. Infallande i en ångerfull gråt förklarade
Inger vidare, att hon af fruktan för mannens tillsägel-
ser, hot, och befarade, förr visade svåra och våldsamma
behandling, icke vågat, så länge han var på fri fot
eller hade utsigt att komma:på en sådan, cmtala
hvad bon om rånet kände, eller framlemna hvad hon
emottagit till vårdande; att hon likväl, sedan Ström
blifvit häktad, undanhållit både pehningar och varor
för de försök, som blifvit gjorda till förskingring af
samma, på det att det rånade, som fallit på hennes
mans lott och blifvit henne lemnadt, måtte komma
till rätta ägaren; att sedan hennes man flyttat till
Svenseröd och kommit i närhet och umgänge med
Olof Olsson på Kållebråten och ihans söner, bar han
bifvit på det högsta vilseförd och benägen till tjuf-
nadsbrott, hvarifrån Inger på det ömmaste varnat sin
man, gråtande och bönfaltande bedt honem afvända
från så fridsstörande och för honom sjelf farliga åt-
gärder; men för hvilket allt han blifvit känslolös? —
Uppsåtet att stjäla från Nils Andersson på Nyröd var
— efter Ingers uppgift — icke något nytt påund,
utan en för längre tid sedan beslutad och påtänkt
gerning. Redan föregående årets höst, något före
Jul, hade Magnus Olsson en gång kommit till Ström
och talat med bonom i hemlighet; de hade derefter
sått bort tillsammans. Sederwera fick hon veta af
in man, att de varit på Nyröd., för att stjäla hos
Nils Andersson, men att företaget misslyckats, eme-
lan der varit lekstuga i granskapet, så att de måste
stå från sin föresats, af fruktan att blifva röjda.
Jå Ström, morgonen efter rånets föröfvande på Ny-
öd, hemkom, berättade han för Inger huru dermed
illgått. Planen hade blifvit uppgjord af Magnus Ols-
on. Söndagen den 43 Februari besökte konom Jo-
annes Arvidsson och Lars Nilsson, hvilka uppehöllo
ig hos honom hela den dagen ochäfven den påföljande
Måndagen, då Ström om aftonen äfven gick dit.
ström medförde icke vid sin återkomst, efter rånets
öröfvande, någon egendom, ej .heller märkte Inger,
tt han var svärtad i ansigtet och såg icke några
lodfläckar på hans kläder. Fram på dagen kom
Magnus Olsson till Peter Ström i hans hem, och lem-
ade honom kontant 21 Rdr 24 sk. Rgs, dels sedlar,
ill det mesta, och dels i kopparmynt, dervid, sedan
fagnus Olsson redogjort för fördelningen af de stul-
ia penningarne och lösegendomen, han yttrade: djef-.
ulen i mig, det var någon synd, emedan vi ha stu-!
fn Ag a TS a a RR RER TR ER