för de försök, hvilka blifvit gjorda till förskingring
samma, på det att det rånade som fallit på henne
mans lott och blifvit henne lemnadt, måtte åter kom
ma till rätta ägaren; se der det romantiska i saken
hvilken för örigt är allvarsam nog!
Den 144 Febr. 41842, kl. omkring 40 på aftonen
ankommo till soldaten Olaus Skrälls bostad på tor
pet Myrekasen under Fagerhult följande fyra perso
ner: Förpantningsinnehafvaren Petcr Johansson Strön
från Kärrekas under Svenseröd, hemmasonen Magnu
Olsson från Kållebråten, samt lösdrifvarne Johanne
Arvidsson och Lars Nilsson från Rålseröd. De had
hvar sina staf af träd i banden, och voro svärtade
ansigtet. Ström inträdde först, och, sedan han er
hål!it underrättelse att Skräll var ensam hemma, in
kallade han de öfrige, hvilka imedlertid stadnat utan
för. Ström framställde derpå den frågan, huruvid
Skräll vore hugad att följa med dem ut, för att skaff
pengar, i hvilken fråga äfven de andra förenade sig
och försäkrade, att de ej skulle gå förgäfves, emedai
de hade sig med visshet bekant hvad penningar fur
nos, utan att de likväl bestämde stället hvarest. Mer
som Skräll, ehuru de ej tydligare uttryckte sig, trod
de sig förstå det frågan vore om att stjäla, vägrade
han genast att göra dem sällskap, under förevändning
för att ej stöta dem för hufvudet eller ingilva miss
troende, att han icke, då hans far och mor voro bor
ta, kunde lemna huset utan tillsyn; men det föll ho.
nom i detsamma in att söka, om möjligt, få reda på
hvart de skulle taga vägen, hvadan han, så snart de
aflägsnat sig, försigtigt gick utom huset, för att ob.
servera hvilken väg de togo. Då han pu såg den
styra kosan nedåt landsvägen, fick han hastigt det in:
fallet att följa dem på spåren, hvilket i början ej vai
hans föresatts. Han riglade dörren, och begaf sig
tyst och obemärkt efter dem. Då de hunnit til
landsvägen passerades Fagerhults bro, och ett litet
stycke nedanföre densamma togs vägen öfver ett gär-
de till böger. Gången fortsattes en god stund, hvar-
under Lanneröd passerades, och gjordes ändtligen
hallt vid Nils Anderssons hus i Nyröd. Skräll hade
under hela vägen hållit sig på något afstånd från de
fyra vandringsmännen, men skyndade nu en liten om-
väg, och tog plats bakom några trän, helt nära hu-
sets södra gafvel. Just som Skräll hunnit dit, hörde
han en fönsterruta klinga. Lars Nilsson, hvilken ha-
de vantar på händerna, krossade den, och banade
sig sålunda en ingång i huset, dit först han, och se-
dan Johannes Arvidsson och Lars Nilsson inkröpo. Mag-
nus Olsson blef utanför stående på vakt.
En ung flicka, ZJobanna Larsdotter, som om qväl-
len hade medföljt Nils Anderssons hustru hem, och
Varit liggande der öfver natten, blef vittne till det
uppträde, som nu följde. Sedan bon en stund hvilat
och insomnat, vaknade hon förskräckt i det ögonblick,
då fönstret inslogs, och såg trenne personer, sotade i an-
sigtet, inkomma genom fönstret. Nils Andersson, som
uppreste sig ur sängen och ville värja sitt, erhöll fle-
ra slag af vållsverkarnes medhafde påkar. Derefter
:upptände de ljus, hvilket hölls af Ström, som var min-
dre svärtad i ansigtet än de öfriga. Johanna, som
förut noga kände Ström, kunde äfven nu, ehuru upp-
skrämd hon var, igenkänna honom. Sedan våldsverkar-
ne pockande anmanat Nils Andersson att uppgifva
hvar han hade sina penningar, slogo de honom ytter-
ligare, så att han blef mycket blodig. Flera gänger
bad han dem att blifva förskonad till lifvet. Under
det de misshandlade -honom uppgaf han starka jem-
merrop, som dock småningom aftogo, tills han slutli-
gen alldeles tystnade. Sedan kastade de honom upp
i sängen samt ropade till den utanför buset stående
kamraten, att han skulle lemna dem en yxa, hvilken
de genast erhöllo. Lars Nilsson vände upp och ner
på en i rummet stående kista, slog sönder dess bot-
ten, och uttog ur kistan en så kallad penningelådan.;
derefter upplyfte han locket på en annan kista, och
tog derur en hvit -sbawl äfvensom -ett barkadt kalf-
skinn. De tilgripna sakerna skickades ut genom fön-
stret och emottogos af Magnus Olsson. Ström och
Lars Nilsson begåfvo sig sedan upp på loftet, der de
annamade hvad de kunde öfverkomma. Johannes
Arvidsson stod imediertid qvar, i rummet, beväpnad
med en stor knif, hvilken de andre rånarne tillsagt
honom att genast sätta uti Nils Andersson, i fall den-
ne rörde sig. Arvidsson framkom under rånet till
Nils Anderssons hustru, och urskuldade sig för delak-
tigheten deruti, dermed, att han nyligen brödlös hade
sluppit utur häktet. Flera gånger öppnade han på
stugudörren och frågade: hvad lider det? derå sva-
rades: vi draga.
Sedan rånarne inkommit i huset, hörde soldaten
Skräll från sitt gömställe, att föra slagutdelades samt
att Nils Andersson jemrade sig, och såg, genom den
öppna fönsterluften, sedan ljus blifvit påtändt, påkar
svängas i luften. Men sedan straxt derpå inifrån rum-
met ropats att fönsterluckorna skulle stängas, hvilket
verkställdes af den utanför huset posterade Magnus
Olsson, såg Skräll intet vidare af uppträdet och hör-
le blott. ett oredigt sorl af röster, tills de trenne rå-
narne utkommo från huset. Tvenne af dem hade då
hvar sitt större bylte på ryggen att bära. Sedan Mag-
nus Olsson sällat sig till dem, togo alla fyra hastigt
flykten. i j
Personer, som dagen efter rånet besökte Nils An-
dersson, funno honom ligga flytande i blod uti sin
äng, och med ett utseende, som om han ej skolat
efva till qvällen. Blod var stänkt uppåt väggen och
Då sängomhänget; på golfvet lågo tvenne af de stö-
m—
tt vara on avighak ME Kr RV