Detta är det hufvudsakliga af hvad svenska
nationen väntar att se undvikas; hvad som bör
göras, är ett oändligen lårgt kapitel, hvars hulf-
vudpunkter vi flerestädes antydt. Men, såsom
vi sagt, till en början är nationen temligen belå-
ten med de negativa tecknen af god vilja; till
en början utgör detta framtidsplanerna,. Gå de
i fullbordan, ser folket åtminstone en god vilja
dertill, så kommer säkert den nu varande oppo-
sitionen genast i en annan ställning till styrelsen).
Detta vill visst icke säga, att. de, som nu handla
såsom opposition, skulle öfvergå till förfäktare
för regeringen; men oppositionen skulle åtmin-
stone antaga en annan ton, skulle behandla miss-
tagen såsom misstag, icke såsom foster af egen-
kära drömar, afvikelserna från folkets önskan så-
som ärliga olika öfvertygelser, icke såsom ett
halsstarrigt trots.
De rättmätigaste anspråk har nationen att for-
dra, hvad vi ofvan uppräknat; och hon äger
äfven hoppas, så länge icke desto osvikligare in-
dicier visa oriktigheten deraf. Hvad angår så-
dana, som skulle af andra skäl hafva fästat sig
vid framtiden, Så äro de, i fall de finnas, visst
icke bättre än de,. som af enskilda beräkningar
fästa sig vid hvad annat .som helst. Vi för vår
ringa del känna imedlertid inga sådana framtids-
män; men det framtidsparti, som vi tro 0ss
känna, är svenska nationen; och hennes framtids-
planer äro just de, som vi sökt teckna. Hon
blifver framtidens vän och anhängare, i fall dessa
planer gå i fullbordan; men hon säger ock, med
Castilianerna: Se no, noln
Om någon skulle fråga oss, huru klokt vianse
det eviga kältet mot framtiden vara, så måste
vi svara, att vi anse det vara föga klokt. Mån-
gen har man ledt till det rätta just derigenom,
att man visat sig tro honom om det rätta; och
ingen menings-fraktion har ännu värfvat anhängare
genom att misshandla dem, hvilkas böjelser man
icke ännu tillförlitligen känner. Ofverfaller man
dem med misstydningar och stygga insinuationer
i hvarje handvändning, så kan man lätt reta dem
till fiendskap; och fiendskap mot de anfallande
öfvergår lätt till fiendskap mot de meningar, som
desse i allmänhet affichera. Det eviga hackandet
på framtiden, utgånget från politici, som Ååt-
minstone kalla sig liberala, kan således icke leda
till annat än att göra henne afvog mot allt, hvad
liberalt heter, och de måste förlåta, om man
stundom ej förmår se annat, än att detta just är
afsigten; en dylik alsigt åter fordrade besynner-
) I denna punkt äro vi ej så belåtna som för-
fattaren. Förr än handlingar ådagalägga, att op-
positionens ideer realisera sig, är väl intet upp-
hörande af oppositionen tänkbart.