dor nagot vasendilgt VvikoOr lor alt vara Stat:
man, så hemställes, om icke ett allmännare ir
gnidande af Opodeldoc i konseljen kunde vara
flera afseenden nyttigt; hvem vet, om icke er
dast saknaden af en sådan åtgärd varit Orsake
till beslutet angående de MHailändska kyrkohenm
manen?
KORRESPONDENS -ARTIKEL.
(Från Red:s egen korrespondent.)
London d. 8 Jan. I Frankrike utvecklar si
med hvarje dag regeringens syfte att tillegna si
makten, och med den utsigt till framgång, hvil
ken erbjudes af en så kallad nationalrepresenta
tions , understöd. Det är slideles samma politi
som Restaurationens och kommer att leda til
samma slut. Julidynastien har också sin kongre
gation, nemligen Doctrinärerna, som under pedan
tiska och metafysiska former dölja menskliga pas
sioner, temligen af samma halt som hos kyrkan
män. Doctrinärerna med sina hejduker, utgöran
de tillsamman det konservativa partiet, äro hof
vets stöd: de förra af enskildt intresse, de sed
nare, till en del, af räddhåga, och andra af der
servilism, som för att hvarje maktegande tar an
hängare — till dess makten går den utur hän
derna. . Juli-dynastien söker ytterligare att för
stärka sig genom allians med presterskapet, spa
rar hvarken pengar eller eftergifvenhet och yn
nestbevisningar etc., samt blottställer sig stun
dom för att reta den redan icke goda sinnes
stämningen. Sålunda, efter att hafva gynnat upp
sättandet af Moleres byst i Paris, nära Fransk:
teatern, har regeringen oförmodadt anbefallt pre
fekten och alla statens auktoriteter att afhålla si;
från att deltagr i invigningshögtidligheten. Frans
männen här tro, att derföre ingen egentlig sådar
kommer att ske. JImedlertid har denna sak väck
sådan jäsning i Paris, att börsen sjelf blifvit oro
lig. Verkan deraf är, att municipalkonseljen skic-
kat deputerade till inrikes-ministern, den de si
uppskrämt, att han lofvat befalla prefekten at
inaugurera Moligres byst, Sjelfva Franska aka-
demien har visat sig lika orolig. Grunden til
förbudet är naturligtvis afsigten att smickra pre
sterskapet genom en indirekt fördömelse af Mo.
ligre, Tartuffes författare; men man lär anse drott-
ningens bigotteri som den verkande kraft, hvil-
ken förmått kungen till detta steg, som öfver-
ljudt ogillas, äfven inom konservativ-partiet, och
som, i Paris väcker harmen, att se prestväldet så
frodas och en af staden och folket skänkt hyllning
behandlas så föraktligt. Denna tendens att smeka
presterskapet har också med sig en direkt våda,
den att hofpartiet derigenom söndrar sig, hvartill
redan starka symptomer framträda. Privilegier
och bigotteri äro gift för Fransmännen, hvilka —
vare sig al egennytta eller feghet — förr underkasta
sig despotism. Sålunda har prestalliancen redan
afvändt många anhängare från rezeringen, som, i
trots af dess högt utbasunade skicklighet, med
verklig tanklöshet handlar för att gynna de nya
vänner den söker, men aldrig kommer att vinna.
Så omtalas t. ex. att den famöse Lacordaire, en
omvänd stor syndare, som inrättar ett Dominica-
nersamfund någorstädes i Frankrike och redan,
jemte bröderna, bär denna ordens drägt, anlägger
ett kloster för densamma, oaktadt lagarna förhjuda
sådant; men regeringen blundar dertill. Också är
det tvedrägt, åtminstone rörande presternas inkräkt-
ningar och deras anfall mot statens undervisnings-
anstalter, inom sjelfva ministeren, så att sjelfva
dess förnämsta organer Journal des Debats och
la Presse ifra mot den eftergifvenhet, den slapp-
het, hvarmed katholska presterskapets bemötes,
inom hvilket för öfrigt ej heller är så alldeles enigt.
Ministern Teste, som förmodligen anar oväder
och egentligen är liberal, har afgått. Med myc-
ken bestämdhet säges justitie-ministern Martin —
som hyllar prestanspråken — ämna att också taga
afsked. Jag sade nyss, att regeringen misstager sig
om framgången af sitt krusande för kyrkan, och
mitt omdöme grundar sig på hvad jag haft till-
fälle här höra bland den mängd politiska pilgri-
mer som hitkommeit för att tillbedja Henrik V.
Deklamationer gälla för mig ingalunda som bevis:
men argumenteringen förekommer mig grundad.
Hvad är neml. kathbolska presterskapet? En corps
med vvilkorlig subordination hos alla dess med-
lemmar, hvilande på dels intressen, dels på and-
lig tro, dels på ingången förpligtelse. Hvad vill
den makt, som at denna corps blifver åtlydd?
Verldslig makt och makt öfver sinnen. Fastän
nu Juli-dynastien visar sig benägen att bevilja
dessa anspråk, är den dock, med Frankrikes nu-
varande tänkesätt och med de band Juli-regerin-
sen ser sig nödtvungen att respektera, icke istånd
utt realisera kyrkans önskningar. Dessa kunna en-
last uppnås genom en regering, som hvilar på
ien. politiskt-religiösa dogmen om den gudomliga
rälligheten eller legitimiteten, och dertföre sjelf
rar behof af kyrkans medverkan, att skaffa den
ikgiltighet i allmänna tänkesättet och att predika
bedientiam passivam (den blinda lydnaden). Den
örra Bourbonska dynastien är dertill den enda
passande. Till den riktar således kyrkan sina
blickar, önskningar och förhoppningar; och för den
arbetar hon och låter alla sina medlemmar plan-
mässigt verka. Ena enfaldig illusion hos en eljest
som slug ansedd regent är således den tron, att
någonsin kunna vinna katholska presterskapets
uppriktiga tillgifvenhet. Hvad han af detsamma
har att vänta, har uppenbarat sis genom frukt-
öshbeten af hans begäran genom hertigen af Au
banda 3 tat ee