vul DUUUDS UR, FY CTCSLTCIUULLICUS AV, ATVÄLVVIN
tens 324, och Stockholms 1246.
- — —E—
FÅ — Den förvånsnde bekräftelse, Statstidningen
i Fredags gaf på ryktet om Regeringens beslut,
rörande de Halländska kyrkohemmanen, kommer
utan tvifvel att emottagas med en viss bestört-
ning af hela den oberoende pressen. Sjelfva Biet,
som har sig ombetrodt bestyret, att göra hvad
Engelsmännen kalla the dirty work of goverr-
ment, hvilket man lämpligast skulle kunna öf-
versätta med, att tvätta Regeringens orena klä-
der eller sopa rent framför dess port, har ännu
icke kunnat komma sig före med ett enda ord
till försvar. Det börjar likväl nu hemta sig, och
har i dag lofvat, att skrufva ihop tills i morgon
en artikel, hvars innehåll utan tvifvel lär blif-
va både artigt och djupsinnigt. Under tiden meddela
vi i dag, såsom tillägg till Aftonbladets korta be-
traktelse i Lördags, följande ganska träffande re-
flexioner i dagens Allehanda:
Utgången af denna rättstvist kan ej bestltäm-
mas af någon, men aldraminst eger väl regerin-
gen grundlagsenlig rätt att på förhand förklara
hvad den nu gjort, eller att, tvärlemot svensk
lag, gammal häfd skulle kunna betrygga ezande-
rätten, der med laggilda bref och handlingar visas
kan, att egendomen icke blifvit dess rätte egare
i laga ordning afhänd. Vilkoren för Hallands
förening med Sverige (hvilka äfven anföras såsom
ett kardinalskäl för kyrkornas rätt) voro inga
andra, än att provinsen och dess invånare skulle
bibehålla de fri- och rättigheter, de egde under
danska väldet; men frågan är ju nu ingen an-
nan, än att bevisa — och derpå finnas ju redan
snart sagdt fulla laga bevis — att kyrkorna un-
der danska tiden icke egt jordeganderätt till de
ifrågavarande bemmanen, utan att denna tillhör
kronan, ehuru under den första allmänna oredan
inom de corqueterade provinsernan, presterska-
pet obehörigt tillvällat sig och kyrkorna dispo-
sitions- och städselrätten derå. Hvad betyder då
pratet om vilkoren för Hallands förening med
Sverige? Man tyckes eljest! just ej vara så ange-
lägen om iakttagande af dessa vilkor, då man
äflas att ålägga en mängd hemman i samma pro-
vins en rotering, den de aldrig hvarken före eller
efter föreningen med Sverige varit underkastade.
Men der gäller det att ytterligare betunga en
fattig allmoge, här att möjligen förminska ett i
allmänhet rikt doteradt presterskaps förmåner.
Hvad betyder vidare Regerings-resolutionens
hänvisning) till 4414 RB. F.. som lyder:
Konungen låte sam:lige Riksens Ständer deras:
privilegier, förmåner, rättigheter och friheter åtnjuta; :
beroende det på samtlige Riks-Ståndens öfverenskom-
melse och Konungens bifall att låta dem undergå de
förändringar och jemkniagar, som Rikets behof kunna
frdn,, — —m — ms ms no Lo LL Bo LL
Men hvad i all verlden har nu väl frågan om
Riksståndens privilegier, förmåner och rättigheter
att göra med rättstvisten om de Halländska kyr-
kohemmanens natur af kyrko- eller kronohem-
man? Hvarje tvist med en prest eller kyrka om
rättmätigheten af deras besittningsrätt till jord
skulle ju då vara en privilegiifråga, som endast
genom samtliga Riksståndens och Konungens ge-
mensamma samtycke skulle kunna afgöras? Månne
verkligen biskop Heurlin har denna tanka? Slut-
ligen och efter allt detta af herr biskopen sam-
manhopade non-sens i sak, låter biskopen Ko-
nungen bkbelt sentimentalt uttrycka sin ,ledsnadp,
öfver att ej kunna bifalla Ständernas begäran.
Det är i sanning jesuitismen afklädd. : Att först
med en djerf sofistik resonnera bort rättmätighe-
ten hos folkets representanter att erhålla under-
sökning i en vigtig frågas; att sedan, tvertemot
den administrativa myndighetens grundlagliga rätt,
gå domaremakten i förväg och de facto i kon
seljen afsöra en rättstvist — men derefter af-
spisa Rikets Ständer, som väl måste vara åt-
minstone lika höga som Konungen,, med en
sorgebetygelse öfver att ej kunna göra dem till
viljes — sådant, må meön tillstå, ger en mörk
episkopal karakter åt systemelt och skall säkert
bidraga att ställa den minister, som varit ett
tjenstvilligt redskap att genom silt namn gifva
verklighet åt en dylik regeringshandling, på den
plats inom opinionen, den troligen ingen man,
mån om sitt medborgerliga anseende och sin po-
litiska karakter, skall afundas OJ
— I anledning af den uppbyggeliga förklaring