att sätta dess egen befolkning i stånd att försvar
sig, äfven emot den mäktigaste fiende, måste sta
den omgifvas af en sammanhängande befästning
som är murad och försedd med bastioner. Ja
tiliäsger dock, med öfvertygelse, att ett så be
skaff.dt värn vore fullt tillräckligt för behofvet
Innan jag undersöker de inkast och betänklig
heter, som röjt sig äfven mot detta befästnings
sätt, skall jag förutskicka några intyg till des
förmån af våra första inhemska auktoiteter i dett
ämne.
Omkring 4690 afgaf Vauban ett betänkand:
öfver nödvändi,heten att befästa Paris. Vauban
vitsord är obestridligt det förnämsta, som kar
åberopas i elt sådant fall. Men Vauban ville at
befästningen skulle bestå al en sammanhängand:
ringmur, utrustad med bastioner. Härvid böj
likväl noga ibå kommas, att den ryktbare mar:
skalken icke undersökte frågan ur någon an:
nan synpunkt, än den militäriska. — Betänkan
det af 4690 är ej det enda, hvari Vauban utta
lar sin åsigt om nödvändigheten af hufvudstaden:
befästande. Femton år sednare, 4705, framlade har
för Ludvig XIV en afbandling härom, hvari har
uttryckliven törklarade, att befästandet af Pari:
är en o.ndgänglig åtgärd, för att sätta landet
fullkomligs trygghet.
I de arbeten, som Napoleon lät utgifva i sit!
eget namn, eller till hvilkas redaktion han bidrog
mer eller mindre omedelbzart, inskärpte han hu-
ru farligt det vore, att låta Paris sakna ett sjelf.
ständigt försvarsverk; men med ett sjelfständig!
försvarsverk mente han en ringmur med 80 til
90 bastioner, och ingenting vidare. Napoleon in-
såg, att bufvudstadens befästande skulle förms
fienden till helt andra krigsplaner, än dem som
kunde väljas om Paris fortfore att vara obefä-
stadt, och att detta infiytande på fiendens krigs-
planer vore helt och hållet till vårt lands för-
min. Ealigt hans tanka, vitsordad dessutom al
en sund slutkonst i allmänhet, skulle hufvudsta-
dens befästande icke locka kriget till hufvudsta-
denpsgrannskap, utan tvertom aflägsna det derifrån
General Haxo inskränkte sig ej till obestämds
åsigter, till blotta utkast; likasom Vauban, hade
han uppgjort en detaljerad befästningsplan för Pa-
ris; det var likaså en sammanhängande ringmur,
utan några detacherade fästningsverk.
I afseende på nyttan af vår hufvudstads befä-
stande och arten af fästningsverket, kunna de,
som tillstyrka anläggandet af en ringmur, alltså
stödja sig på de största och mest berömda mili-
täriska auktoriteter, som Frankrike ägt, och på
deras kategoriskt uttalade betänkanden.
Motståndarne mot al befästning af Paris, äf-
vensom bastiljernas Seider, kunde förutse att de
vacklande opinivnerna — och dessa utgöra alitid
mängdens — skulle förr eller sednare sluta sig
till det system, som understöddes af Vaubans
och Napoleons namn. Det var alltså i sin ord-
ning, att de skulle söka sätta citation emot cita-
tion, och att, såsom den sista nödfallsbjelpen, fö-
respegla de begge berömda fältherrarnes yttranden
såsom obetänkta infall utan mera vigt, än ålder-
domssvaga gubbars nycker. Om — har man
sagt — om Napoleon hade ansett befästandet af
Paris påkalladt, hvarföre tänkte han ej derpå, när
Tuileriernas källarhvalf voro öfverfyllda med mil-
lioner?, — Denna invändning kan likväl knap-
past vara allvarsamt menad. Att arbeta på be-
lästandet af Paris, skulle hafva förefallit hela
verlden som en dårskap på den tiden, då man i
förteckningen öfver kejsardömets provinser läste
lepartementerna Elbemynningen, Wesermynnin-
;en, Zuyderzte, Apenninerna, Rom, Trasimene,
och då vår armås förtrupper stodo vid Weich-
eln. — Men — år 41813 befallde Napoleon, att
Paris skulle befästas: förskansningar kring hufvud-
taden fann ban nödvändiga då; öfver detta fa-
tum kan ej tviflas. Och hvad Napoleon ville
uppföra kring Paris 4813 och general Haxo bör-
ade anlägga, det var en sammanhängande be-
ästning. i
Men,, erinrar man, det var ju blott en vall,
f mull och sand! — Men, frågar jag tillbaka:
unde väl då, vid den öfverhängande faran af en
Nvasion, nåson tanka uppstå på ett bröstvärn ge-
ast af murverk, eller på arbeten, hvilkas full-
ndning skulle fordrat fiera års tid? —
Man har anmärkt, att äfven då anlades deta-
herade fästen. Men kunna väl några förskans-
ingar omedelbart intill vallen och öppna inåt
en — t. ex. redutten vid Belleville — ställas
å minsta vis i jemförelse omed de detacherade
istena?
Man må, så långt samvetet medgifver, klandra
apoleons åsigter; allting kan omskiftas; men må
jan ej påstå, att den store härföraren förkastade
nfvunstadens befästning: ty jag har då föliande