Pa - -
land. I ekonomiskt afseende har denna brytning
icke gagaat någondera staten, ty den harlösryckt
Belgiens fabrikörer från Hollands handlande, utan
att derföre sätta de förra i stånd att träda i när-
mare förbindelser med de Franska köpmännen,
eller de sednare med de Westfaliska fabrikanter-
na. Den har äfven i Belgien alldeles icke gifvit
der kathoiska beolkningen någon likhet inför lag,
utan endast presterskapet en stor inflytelse vid
hofvet. På detta sätt bar den aktningsvärde bor-
garen visat sig såsom en förderflig konung.
Slutet at hans regering var karakteristiskt. Han
afsade sig sronan för att undgå det motstånd,
som han sjelf skulle hafva rönt för afslutandet a!
ett pytt giftermål. Detta var ej ett infall af en
barnslig passion, utan slug beräkning af en eljest!
endest på sig sjelf tänkande man. Exkonungen
hade så länge vant sig vid de tusentals små menl
vigtiga ompysslingarna af en gemål, att han icke
fann sig väl utan en sådan. Han hade aldrig
betraktat sin kungliga ställning såsom annat än
ett yrke, hvarigenom han kunde förtjena rätt
mycket. Nu måste han välja emellan beqväm-
lighet och vinst, och då han af sina böcker fann,
att han hade förvärfvat nog och kunde lefva der-
af, trädde han ut ur sin befattning, liksom hvar-
je annsn stor köpman i lika belägenhet skulle
hafva gjort. Han led visserligen af de bekymmer,
bvilka äro gemensamma för alla spekulanter i
stor skata; men han lefde dock ända till sin död
omgifven af allt det som kan bidraga till beqväm-
lighet och lyx. Hans undersåter hafva likväl nu
lärt af erfarenheten hvad det vill säga, att hafva
en herre, som blott vallar sin bjord för att klip-
på den. Sens moralen af konung Wilhelms re-
gering består deruti, att något mer än blott hus-
liga dygder äro nödiga, för att göra goda konun-
gar, Ett omfattande och allmänt deltagande och
(den för privatlifvet eljest så förderfliga) böjelsen
alt mer bekymra sig om andras angelägenheter
än sina egna, ett högre sinne för rättvisa än som
blott håller sig vid betalningen af lagliga skulder:
sådana äro statsmannaelementerna, och ingen kanji
blifva en god konung, som icke af naturen är
ämnad till statsman. Om en god privat-karakter;
kommer med, så är detta så mycket bättre; men!
måste man välja emellan en konnng som allenast !
besitter statsmanna-egenskaper, och en som blott
äger de husfaderlisa dygderna, då gör en Henrik
TV med sina sages et royales economies, oaktadt
alla sina Gabrieller, mera nytta åt folket, än en
anständig Wilhelm af Holland med sina samlade
millioner.
— ÖMENSKLIG FANATISM AF BIGOTTERIL Från kan-
tonen Zurich i Schweitz skrifves af d. 49 Dec.: Råds-
herren M. Sporri och hans hustru hade redan länge
visat sig böjde för pietismens mystiska läromeningar,
då är 4839 en qvinna vid nama Margreta Regeli,
som uppträdde såsom profetissa för sekten, och syssel-:
satte sig med att spå hvar och en som gaf henne!
hvad hon kallade en almosa, för den Helige Andes
skull, blef arresterad af polisen i Baume och dömd.
såsom lösdri:verska till några dagars fångelse.
Sedan Rözeli undergått detta straff upptogs hon af:
Sporris, och blef al de begge makarna behandlad så-
som medlem af familjen, och från denna tid märkte:
man, att de mer och mer fördjupade sig i mysti
cism och tillbragte nästan hela sin tid med att spe-;
kulera öfver andaktsämnen och synnerligast att söka
uttyda de mörkaste ställen i bibeln, allt under led-j
ning och hjelp af Regeli, som benämndes den gu-
domliga sierskan.
I början af denna månad märkte Sporris. att en li-:
ten tekanna af silfyer bortkommit. De vände sig ge-;
nast till qvinnan Regeli, för hvilken de hade ett!
obegränsadt förtroende, och bådo henne säga hvem
som: begått stölden. Råegeli uppgaf genast såsom tjuf-
ven en systerdotter till fru Sporri, en fader- och mo-
derlös flicka om åtta och ett halft år, som frun tven-
ne månader förut tagit till sig och uppfostrade med
största sorgällighet.
Margret, så hette barnet, blef tillfrågad, och hon
uppgaf att hon fått tekannan af sterskan att leka med,
och ait hon gömt den, hvarpå hon skyndade att söka
rätt på densamma och återlemnade den.
Man frågade nu Rågeli, om det vore sannt att hon
gifvit tekannan it barnet, men hon nekade och på-
stod bestämdt, att flickan stulit den, samt tillade, att
hon varseblifvit hos barnet en mängd lastfulla böjel-
ser, som på det mest tydliga sätt ådagalade, att flic-
kan var besatt af djefvulen och att, för att rädda
Hennes själ, man utan dröjsmål måste besvärja den on-
de anden.
De begge makarna gingo genast in på detta råd
och bådo Regeli att sjelf presidera vid denna opera-
tion.
Sierskan sade att djefvulen aldrig lemnade sitt rof,
utan då hon underkastades de starkaste fysiska plågor.
Herr och fru Sporri och hustru Rgeli läto pu den
stackars lilla Margret undergå den hiskligaste tortur;
de piskade henne flere gånger om dagen, än med
knutpiska, än med käppar och ibland äfven med tör-
neqvistar; och brände henne under fötterna med röd-
glödgade jern; de. svälte henne två tre dagar och läto
henne ligga på bräder insvept i ett linne fullsatt med
knappnålar, hvilka inträngde i köttet på barnet, och
under detta läste de då och då med hög röst böner
och fanatiska besvärjningsformler. .
Sedan de sålunda under tio dagars tid misshandlat
barnet, frågade de begge makarna Regeli, om djefvu-
len var utdrifven; hvarpå Hon profetiskt svarade dem
i det hon höjde axlarna, att den onde ännu hölle
Margrets kristna själ i sina klor, och att det var
nödvändigt att ta sin tillflykt till det afgörande med-
let att neddoppa henne i kokande vatten. — -
Deana infernaliska operation skulle också företagas
och redan hade alla förberedelser blifvit gjorda, då
polisen, som fått kunskap om barnets misshandling
tyckligtvis kom emellan och arresterade de begge m2-
skarne och Regeli.
Den lilla Margret fördes till ett lasarett, men hon
befann sig redan i ett sådant tillstånd afförslappning,
att läkarne tviflade på hennes vederfående. i
oo TN GÅRD ST MENRORGERLIG FÖRTJENSE. Louis