ställarens opinion? Uti England, Frankrike oci
flera andra länder ha vi också hört, att man sät
ter icke så litet värde på denna egenskap. Me
den kostar ibland någon möda och tid, och dera
har man det bekanta ordspråket alltifrån Ci
cero: om jag bade mera godt om tid, så skull
jag vara kortare. Första frågan i afseende på er
tidskrift måste således blifva: hvem skulle blifv:
hufvudredaktören? Hr grefven påstår, alt L. J
Hjerta borde direkt befordra ett sådant företag
men huru skulle det ske, utan de nyss omnämn-
da vilkoren? Icke kan det vara meningen, at!
L. J. Hjerta sjelf skulle blifva huvudredaktören.
ty utom det grefven redan icke är rätt nöjd med
Aftonbladet, så fordrar detta väl dessutom sin man
serskildt, och huru skulle dess redaktör då hinna
till äfven för en tidskrift?
Således återstår oss härvid ingen annan attgis-
sa på, än att grefve Frölich sjell vore hugad att
gripa verket an. Deita vore visserligen en god
sak. Men 4:o har Hr grefven aldrig nämnt ett
ord om en sådan föresats till L. J. Hjerta, och
då förstå vi ej heller huru denne kan sägas haf-
va ;motarbetat densamma; 2:o utgör Hr gref-
ven ju icke ensam en association,, och 3:0 ehuru
grefven både genom sin politiska bildning och:sin
patriotism vore dertill mer än mången annan qva-
lificerad, så kan det måhända sättas i fråga, om
ej grefven å sin sida lägger alltför liten vigt på
det populära och klara i framställningssättet, på
ämnenas ordnande och åskådliggörande, för att
i det afseendet hafva utsigt till framgång, så vida
han icke beslutar att reformera sitt föredrag; ty
den gamla satsen: tous les genres sont bons,hors
le genre ennuyeux, står ännu qvar, oaktadt alla
invändningar.
Oaktadt vi nu tro oss hafva temligen vederhgt
grefvens påstående om motarbetandet af en tid-
skrift, skole vi kanske längre fram försöka att
visa några andra skäl, hvarföre en sådan icke
uppkommit; men för att imedlertid än ytterligare
ådagalägga det orimliga och kortsynta — för att
nyttja ett af grefven sjelf begagnadt uttryck — af
beskyllnincea, behöfver Aftonbladet hjott åberopa,
att dess Red. aldrig låtit hvarken eget intresse eller
personliga tvister hindra sig art söka understödja
andras bemödanden, när de uppträdt för enahanda
grundsatser med dem, hvilka Aftonbladet förfäk-
tar. Rekommenderade vi icke till och med Freja
sistlidne höst, när några goda artiklar der förekom-
mo angående representationsreformen och hon för
öfrigt för en tid syntes börja åter folka sig, oak-
tadt Freja förut hade med bitterhet angripit Af-
tonbladet och sökt nedsätta dess karakter och
anseende i det allmänna? Har icke grefve Frö-
lich skarpt skurpensat oss för det vi vågade up-
muntra den gamle bekante,, att vända sin skrift-
ställaretalang på vissa punkter af representations-
frågan? Grefven tillägger (se ofvan) Aftonbladet
det anspråket, att tro blotta tidningsartiklar va-
ra tillräckthga för politisk upplysning och stadgadt
politiskt vett; och likväl har Aftonbladet bevisat
motsatsen, bland annat derigenom, att det mer
än någon annan uppmanat allmönheten att stu-
dera grefvens i många stycken förträffliga, fastän
nog vidlyftiga arbete: Om rält och reform; och
det är icke Aftonbladet, utan grefven sjelf, som
berättat om detta arbete, att det af allmänheten
kallas den tjocka boken. Hvarpå hvilar då hela
grefvens föreställning om Aftonbladets motstånd
i ofvannämnda hufvudpunkt? Endast på en alltför
liflig inbillningskraft och deraf sjelfskapade före-
ställningar.
Här kunde vi nu visserligen sluta. Men det ena
af de ämnen, Hr Grefven vidrört, om pressens och
dess förläggares uppfyllande af sitt kall och mot-
svarande af allmänhetens anspråk, är för vigtist,
och Hr Grefvens tillvitelser öfver brister i detta
afseende, innefatta för mycket ett upprepande
af åtskilliga bland våra politiska motståndares
bannala fraser i detta hänseende, att vi icke äf-
ven böre, när de komma från honom, svara nå-
gra ord derpå. Alltsammans härrör, om man
närmare undersöker förhållandet, påtagligen deraf,
att Grefven förblandat naturen af en tidskrift, d.
v. s. en månads- eller qvartalsskrift, hufvudsak-
ligen innefattande längre politiska afhandlingar,
med den af en tidning, och att det synes, som
han egentligen ville, att Aftonbladets förläggare
skulle redigera en tidskrift och icke en tidning.
Detta är godt och väl; men nu har Aftonbladets
förläggare icke förbundit sig, att utgilfva någon
tidskrift, utan en tidning. Låtom oss då se, hu-
ruvida Grefvens förebråelser mot redaktionssättet
af en tidning äro fullt rättvisa.
Den första förebråelsen är, att Aftonbladet ef-
tersträfvar det egentligen nya och att tillfreds-
ställa för ögonblicket. Men hvad är då en tid-
ning egentligen? En dagens historia. Följaktli-
sen är väl allmänhetens första fordran den, att
en tidning skall innehålla just det nya för dagen,
ill och med de? egentligen nya, och vitaga oss
riheten hemställa till Grefven sjelf, huru han
skulle anse Aftonbladet följa med sin tid, om det
egentligen endast meddelade gama saker och
emnade de nya åt de öfriga tidningarna, Det
vissa är åtminstone, att allmänheten då innan
tort skulle vända Aftonbladet ryggen.
Dernäst kommer en klagan deröfver, att Af
onbladet skämtar. Detta ogillar Hr Grefven väl
cke in totum et tantum, men fördömer skäm-
et öfver strunt, grinet öfver lapprin Detta är i
vår tanka alldeles orätt. Det är just det strunt-
Nf KE I FE
AA LI Av -—-— MV
4 2 AA mm mm - I TA AA -— ANA e rr