ledigt inom Westerås stift, nemligen Lingesbergs,
hvars innebafvare, kontraktsprosten Bathsman, ny-
ligen aflidit.
SEE
— Svenska Minerva meddelar i dag under
rubriken: Norska föreställningar om - Svenska för-
hållanden, utdrag ur en artikel i den Constitutio-
nelle, innehållande åtskilliga reflexioner angående
den nuvarande splittringen mellan oppositionen
här i landet och den villervalla, som inom det
liberala lägret visat sig i Frejas anfall på Aftonbla-
det och Dagligt A!lebanda, Hr Crusenstolpes upp-
trädande i ett af sina bref och nu sednast grelve
Frölichs brochyr. Det egentligen märkliga i denna
artikel är följande slutbetraktelse:
I stället för att representationsreformen, som bor-
de vara det stora och vigtiga målet för alla opposi-
tions-nyansers diktan och traktan, skulle samla och
förena de splittrade krafterna till gemensamma be-
mödanden, vill det snarare synas som skulle den in-
bördes oenigheten och förbistringen, samt den deraf
följande svagheten, blifva allt större, ju närmare man
kommer afgörandets dag — nästa Riksdag —, och
vår förut yttrade förmodan, om osannolikheten af det
hyilande representationsförslagets antagande, vinner
deraf ny styrka.
Det kan icke förundra oss, att en åskådare
på afstånd, såsom den Constitutionelle, drager en
sådan slutsats, som den här ofvan anförda. Det
bevisar likväl blott, att den Constitutionelle all-
deles icke känner förhållanderna härstädes när-
mare. Ehuru nemligen ingen kan vara mera öf-
vertygad än vi, ora behofvet deraf, att alla op-
positionens nyanser härstädes förena sig för att
kunna genomföra, vare sig representationsreiormen
eller hvilken annan reform som helst, och ehuru
det bör vara synbart för enhvar, att Aftonbladet
städse handlat från denna synpunkt och bemödat
sig att saminanhålla dessa spridda elementer, så
utgöras väl dock reformvännerne i landet icke u-
teslutande af de nyssnämnde personerne, och för
öfrigt bör det bemärkas, att de tillfälliga och per-
sonliga tvisterna, som kunna vara stygga nog I
sig sjelfva, icke hindra alla de förenåmnde att
vara ense om representationsreformens nödvändig-
ret. Detta bör väl, om vi ej döme aildeles o-
rätt, snarare utgöra ett bevis för den sakens till-
tagande styrka i opinionen, än motsatsen.