ler utan hemmande bajonetters biträde, är hvad
som åsyftas med de 20 bastiljerna kring Pa-
ris, det blir satt utom allt tvifvel genom Aragos
deduktion. Vi införa i dag det första bland hans
bref.
He:a Fronkrike är i detta ögonblick ganska upp-
märksamt, ganska allvarsamt sysselsatt med be-
fästnin arne kring Paris. Diskussionen emellan
tidningarne härom utgör en förpostaffår till den
tifliga strid, som innan kort måste uppstå i Kam-
rarne. Allmänna tänkesättet utöfvar ock på den-
na vigtiga tvist ett alltför stort och lagligt infly-
tande, för att icke påkalla hvarje medborgares in-
sigter, som en gärd åt fäderneslandet. Afvenjas
går att uppfyla min pligt i detta bänseende. Å-
sidosatte jag den, så skulle jag dessutom äfven-
tyra en tvätydishet i opinionens domslut, hvil-
ken jag ej kan underkasta mig. Sedan man läst det
som följer, skall man deremot ej längre lyckas
att skildra mig ömsevis som anhängare och ve-
dersakare af befästninzsförslaget. i
Jag har alltid varit anhängare till vår hufvud-
stads omhöägnande med en ringmur, ett samman-
hängande fästningsverk, men en icke mind e be-
stämd vederdeloman till de detacherade fistema.
De politiska och militäriska vådor, som måste
uppkomma genom stadens kringstängning med i-
solerade fästen, äro efter min åsigt så stora och
många, att de i hög grad öfverväga gagnet af he-
la befästningen; derföre kunde jag ej heller gilla
4844 års fästningsförslag. När jaz, genom den
bedröfliga vändning, som diskussionen öfver be-
fästninssfrågan tog, fann att voteringen nödvän-
digt måste gälla ringmuren och de isolerade fä-
stena gemensamt, slöt jag mig derföre utan all
tvekan till hela befästningens vedersakare och la-
de en svart kula emot densamma i voteringsur-
nan. Den i flera hänseenden vidunderliga, oför-
utsedda och olagliza utsträckning, som man efter-
åt gifvit åt en del af det ursprungliga förslaget,
har visst icke varit af beskaffenhet att hos mig
föranleda någon ånger öfver mitt votum.
Det förtroende, som jag hyste för gagnet al
ringmuren, likasom det missbruk, som de isoerade
fästena ingåfvo mig, hade icke uppkommit gesom
några obestämda aningar, åt hvilka det alltid är
våsadt att anförtro siz, om de än rätt ofta visa
underbart på rätta stråten. Min åsigt härrör från
sorgfälliga öfverlägeningar med fortifikationsgenera-
lerna Treussart, Valaz och Haxo, angående bästa
sättet att betrygga Paris mot de europeiska mak-
ternas förenade anfall. Jog framlade min öfver-
tygelse härom, jemte dess grunder, i en särskild
brochyr, som trycktes 4844, ehuru den icke lem
nades i bokhandeln. cch derföre är föga bekant
jog tillåter mig att här anföna några utdrag der-
ur, som tydligt påpeka det förfelade i förslage
om de isolerade fästena och de vigtiga fördelarn:
af ringmuren. Några tillägg åsyfta att utvi
sa den gräns, inom hvilken den af pressen så
rättvist understödda nationella rörelsen emot be-
fästningsfrågan synes böra stadna, och att otväty-
digt angifva arten af det bistånd, som de från al-
Ja håll ingående petitionerna kunna: påräkna a
mina vänner och mig, när den stora frågan pi
nytt kommer att diskuteras hos representationen
De isolerade fästen, med hvilka man omgifve
Paris, äro genom sin natur bestämda att förr el
ler sednare spela en dubbel roll: en militärist
och en politisk; men hvad som ligger i en sak:
natur kommer alltid att visa sig någon gång. Å
ena sidan har vigten af den militära rollen blifvi
ansenligt öfverskattad: å en annan ha några im
ponerande försäkringar hänfört en stor mängd
medborgare, att i deras uteslutande nationella if.
ver åsidosätta allt betraktande af fästenas politi.
ska brukbarhet. Det blir alltså nödvändigt at
undersöka om så små fästen, som de ifrågava
rände, förmå att i händelse af fiendtlig invasior
och en belägring uträtta allt det, sorå man låtsa
ig förvänta af dem. VÄ (Forts. följer.)
NN AE
CAN SN TMA TTR FT ME Ia IA Fam,
