som för ett ögonblick råkar att klifva ned sig bred
vid de små tulfvorna, nödvändigt måste komma inor
fångsiiden af någon sköldpaddas käftar, hvilka, lik
krokodilens, ståndigt gapa efter rof. När man vi
odlingar afleder vattnet ur kärren, träffas ej sälla
skal efter cavaner, som äro ännu större, till och me
af 12 fots längd; men man har aldrig lyckats att fån
ga dessa ofantliga sköldpaddor lefvande. Plantage
ägarne i vestra delen af öfra Louisiana ha flera gån
ger sökt fiska ucp dem för naturaliesamlingar; me
fastin man lyckats att fånga hundradetals smärre, ha
man ej förmått draga upp någon af de stora, emeda:
djuret, så saart det förmärker att det kommit på kro
ken, gräfver sig med hufvud, klor och stjart så fas
emellan rötterna i dyn, att man skulle behöfva ång
kraft och jernkedjor, innan det kunde förmås att släp
pa sitt tag. De hafva derföre blifvit okända hittill
för Europas naturforskare ).
Ett annat farligt rofdjur är den så kallade Garfi
sken. Jag har sett honom mer än en gång gripa sit
rof och simma bort med detsamma, hastigt som er
pil. En dag, då jag vistades hos kapten Finn, bred
vid Röda floden, såg jag en garfisk simma upp i er
göl, som hade klart vatten. Jag fann snart att har
icke lemnat det djupa och mörka strömdraget utar
Orsak: ett litet stycke ofvanför der jag befann mig
höll en krokodil på att fortära en utter, som han ha
de fångat. Alligatorn blef sjelf i detsamma varse sit
fruktansvärde fiende och skyndade att komma upp pi
stranden. Han släppte sitt rof och begynte klättra
men han var för senfärdig: han upphanns af garfisken
som rusade på honom med öppet gap och grep ho
nom midt öfver kroppen. Vattnet var så klart, at
jag tydligt kunde se hela uppträdet; men jag märktt
ej att gatorn sträfvade det minsta för att slita sic
lös. Frin djupet hördes blott ett knastrande ljud a
krossade skal och knotor, och garfisken återväod
snart från gölen med sitt rof i munnen. Det var si
Bära ituklippt, att des, hufvud och stjert släpade på
ömse sidor om honom.
Ungdgår den resande dessa vidunder, så är han, vic
färden öfver kärr och strömmar, ändå i fara för flere
andra, ehuru af mindre fruktansvärdt yttre, och föge
kända änna af naturforskarne. Bland dessa mi näm.
nas Dy-vempyren, ett slags sjöstjerna, med sextor
korta strålar eller klor, kring en rund kropp af er
vanlig tall form och storlek. Hela djuret är svart,
men i dess midt befinnes en mörkröd fläck, från hvil.
ken ett antsl svarta sugslangar kunna utskjutas, en
och en halt tum länga, hvilka fästa sig likt iglar på
andra djur. för att suga blod. Så kraftig är den åder-
låtning, som detta kräk anställer, att det från sin van-
liga vist al omkring fyra lod får inom några minu-
: fastnandet en tyngd af flera skålpund; vigt-
sen är naturligtvis vigten af det åderlåtna
djurets blod; dyvampyren utsväller derigenom till stor-
leken a? or vanlig hattkulle. När en häst angripes
af detta djur, vid simmandet öfver en bredare flod,
når han ota (tj andra stranden innan han svimmar,
och blir md detsamma ett säkert rof för garfisken
eller någo: annat odjur. År vadstället smalt, så väl
trar han sig ursinnigt på marken så snart han åter
kommit i land, för att befria sig ifrån den förfärlige
blodsugaren ; men vanligen slutas ej striden, förr än
den ene fienden omkommit genom utmattning eller
den åndre genom öfvermättning. När jag till häst
hade vadut öfver något vattendrag i östra Texas, steg
jeg alltid af genast, för att se efter cm någon dy-
vampyr hade fastnat. Buk och bringa angripa de
helst, och så orubbligt sitta de fast, att man endast
kan lossa dem medelst en knif, som föres emellan hä-
sten och vampyren, så att sugslangarne afskäras.
(Ur Läsebibliothek, Veckoskrift och Magasin för
don Sköna Litteraturen.)
— ETT GRYMT VÅLD AF TVÄNNE MUNKAR, En
fransk tidning omtalar, att vid reparationen af ett
slott i Kyrkostaten, i murarna anträffats två helt små
celler, kvasi man fuunit skeletterna af tvänne män,
som säkert blivit lefvande inmurade. Så väl af klä-
derna, hvilka voro hela, som af de rakade hjessorna,
synes, att de varit munkar i det kloster, som fordom
utgjort hufvudbyggnaden af slottet. Denna upptäckt
har i minnet återkallat ett rysligt brott af tvänne
munkar, som likväl aldrig offentligen hlifvit för det-
samma straffade, utan som på detta sätt lära hafva
fått vcdergälla sin grymbet. Följande händelse skall
nemiigen, inom mannaminne, i orten passerat:
en tiden, då munkar ännu innehade slottsbygg-
naden, försvann en ung flicka i trakten. Alla efter-
spaningar voro fruktlösa. Det inträffade likväl, att
en ung iandtman en afton blef instängd i klosterkyr-
kan, der han insomnat i en biktstol; och om natten
vaknade denne vid skenet af en lampa samt såg två
munkar, släpande med sig ena qvinna, som endast
kunde göra ett svagt motstånd. Då de kommit till
idten af skeppet i kyrkan, upplyfade de en af de
stora sterhällarne, som betäckte grafvarne, och offret
uppga? då rågra klagoljud, hvilka likväl voro helt
svaga, då bofvarne hade lagt kafie i munnen på
henne. Hua knväföll förgäfves inför sina bödlar om
ffade henne i grafven och pålade
Den unge landtmannenr, som, oaktadt den sinnes-
ning åsynen häraf vållade, bibehöll nog besinning
att inse, det minsta ljud skule upptäckt hans när-
varo ech kosta honora lifyet, ddide sig inne ibiktsto-
len; men om morgonen, sedan kyrkan öppnats, be-
gaf han ig till storinqvisitorn; yppade för denre
hvad han sett, och af denne varnad om faran föl
sig, deresi anklagelsen ej kunde hevisas, erbjöd har
sig att lära föra sig fängslad till klostret, samt utvis:
grafven. Nu blet undersökning företagen; angifvelsen
bestyrktes, och lyckligtvis hade ailt detta gått så rakt
4 i:e
Ava UA RA fir ntlinmen.s Ho