således ej heller att yttra sig öfver dess allmän-
na syftning eller dess förmenta vigt för den fria
pressen, för oppositionen, och för författaren sjelf.
— De, som deruti förnämlizast blifvit anfalina,
ära icke finna särdeles svårt att sjelfva reda sig.
och allt hvad jag derom samtaget will hafva sagt,
hoppas jag nog tydligt uttalar sig i en öppet för-
klarad ledsnad öfver den gjorda nya distinktion
af så kallade äkta oppositionsmän, — en distink-
tion, som efter min tanka icke bådar något godt
för framtiden, och som ailliför mycket, äfven till
namnet, tyckes närma sig det lumpna politiskal
fribytareband, som härstädes när den sjetftasnal
titulaturen åie verkligt fria.
Atsigten med dessa rader är deremot, att medj
författaren vexlia några ord angående påståenden,
som i en episod af skriften blifvit direkte rikta-
de mot de män, hvilka Riksens sist församlade
Ständer ställt i deras dåvarande Constitutions-Ut-
skott. — Låtom oss derföre nu på allvar granska
de anförda klagomål!en.
Herr grefven påstår och antager såsom bevis
på sina anspråk på Utskottet, att detta vid slu-
tet af riksdagen haft mera vind i seglen och
,vunnit en så fast utgångspunkt för vidare an-
strängningar, att aldrig oppositionen tillförene hat
en sådan att uppvisan. — Jag förnekar detta helt
och hållet. — Allt kan sägas och påstås; så äf-
ven detta. Men bvarföre har Hr grefven glömt!
eller gömt bevisen i samma mystiska mörker, som
ännu, oaktadt upplysningarna och förklaringarna,
döljer större delen af dess egna, enligt sjelizifna
vinkar, ganska vigtiga politiska tillgöranden sedan
riksdagen? — Det vore sannerligen mer än un-
derligt, om hr grefven varit den ende, som ej
vid första ögonkastet insett representationsfrågans
verkliga ställniag vid den tiden.
Ämnet var till sin högsta grad uttömdt. Det
kunde knappast samtalsvis, än mindre offentligt,
vidare bringas å bane, utan de tydligaste tecken
till en mättnad på dessa, så många gånger om-
tuggade, saker, som nära gränsade till leda. Och
detta är likväl dea tidpunkt, då Tr grefven på-
står, att blotta namnet på det nyss till hvila brag-
ta reform-förslaget skulle hafva varit nog, för att
såsom en helgad ana flockvis samla folket om-
kring sig, Hvad vill detta säga, i ett annat min-
dre utsväfvande språk? och hvad menar Hr gre-
ven med den höjd, hvartill förslaget svingat sig
i ögonblicket af dess passerande genom första in-
stancen,, d. v. s. Förstärkta Utskottet?
Låtom oss vara uppriktiga, Hr grefve, åtmin-
stone för ett ögonblick, både med hvarandra, och
med allmänheten. Denna låter sig icke så lätt
bedragas, som ni kanske tror, men den ler i tyst-
het, antingen åt er utopi (förlåt ordet), eller åt
er ourpriktighet. Hvarföre då, med så mycken
pathos påstå, alt representations-förslaget stod på
en så öfversvinnelig höjd, emedan det blifvit hvi-
lande på Riksens Ständers bord? I landsorten
visste, och vet man ännu, i allmänhet föga eller
intet derom, i hufvudstaden var, och är ännu,
dess seger ingenting mindre än af.jord; och hvad
medhåll det egde, eller framdeles kan förvänta,
inom den närvarande representationen, derom!
kunna de tre första Ståndens afslag vid sista riks-!
dag gifva en vink. Jag, såvälsom ni, Hr grefve,
önskar också bjertligt framgång åt förslaget, såsom
för närvarande den enda utvägen till en af alla
såsom nödig erkänd förbättring, och kunne således
gemensamt sörja öfver, om några förhållanden, än-
nu för ett obestämdt antal år, tillbakaflytta en.
reform, som utan tvifvel är den mest inflytelse-
rika på fäderneslandets öden. Men hvartill -gag-
nar det, att vi blunda för de facta, som hvarji
men ser, eller envisas att deraf icke draga de up-
penbara slutsatser, som för alla ligga klart i dagen ?,
Hr grefven gör Utskottet vidare den frågan, om
modesti, eller sorglöshet, eller fruktan att miss-
lyckas, var skälet hvarför det åtskildes, för att
sedan, med armarne i kors, åse sitt verk, upp-
lyftadt genom sitt första och svåraste (?!) stadi-
um, småningom sjurka i allmänna opinionen, u-
tan att till dess stöd bilda en direkt anstalt, som
bättre och kraftigare än den varande tidningspres-
sen kunde försvara och utbreda förslagets princi-
per.
Måste motiverna till denna af Hr grefven klan-
drade uraktlåtenhet verkligen nödvändigt vara
något af de framställda altervativerna? -— Om t.
ex. Utskottets ledamöter delat de åsigter jag nyss
yttrat angående tidpunktens absoluta olämplighet
att straxt åter börja bråka med frågor, om hvil-
ka de ändlösa, utledsnande tvisterna knappt hun-
nit tystnal — Beböfves det då någoh vidare för-
klaring till Utskottets handlingssätt?