FÖRRÄDERIET ).
BERÄTTELSE AF WACHSMAN.
Så skonsamt grefve Vespasiano också vidrört
hufvudsakliga ämnet för sitt samtal, och med
huru mycken artighet han än föredragit detta,
så måste likväl Julia känna sig djupt sårad deraf.
Hon såg i det hela endast en djupt rotad ovilja
hos gre!ven mot den maka, man påtrugat honom.
och ett sträfvande att i tid, så mycket möjlgt
vore, lossa den boja, som syntes honom tryckan-
de, för att antinzen framdeles afkasta den, eller
åtminstone göra den mindre kännbar.
— Det behöfdes blott en antydning, att ni icke
önskar se mig här, för att aflägsna mig för alltid
från denna plats, svarade ändtligen Julia med er
stolt blick på grefven. Om vi, såsom ni uttryckt
er, blifvit sammankastade af ödet, äro vi derföre
icke pligtige att vara hvarandra till last.
— Jag beklagar, att m missförstår mig och
tror mig med afsigt hafva sårat er, sade Vespa-
siano dystert. Var öfvertygad om, att sådant al-
drig fallit mig i tankarna, ehuru jag gerna vill
medge, att det lätt kunnat ske af obetänksamhet,
då jag framställt för er ett förslag till inskränk-
Ninsar, bvarpå jag aldra mest förlorar, och dessa
1 alla fall hvila på ett narraktigt infall. Om jag
1 det stället sagt, att denna bön vore en nödvän-
dighet, ati jag håller denna bön al serdeles vigt
för oss begge, så skulle jag, om jag också bade
alls intet skäl dertill, hafva sårat er på ett annat
vis. Men var imedlertid försäkrad, att jag endast
med vedervilja uttalat denna begäran, alt, af alla
) Se A. B. J2 3, 4 och 3.