förra partiet, Neste SsAfonts MM Potereorv SYHpUul
bedöma en regents värde helt och hållet eft
Iden mer eller mindre böjelse han visar, att stäl
sig på den ena eller andre af dessa motsatta sidc
I detta afseende företer Sveriges historia eft
; vår nuvarande Konungs hitkomst många facta, so
kunna läggas till grund för ett omdöme. Mt
I deribland framstå isynnerhet trenne stora och k
rakteristiska handlingar, som utgått från Regeri
Igen och hvilka alla innebära till: resultatet e
syftning att angripa det konstitutionella system
Ji sjelfva hjertroten och att gifva en ofantlig til
fJökning åt konungamakten; och alla dessa härlec
sig samtidigt ifrån det märkvärdiga året 481
I Det första var Regeringens välbekanta försök, a
I på ett grundlagsvidrigt sätt åtkomma en godtycl
lig makt öfver den politiska tryckpressen, geno!
Trättigheten alt indraga tidningar utan behofatt er
langifva något skäl dertill, och hvarigenom Re
kunde för en lång tidrymd tiilintetgöra all verl
lig tryckfrihet. Hela allmänheten vet, huru der
ra makt sedan begagnats till den grad godtyckli;
att enskilde beröfvats en medborgerlig rätt oc
en bergningsutväg på så lösa grunder, att ma
icke kunnat urskilja hvad som kunnat utgöra de
anstötliga i de indragna bladen.
Den andra handlingen var försöket vid samm
riksdag att tillintetgöra hela den konstitutionell
garauti, som åtminstone kunde och borde ligga
Statsrådets ansvarighet för regeringsbesluten, oc
bestod i Regeringens proposition att upphäfv
Statssekreterarnes rält att vägra kontrasignatio
och förvandla deras ansvarighet blott till en skyl
dighet för Statssekreterarne att tillse, att d
Kungliga expeditionerna öfverensstämde med Stats
rådsprotokollet; hvarigenom rådgifvarne, i ställe
att de, enligt konstitutionens mening, borde var
verklige styrande ministrar, skulle förvandlas äf
ven de jure eller efter bokstafven till hvad d
af andra orsaker merendels varit de facto, allde
les viljelösa föredragande expeditionssekreterare
Det tredje var Regeringens sjelfmyndiga beslut
hvarigenom konungamakten, emot all plägsed
något annat konstitutionellt land, utan att hör
Ständerna, med ett penndrag upphäfde 4840 år
koncession angående näringsfriheten, och tillväl
lade sig sjelf myndigheten att bestämma om: en
skilda personers rätt att försörja sig med arbet
eller i borgerliga yrken, samt att med samm:
rätt, som en sjelfherrskares, kunna förfoga öf
ver en stor del af undersåtarnes välfärd, genom
den, i hvarje annat konstitutionelt land utan un:
dantag säkert otänkbara tolkningen, att hela nä
fings- och polislagstiftningen skulle inbegripas un
der benämningen af de lagar och författningar, som
röra rikets allmänna hushållning.
Det är lätt insedt, att hvardera af dessa trenne
åtgärder, af hvilka dock den medlersta misslyc-
kades, utgjorde hvar för sig en statskupp af der
mest vidtomfattande beskaffenhet, samt att de
alla tre i förening gingo ut på, såsom ofvan sades
att: nästan helt och bållet tillintetgöra den kon-
stitutionella fribeten, så vidt denna behöfver ett
stöd af bestämda rättigheter åt folket, och att,
under skenet af en konstitutions bibehållande på
papperet, göra konungamakten i sjelfva verket
oinskränkt.
Det är öfverflödigt att nu försöka utforska,
hvilken eller hvilke som utgjorde den förnämsta
driffjedern uti dessa försök, för hvilka den genom
sin svaga karakter i så många afseenden för lan-
det bedröfliga Wetterstedtska ministeren var det
närmaste verktyget, och som skall i politiskt
afseende ställa dessa och de följande åren af Carl
XII:s regering under samma mörka dom af hi-
storien, som en Henrik VIII:s i England eller
andra machiavellistiska furstars. Framtiden skall
nogsamt uppdaga allt detta. I anledning af Vin-
terbladets artikel kunne vi likväl ej lemna o-
vidrördt, att om man, såsom i den artikeln,
söker förklara det nuvarande systemets, till-
komst och utveckling ur den då nyss anlända
thronföljarens obekantskap med folkets behof, så
tillägger man likväl honom på samma gång oef-
tergifligen den hufvudsakliga andelen uti hela den
dåvarande och påföljande regeringstaktiken, och
sör honom till spiritus rector för det hela. An-
lager man att så är, så nödgas vi påminna
— och Vinterbladet lärer icke bestrida det, —
att det alls icke kunde behöfvas någon kännedom
f svenska lokalförhållanden, i synnerhet icke för
en man med snillen, för att inse hela det för-
störande angrepp på konstitution och frihet,
som de ofvannämnda machiavellistiska åtgärderne
nneburo, och vi tro så!edes, att den som älskar
Konungen - personligen och vill freda hans minne
rån den bårda dom, som skall träffa dessa hand-
ingar, gör bäst i att tills vidare likasom förut:
ätta, alt han haft alldeles ingen del i hvad som
lå skedde. Man kan ju i detta, som i mån a
fseenden, taga tron till bjelp, och det är nog be-
vant hvad den förmår uträtta.
EEE nn
— Bland reflexionerna i Vinterbladet öfver ut-
ikes politiken, förekommer om Ryssland föl-
ande: oo
Rysslands magt i Europa hvilar derpå, att ingen
f de magtegande vill stäcka dess öfvervälde och öf-
ermod. . Smågnabb, utbrott af litet depit öfver ur-
LL Or mee
lil2tan atilaft nå am HAR KAKA,