från den opinion, som vållade hans inzång i köa-
litionen, hvilken han ansåg såsom nödvändig för
laudets bästa.
I afseende på förklaringen yttrade ministern,
att man icke kunde tvifla på drottmingens ord.
Det vore omöjligt, att den berättelse H. M. der-
om gjort, i så öppna och naturligt oskyldiga or-
dalag, icke vore sann. Han begärde, att Hr Al-
con måtte omtala hvad han derom kände och
sett, och han anmärkte, att man icke borde åbe-
ropa gissningar eller jemförelser af facta; ty iså-
dant fall kunde han uppzifva andra facta, andra
iakttagelser, som bevisa motsatsen; och han ville
i detta fall endast påminna om hvad han hört a
Hr Serranos egen mun, i hänseende till hvad som
tilldragit sig på sfottet.
Här afbröts talaren af Hr Serrano: Det är e
sannt. (Rörelse, buller.)
Hr Gonzales Bravo. Jag är ledsen öfver at
befinna miz här. :
Hr Serrano. Utanför detta hus vore det lika
så. (Rop i motsatt anda. Ett ögonblicks oreda.
Hr Gonzales - Bravo. Jag önskar att Hr Ser
rano målte svara mig, om han ej en dag upp
på slottet sagt mig, att Hr Olozagas beteende ick
varit sådant som det bordt vara.
Hr Serrano. Det påminner jag mig icke.
Hr Gonzales Bravo. Det är likväl sannt at
så förhållit sig; och Hr Serrano har sagt detsam:.
ma till en hög person, som ver der, samt till Hr
Ros och Olano.
Talaren påstod, att hans pligt ålagt honom at
inför Kammaren framlägga den kongl. förklarin
gen, ty han kände att det fanns en proposition
gjord af 62 deputerade, som yrkat upptagande
af samma ämne, som nu var föremål för kamma
rens öfverläggninzar, och ibland underskriftern
af densamma befann sig Hr Cortina sjelf, som
likväl nu förebrått ministern att hafva föranled
den.
Hr Cortina. Det är ej sannut (Utrop af oli
ka slag; oreda.)
Då ordningen åter inträdt, fortfor talaren oc
sade, att han tyckte sig hafva sett Hr Cortina:
namn derå. Hvad beträffade de omtalade afsätt
ningarna, måste talaren erinra derom, att mar
ifrån Madrid skrifvit till provinserna för att be
reda en revolution och att regeringen var pligti
att hindra en sådan. (Många begära på en gån;
ordet.) Han sade sig vara besluten till allt, och
alt man icke genom något medel skulle kunn:
tvinga bonom till tystnad. Talaren sökte deref
ter visa nödvändigheten, att embetsmännen vor
enige med regeringens gång; och han slutade mer
en framställning om nödvändicheten af att snar
göra slut på denna diskussion.
Hr Serrano begärde ordet, men presidenten vä
grade honom. det. Som likväl kammaren yrkad
att han skulle få det, sade talaren, att då mar
ifrågaställt bans tillgifvenhet för drottningen, kun
de han icke återhålla sin harm. Man hade vänd
sig till honom med en uppmaning, som icke bord
äga rum i kammaren; man hade missbrukat der
förtroligaste vänskap; och det var derföre son
ban nu ville återupprepa desamma ord, som ha
redan uttalat. Han påminde sig ingenting son
kunde vara förnärmande, och han hade aldri
hyst misstankar som kunde såra. Om han ä
skuile behöfva bestå i tusende hedersstrider utan
ör kammaren, skulle han ej förråda sådant son
kunnat tilldraga sig i det enskilda lifvet.
Hr Bravo svarade, alt han aldrig tviflat på H
Serranos lojaut, men alt sådant-icke bindrade
att de kunde träffas och se åt huru de kund
förstå hvarandra. (Allmänt ogillande och debat
fan slaäatadacoc