hätska officiella utiall mot sådant, som var statstör-
fattning verkligen redan äger.
Till den redan nämnda barnslighetens märkbara.
ste företeelser höra det nu förflutna årets jubel-till-
ställningar. En af ovanligt stark önskan härflytande
ovanligt stark tro fordras, för att föreställa sig, det
någon vill såsom en nalionens opinionsyllring anta.
ga t. ex. en medalj, som — — — stått på orderna
t en så oskuldsfull tro skall efterver!den mycke
skratta) — — — — — — — — — —
Red. af Vinterbladet har här, såsom läsaren
finner, sökt att närmare bestämma den andel, som
den nu regerande konungen haft och bar uti nu-
varande ställningar och förhållanden. Denna lilla
skizz är också i de flesta delar riktig; men ett
par omständigheter kunde dock lätt leda tili ett
ganska ensidigt bedömande af det hela, om de
lemnades utan anmärkning. Vi ämna icke der-
före här polemisera mot Vinterbladet, men skoie
blott tillåta oss att litet närmare utföranågra drag
i den ofvanstående målnincen. !
Till en början, och då Vinterbladet säger att
1809 års revolution egentligen uppstod ,ur ett
enstaka factump), måste man erinra, att något dy-
likt särskildt factumi vanligen gifvit yttersta im-
pulsen åt alla revolutioner, som historien har att
omtala, — när frågan nemligen är om sådana re-
volutioner, som medfört någon ändring i statsför-
fattningen —, sedan slägtets ideer förut blifvit
förda ett tillräckligt stycke framåt för att förbe-
reda dem. Så var det äfven med 1809 års re-
volution, och Vinterbladet har ej heller nekat, att
den till en del härrörde från de nya ideer, som
spriddes genom den gamla franska revolutionen,
och hvarigenom en stor del af den bildade klas-
sen här i landet kom i så mycket starkare kon-
flikt till den statshvälfning, hvarigenom Gustaf
II tog suveräniteten, och till den påföljande des-
potiska regeringen, och hvilket äfven visade sig
i gäsningen vid 41800 års riksdag.
Likaså anse vi Vinterbladet icke hafva alldeles
rätt uli sitt påstående, att uti 1809 års revolu-
tion ej låg någon nivelleringsprinoip, de v--ss nå-
gon rigtning att införa en mera social jemnlikhet
mellan serskilda stånd och medborgare. Utom
stadgandet om tryckfribeten, har ju Vinterbiadet
sjelf vidrört hvad man icke må glömma, att grund-
lagens stiftare åtminstone åsyftade att återskänka
folket hela sin sfelfbeskattningsrätt och att re:e-
ringsformen i detta afseende innehåller ganska full-
ständiga bestämmelser, om de blott någonsin i allo
blefvo realiserade. Vidare: att 4809 års konsti-
tutionsutskott högtidligen uttalade nödvändigheten
af en representalionsreform, ehuru menlösheten
var nog stor alt lemna denna angelägenhet åt
framtiden; att grundsatsen af ett konstitutionelt
styrelsesystem genom rådgifvarnes kraftfulla mo-
raliska inverkan på regenten, utgjorde sjelfva ba-
sen för nämnde utskotts betänkande angående riks-
styrelsen, såsom tydligen finnes af motiverna till
samma betänkande; att den, uteslutande rättighet,
som en viss klass förut hade till besittning af den
mest priviligierade Jordegendom en i landet, upphäf-
des, och att näringfriheten proklamerades genom
stadgandet, att en hvar vore berättigad att drifva
borgerlig näring emot åtagande af deremot sva-
rande borgerlig tunga. Dessutom är det väl be-
kant, att Bondeståndet ända i det yttersta yrkade
ståndsprivilegiernes totala afskaffande, fastän det-
ta tillintetgjordes genom intriger, och ett bref i
Adlersparres historiska bandlingar upplyser bäst,!
buru stark spänningen var, då reaktionens hufvud-!
män föreslogo att låta köra upp kanoner utanför
bondeståndets sessionsrum, för att qväsa ståndetsl.
halsstarrighet,. Men vi komma nu till det som
utgör hufvudämnet i Vinterbladets artikel.
. Om man genomgår hela den strid, som nu för
tiden föres emellan de olika politiska partierna i,
alla länder med konstitutionella statsformer, så.
kunna dessa, de må för öfrigt variera i än så
många serskilda nyanser, öfverallt rangeras i två
olika och motsatta hufvudklasser. Den ena, hvil-
ken man kan kalla den demokratiska, vill göra
det konstitutionella systemet till en verklighet, !
det vill siga, den vill dels, att alla de garantier !
och kontroller konstisutionen innelåller på pap-
peret, till skydd mot missbruk af den offentliga
makten, äfven må äga rum i verkligheten utan
att bortadvoceras och förvridas, dels också, att den
konstitutionella andan må utvecklas till elt verk-
igt representalift system, som gör den inför lag
oantastlige regenten moraliskt beroende af rådgif-
vare, ansvarige inför folkets representanter, och
att dessa representanter skola vara så valde,
att de verkligen uttrydka folkets och icke vissa
kasters eller mäktiga intressens åsigter. Den an-
dra klassen åter, den absolutistiska, söker att så
mycket som möjlist under skenet af de konsti-
jutionella formerna bibehålla allenastyrandet och
ör detta ändamål försvaga eller eludera de ga-
rantier, grundlagarna uppställa, samt öfverlemna
len verkliga inflytelsen på regentens beslut åt en I
camarilla.
Detta åter har man sett lätt kunna ske i händel-
e folkrepresentationen är så svag eller korrum-
erad till sin sammansättning, att regeringen kan,
itan farhåga för någon svårare påföljd, visa sitt
örakt för de grundsatser den förra yrkar, så snart
lessa stå i strid med regeringens egna böjelser,
amt att någon ansvarighet för rådgifvarne icke är
tt frukta, om de än uraktlåta grundlagens före-
krifter eller äro sitt vigtiga kall underlägsna. I
ådana fall inträffar vanligen ett af två: antingen
tt den egentliga inflytelsen på regentens bslut
fverlemnas åt några personliga gunstling r bred-
id de konstitutionelle rådgifvarne, eller att dessefe
jelfve förvandlas till en kamarilla och till vilje-v
092 vaerktvs åt rarantan hulla mn att hiahålo lad
OM - AA JA AS K—- VA K— JD PE AR KK VR
- DD AA - KK -
sm