Akademiens sekreterare, hr J. Th. Nathors
har fallit på den ideen, att öfver 4842 års spar
målspriser upprätta en så kallad grafisk tabell,
likhet med dem, som man brukar uppställa fö
termometerns eller barometerns omvexlingar, n
m. - Han har nemligen i vertikala kolumner upf
fört månaderna och i horisontella priserna, (frå
435 Rdr 46 sk. Bko, som var det högsta, till
Rdr Bko. som var det lägsta) och för 3 olika sjö
städer utmärkt de månader, då priserna befunno sj
på en eller annan punkt emellan detta maximur
och mininum, samt slutligen för hvar stad före
nat de sålunda bestämda rutorna medelst en sam
manhängande vinkellinea. Då3 städerna äro Chri
stianstad, Malmö, Stockholm, Götheborg och Ca!
mar. Han har härigenom bildat liksom en kar
ta öfver spanmålsprisernas omvexlingar, af hwvil
ken man skulle kunna hemta ganska vigtiga upp
lysningar för spanmålshandeln, om man egde dy
lika kartor för en mängd föregående år och kun
de jemnföra. Man ser t. ex. med en blick, a
priserna i Götheborg och Malmö följde hvarandr
temligen nära och vid 3 serskilda epoker vor
alldeles lika, hvaremot priserna i Calmar och Chri
stianstad höllo sig på ett afstånd ifrån hvarandr:
hvars storlek synes oförklarlig, om man besinna!
att kommiznikationerna mellan de sistnämnde beg
ge städerne icke synas vara svårare än mellan d
förra, och att ingen Sundsk tull här mellankom
att öka prisskilnaden. Visade en samling dyiik
kartor att detta förhållande vore konstant för fle
re år, så skulle man deraf kunna draga den slut
sats, att en fortsatt spanmålshandel från Christian
stad till Calmar alltid borde blifva lönande. —
Hr Nathorst vill bärleda de ofantliga fluktuatio
nerna från inflytandet af utlänt ska spanmålspriser
men tilltror sig ej att slita den vigtiga tviste
om nödvändigheten. eller obehöfligheten af skyd
för den inhemska produktionen mot utländsk täf
lan, och afsigten med bans uppsats är ej att at!
göra frågan, utan att lemna materialier till des
besvarande.n
Bland de landtbruksyrken, som Hr HBjalma?
Nathorst gjorde till föremål för sina forskninga
utrikes, oberäknadt änpgsvattning, var älven Lin.
kulturen; han bar deröfver gifvit en serskild be-
rättelse, som finnes införd bl:nd akademiens hand-
lingar; och egentligen innefattar en beskrining öf-
ver linkulturen på Hobenbeim. 1 denna uppsats
förekomma tillika underrättelser om den-spinn-
råck för dubbel handspånad, som biifvit uppfun-
nen af Alois Mager, hvars personliga bekautskap
Hr Nathorst gjorde i Tyskland; och man föranle-
des nästan till den slulsatsen, att det är denna
bekatskap, som egentligen väckt Landtbrutsaska-
demiens tanka på Hr Magers införskrifning hit så-
som lärare i linkultur; vi ha förut nämnt alt
Hr Mager redan är här: Då ban qvarstadnar till
en början på elt år, så torde det intressera dem,
med hvilka han under sin: instruktionsbefattning
kan komma i förhållanden, att på förhand lärs
känna denne man och bans förtjenster, och vi
anse en sådan önskan lättast kunna uppfyllas der-
igenom, att vi gifva en större offentlighet åt föl-
jande uppgifter om bonom af Hr Nathorst.
Alois Mager från Urach i Wärtemberg hade i sitt
fädernesland på Hohenheim tagit kännedom om lin-
kulturen och sjelf sysselsatt sig med linodling, då han
började rigta sin uppmärksamhet åt linspinning. Han
inventerade en enkel spinnstol för handspånad, och
de försök ban anställde, gå!vo de mest gynnande re-
sultater. Hans stiäfvanden blefvo bekanta, och han
erhöll både af konungen i Wiärtemberg och kejsaren
i Ryssland anbud att; anlägga ett institut för linkuil-
tur, linspinning och väfnad.
Alois Mager, som nogsamt insåg den fördel, som
Ryssland borde kunna draga af hans uppfinning, och
gerna ville känna det berömda Nordiska linet, öfver-
gaf sitt fädernesland, och reste igenom Tyskland till
Warschau. Under hans vistelse derstädes utbröt Pol-
ska revolutionen, och först efter dess slut kunde Ma-
ger anträda sin resa till Petersburg, dit ban dock
slutligen anlände. Han hade dock här större svårig-
heter att bekämpa, än han föreställde sig; först sent
omsider fick han sitt institut i gång, det uppkom
ånyo svårigheter när medel dertill skulle erhållas, och,
slutligen trött vid de personer, med hvilka han hade
att göra, nedslagen över de misslyckade planerna och
framför allt missnöjd med den inskränkta verknings-
krets han erhållit, lemnade han Petersburg och for
till Riga, hvarest han cj förr, än samma dag han
skulle afresa, erhöll anbud att derstädes sätta sina
spinnstolar i gång. Trött vid land och folk afslog
han dock anbudet, och begaf sig åter till Tyskland.
Nu hade han; på Böbmiska landtbruksföreningens be-
kostnad i Prag, blott på försök inrättat ett institut
för linspinning och väfnad. Hans företag hade på en
månad haft den framgång, att Måger, utom sin aflö-
ning, erhöll 400 gulden i present. De han ru un-
dervisade, spunno tvenne trådar, en med hvardera
handen, och spunno tillika så väl, att garnet, sovr er-
hölls, kunde afsättas till sjelfva Brabant till knyppling
af spetsar. . Man måste verkligen sjelf hafva sett deu-
na spinning för att kunna öfvertyga sig om möjlighe-
ten att på en gång spinna så väl och så mycket.
hvartill Magers spinnstolar hufvudsakligen bidrogo.
En dylik spinnstol, förfärdigad i Prag, kostade 15 gu:
den, hvilket är ganska nHnga efter dervarande dar
penoniog, och om flera förfårdigats, bade de naturligt-
vis erhållits för än bättre pris.
Genom Magers metbod erhölls ej allenast bättre
qvalitet; utan qvantiteten af garn,, som spanns, var
lika öfverraskande, nemligen 8 å 40,000 alnar på da-
gen. En skicklig spinnerska i Sverige spinner 46
knäpp, aldra högst 20, hvilket blifver 4 å 5000 al-
par. Enligt den försäkran, som Mager lemnade mig,
skulle han lika lätt kunna lemna undervisning ät 400
som åt 40 personer i spinning. Det kan ej nekas st
äfven denna gång var Mager olycklig, hvad valet a!
verkningskrets beträffar, och, djupt lifvad för sin sak,
beklagade han sig öfveratt nödgas uppehålls sig med
Sitt onin nån: ati om oftad då dat T orällat PF ÅNN HN.