förijena meddelas, såsom en röst från iotsalta si
dan. Det lyder som följer: t
Om man skall dömma efter de europeiske
tidningarne, så synas köpmännen i Europa —
Hamburg och Bremen icke undantagandes — fä-
sta stora förboppningar vid bandeln med China;
men detta är ett ganska stort misstag. Vi stå
bär i de närmaste förhållanden till nämnde land;
af tiv köpmän här på platsen äro säkerligen nio
chineser, hvilka ständigt erbålla de tillförlitligaste
och noggrannaste .underrättelser, -och det nästan
dagligen: men allasamman instämma deri, att en-
gelsmännens. ställning i China alldeles icke är ly-
sande, utan tvertom måhända sämre än någonsin
förut. Chinesiska regeringen söker endast att vin-
na tid, för att hemta sig från första förskräckel-
sen, och skall icke låta för andra gången öfver-
rumpla sig. Derjemte råder en så stor förbitt-
ring emot engelsmännen, att de icke våga obe-
väpnade gå utom sina : dörrar, ja, till och med
gå till sängs med vapen bredvid sig. En stor
del af folket i China har, liksom lazzaronerne i
Neapel, ingenting att förlora, hvarföre rof och
plundring alltid äro dem välkomna;; de chinesi-
ske sjöröfrarne äro så förvägna, alt de midt i de
engelska krigsskeppens åsyn borttaga europeiska
bandelsfartyg, massakrera besättningarne och upp-
bränna skeppen. -Måhända skola ännu århundra-
den förflyta, innan folket i China vänjer sig vid
europeiska behof och europeiska bandelsartiklar
Huru oföränderliga deras seder och bruk äro, sc
vi här dagligen för våra ögon; ty de förste eu-
ropter, som kommo hit, fumrno redan bär en an:
senlig mängd chineser; men på de 300 år, som
sedan dess förflutit, hafva de icke en hårsmår
förändrat sig eller afvikit från sitt lemadssätt
klädedrägt, föda o. s. v.y, i trots af deras mång
faldiga beröring med europger. Den enda han
delsartikel, som bar afsättning i China, är opium
och som bekant är produceras den i tillräckli
mängd i Bengalen. Således är man här af der
åsigten, att det ännu fordras lång tid, innan affä
rer kunna företagas på China, eller att man åt
minstone måste vänta, till dess trygghet till per
son och egendom inträdt.