om vi skulle draga den slutsatsen af hennes skil
dring, att hon polemiserar emot äktenskapet i si;
sjelf (i sin äkta och rätta mening). Men der
emot följer det klart af hela Sofias tankegång
och blir ett vilkor för det. mål, hvilket ho:
antyder, att förf:nan önskar åt sitt kön förvärf
va en mindre underordnad borgerlig ställning är
hittills; och hon hör i detta fall till dem, son
strida för en, fastän visserligen varsam, eman
cipation.
Med lätt hand och med en pensel, som förstå
att blanda sina färger till ett trefligt och genom
skinligt panorama, målar förf:nan en mängd rät
vackra situationer. Mot några karakterers utveck:
ling skulle man väl kunna göra sina anmärknin:
zar, såsom t. ex. vid Flora Delphin, om hvars slut:
liga öde man ingenting får veta, oaktadt hon be.
tydligt tagit läsaren i anspråk. Men förf:nan kan
om hon vill, svara, att hon ej skrifvit en roman
atan en dagbok; och fröken Sofia, som anteckna!
lensammea, kan icke hafva uppskrifvit något om
vad som timat efter Måndagsmorgonen den 26 Maj
Boken ansluter sig tydligen till serien af såda-
12 slags teckningar, som till hufvudsaken bestå. i
eflexioner öfver Qvinnans lif i familjen och stia-
en, således till en viss märkvärdig afdelning al
ien nyaste franska litteraturen. Det är i afseen-
ie på de ursprungsordp (se t. ex. citaterna ofvan)
örf:nan åt detta håll yttrat, hon i denna bok, så-
om vi i början yttrade, gjort ett betydligt steg
ramåt. Fredrika Bremer skulle på denna bana
unna blifva en Aurore Dupin (grefvinna Dude-
rant) ibland oss, och blifva det utan tvifvel i
pphöjdare, ädlare, mera religiös mening, om ock:-
å ej i skönare och vackiare uttrycksform än den
ranska. Tyg l2 s- (Forts. e. a. g.)
TT