var,, ehuru lägre. Björnen begaf sig genast till lu dret och började sin måltid, hvaruti ungarna ick deltogo, utan tillbragte tiden med Ick samt förtärand af blåbär, som ymnigt växte invid stället. Efter at en stund hafva betraktat djuren, gaf Wahlberg eld och björnhonan tumlade. Hon reste sig väl straxt åte samt försökte att uppklältra uti en nära stående sto: gran, n:en förmådde icke komma högre upp än någre alnar, iirån hvilken höjd hon, oaktadt alt sitt sä vande atv hålla sig fast, nedstörtade till marken, hvarest hon kort derefter afsomnade. Nu nalhades Wahl: berg, och fann att skottet, som bestått af en enda grof reffelkula, träffat björnen bakom vwenstra bogen, ungefär en half ala ifrån ryggraden, samt uppgåt. uti högra armhålan fram åt bröstet. För öfrigt tycktes björnen vara oskadd, utom verstra ögat, hviket till följe af någon ä!dre åkomma var igengrodt; men vid hudens aflläende befanns sedermera ert ansenligt hål uti hufvudskålen, hvavifrån vid operationen nägra il:a luktande svartaktiga benskärfvor utföllo. Med en sticka under-öktes skadan, och efter några sonderingar uttog man derifiån en grof och temmeligen sargad blykula. Enär nu buden på tjörnens hufvud var fullkomligt oskadd och hårbeklädd, synes det kart att björnen lefvat med nämnde betyoliga åkomma länge nog, för att buden hunnit växa öfver såret och dymedelst, likasom ett bandage, derifrån athålla den yure luften. Märkvärdigt är, att björnen icke utaf denna allvarsamma blessyr blifvit hindrad att fortplanta sig samt uppföda sina ungar. Eu kratigt bevis på naturens förmåga att även utan ringaste hjelpmedel neutralisera de betydligaste skador. (Helsingiors Morgonblad.) . — LYCKLIG DJERFHET. I November 1843 träffade den engelske grefve Stanhope i Dresden f. d. fransyske polismivistern Fouche, som har lefde i förvisning. Fouche berättade åtskilliga drag ur sin Jef pad för grefven, bland andra föjjande: Då Napoleon i Mars 18135 nalkades Paris, lät grefven af Artois(sedermera Carl X) inbjuda Foucke Will ew samtal i Tuilerierna. Foucke afslog inbjudningn under den förevändningen, att hans uppträdande i palatset kunrde sätta honom i tvetydig dager. Husrtigen ingick på att träffa honom i ett enskildt bus. Samtalet räckte flera timmar inpå natten. Foucke skulle öfvertaga polisministersembetet. Han urskuldade sig med den förbindelse, hvari han stod till Napoleon, och med den anmärkningen, att hans konster, lika litet som konungens makt, kunde hindra Napoleon från att iniycka i Paris. Af denna vägran slöt ho vet, art Fouckt var böjd att använda sin förmåga i Napoleons tjenst. Följande morgon häktades Fvuche i sin vagn, nåra sin boning. af en polistjunsteman och gendarmer, och mäste åka tillbaka hem för att vara närvarande vid undersökningen af sina papper. Vid utstigandet sade f. d. polisministern till poliskommissarien: Haf godheten att uppvisa arristeringsordern Tjenstemannen efterkom begäran; Foucht tog handlingen, såg på den, utropade: ordern är !alsk! och sönderref den. Tjenstemännen kom ur sin fattning vid denna djerfhet. och under hans förvirring spravg Fouche in i silt hus, smög sig ut genom en bakport och kom obrvmärkt till furstinnan af Vaudemont. som idolde-töonoms:Pölistjenstemannen, som låtit ånger undkomma, ville åtminstone bemäktiga sig hans parper; han genomsökte alla lådor, men fann ingenting af vigt. Fouchås hushållerska öppnade -aHa lås fö honom, Sedan tjenstemannen uppgifvit hoppet av finna någonting, in örde hon honom i sitt eget rum, framdrog en kista, som stod under sängen, och framräckte nyckeln, i det hon nämnde, att det var hennes klädeshista. Poliskommissarien brydde sig icke om att underscka den, utan aflägsnade sig. Hade han öppnat dena kista, så hade han der funnit Fouvw: e: vigtigaste papper. Dagen derefter lemnade korunges Paris, och Fouch samt hans papper voro räddade. — I Marseille dog nyligen en rik bankir R., hvilken blard andra goda egenskaper äfven wvi-ad: mycken frikostighet mot förtjenstfulla förattare. Då den bekante skälden Mery ankom till Marseile fö:anstaltade R. om cn lysande middag för howom, dit de utmärktaste personer i staden inbjödos, Då de Neste -gåsternå aflägsnat sig och blott nägia få ödiirolige vänner voro qvar, yttrade bankiren till Mery: Såsom skald, har ni säkert tänkt föga få er tram tid. Edra vänner måste derföre övertaga denna sak och jag bör nämna att jag äfven gjort dt så att pi kan med lugn motse framtiden. För att visa att detta icke var tomma ord, framtog bankiren ett pap per ur sin chiffonier: Här är,, sade han, en codicill till mitt testamente hvari jag anslagit åt er 100,010 francs. De närvarande yttrade sin beundran ö!tver detta ädelmod, men skalden förklärade att han ickt kunde emottaga gåfvan, då bankirens förmögenhet tillhörde kans barn, och änskönt denne yttrade. att han efter moat åt hvar och en af dem 2 millioner. vidblef skalden sin vägran, och för att göra ända på den ädla striden 10g han till slut papperet och sönderref det. Icke långt efter denna tilldragelse afled Samma dag han begrofs, satt Mery, med största likgiltighet i verlden, framför sin kamin, då en vän kom till honom och sade i det han skakade hufvudet, Om du ändå varit så klok och tagit emot testamenteti — Tvertom, svarade Mery, det var verkligen det lyckligaste jag kunnat göra, att afslå hans gåfva. — Hvarföre det? frågade vännen. — Se hvilket ohyggligt väder det är i dag, svarade skalden; pom jag tagit emot gålvan, hade jag naturligtvis icke kunnat undandraga mig att följa den döde till graven, och Gå hade jag säkert skaffat mig en duglig snufva på halsen.n — Allmänna gator och promenader i Paris upptaga en sträcka af 480,000 måtres eller 420 franska mil. Hela ytan af gatorna utgör 3,200.000 qvadratmåetres, hvaraf 80,000 måtres äro nylagda, på så sätt nemligen, ått gatorna repareras hvart tionde och omläggas hvart-fyrationde är. En qvadrat: ötre (ungefär tre qvadrawot) kostar ifrån 4 till 9 å 40 rdr bio. Härvid märkes ätt gatorna i Paris dels aro lagde med tuktad sten, dels murade. Paris har den fördelen att ega sten och grus för Batläggningen i sin omgiflning. I London deremot är man tvungen att hemta sådant från Skottländ. — MAN TAR SEDEN DER MAN KOMMER. Då prosten 5: engång var till middag hos prosten A.,!örde denne honom till i ords med de orden: pursäkta kära bror, här (tes men supes ick2. En tiddereiter kom A. på besök till S. och fann der ett bord, på hvilket blott en gigantisk bränvinsflaska, två glas och några sockerbitar voro uppdukade; pursästa, kära bror, sade S., här supes, men ätes icke. 0 AA -s åa 3 mö I I mA Vidare infutne medel till Bn krympling, från och med 3 Nov.: C. W. 94 pi C. b. W. 4; B-2. Q 4: 94; W. M. 24; 1. S. 15; G. C. 3; J. S. Wokänd 49 2. samlad Om sh a I